Unipolarmaskin

generator som producerar likström

En unipolarmaskin[2][3] är en generator som producerar likström. Denna likströmsgenerator, som var världens första, uppfanns av Michael Faraday 1831[4] och kallas därför även Faradays skiva.[5] Unipolarmaskinen ger en jämn (ej pulserande) likström med hög strömstyrka och låg spänning. Unipolarmaskinen har idag föga användning (annat än på fysiklektioner), då likström numera effektivare fås genom likriktning av växelström.

Enkel handvevad unipolarmaskin. En kopparskiva (D) roterar mellan polerna på en hästskomagnet (A). Eftersom det ledande skivmaterialet rör sig olika fort genom det relativt homogena magnetfältet, beroende på avståndet från skivans axel, uppstår en spänning mellan kontakterna B' och B vilka ansluter till skivans kant (via fjädern m) respektive dess axel.
En skulptur byggd av delar från den stora unipolarmaskin som var i drift vid Australian National University från 1962 till 1985. Generatorn gav en strömstyrka på 1,8 MA till en synkrocyklotron.[1]

Referenser redigera

  1. ^ Kapitlet The Big Machine Arkiverad 31 december 2018 hämtat från the Wayback Machine. ur Trevor Ophel och John Jenkin, 1996, "Fire in the Belly - The history of the ANU physics research school from 1946 to 1996".
  2. ^ Unipolarmaskin i avsnittet "Elektriska maskiner", Nordisk familjebok, Uppleupplagan, band 7, sid. 279.
  3. ^ Av och till ser man även beteckningar som exempelvis "homopolär generator" och "enpolig generator". Ibland görs skillnaden mellan "unipolär" och "homopolär" så att "unipolär" avser ett roterande magnetfält och en stationär ledare medan "homopolär" avser ett stationärt magnetfält och en roterande ledare (se exempelvis Joseph V. Stewart, 2001, Intermediate Electromagnetic Theory, sid 396. ISBN 9789810244712), men ofta är detta inte fallet och skillnaden är rent konstruktionsteknisk.
  4. ^ Med ånga och elekticitet, Sveriges Lokomotivmannaförbund, 1933, sid. 19.
  5. ^ Michael Faraday, 1832, Experimental researches in electricity i Philosophical Transactions of the Royal Society of London 122, sid. 125–162. doi:10.1098/rstl.1832.0006. Presenterad den 24 november 1831. Generatorn beskrivs från sid 146.

Externa länkar redigera