Öppna huvudmenyn

Unga hjärtan

film från 1934 regisserad av Per-Axel Branner
För den amerikanska filmen från 1954, se Unga hjärtan (1954).

Unga hjärtan är en svensk dramafilm från 1934 i regi av Per-Axel Branner.

Unga hjärtan
GenreDrama/romantik/ungdomsfilm
RegissörPer-Axel Branner
ManusPer-Axel Branner, Martin Rogberg
SkådespelareAnne-Marie Brunius,
Märta Ekström,
Gabriel Alw,
Georg Blickingberg,
Håkan Westergren m.fl.
OriginalmusikOtto Lington
ProduktionsbolagNordisk Tonefilm
Premiär1934
Speltid90 minuter
LandSverige, Danmark
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Inledningsvis befinner vi oss på direktör Buréns kontor. Hans fru ringer och söker honom men får upplysning att han inte är där. Santidigt ser vi honom i hans bil i sällskap med en mannekäng. Det framgår tydligt att alla på kontoret vet om deras förhållande. Hans dotter, Marianne Burén är vid samma tidpunkt ute på en ridtur på Djurgården med sin kusin Stellan, där de möter bilen med fadern och hans älskarinna. De två ryttarna är nära att bli påkörda av bilen och Stellan tycker sig känna igen föraren. Marianne avfärdar dock hans påstående. Hemma hos familjen Burén är stämningen ganska tryckt. Modern har sedan länge känt att det inte står rätt till i äktenskapet. Modern pratar om Mariannes framtid. Hon är redan 17 år och modern insisterar på att det är hög tid att hon konfirmerar sig och man har därför ordnat så stt hon skall åka på konfirmandläger på Högberga prästgård till sommaren. Marianne antyder att hon är förälskad i Stellan, som är officersaspirant flottan, och har tänkt att åka till västkusten med honom . Föräldrarna står på sig och Marianne reagerar som ett trotsigt barn. Modern menar att fadern skämt bort Marianne.

Det blir som föräldrarna vill och Marianne kommer till Högberga, en gammal prästgård i karolinsk stil, där undervisningen genast tar sin början. Den leds av den gamle prosten Malm. En praktisk och handfast kyrkoman som vid sidan av sitt kall själv bedriver jordbruket. Det kvinnliga konfirmandkollektivet är varierat med bl a den redan mycket erfarna Margit, som vet hur man flirtar med karlar, den pojkaktiga Kate och den blyga Maja. Vid ett kalas i trädgården dagen före midsommarafton pratar Birgit, en väninna till prostens dotter och ofta en gäst i prästgården, om sin fästman Hans. Maja uppvaktar prostens son, en lite fumlig och förlägen ung man.

På midsommarafton har flickorna en rad hyss för sig efter de varit ute och plockat blommor för att lägga under huvudkudden. Kate tycker för sin del att det hela är fånigt. Bortifrån dansbanan hörs musiken men flickorna är förbjudna att gå ut. Eftersom man tycker att man skall göra något roligt på midsommarafton leker Marianne spöke för flickorna. Till sist får Marianne nog och föreslår att man smiter iväg. Tillsammans med Margit klättrar hon ut genom fönstret och de beger sig i väg till dansbanan.

De två flickorna ställer sig vid sidan om och när en ung man går förbi börjar de sjunga med den jazziga musiken på ett lite utmanande sätt,”Please say no, don´t say yes” och han blir intresserad av Marianne. De dansar tillsammans och går efteråt sedan tillsammans med varandra i sommarnatten. Marianne frågar honom varför man alltid tycker om det som är förbjudet. Vid grinden kysser han henne. När Marianne kommit tillbakapå rummet igen får man se hur Kate tittar på den lyckligt leende Marianne med en blick av både längtan och svartsjuka.

På midsommardagen ordnar man för kyrkkaffet och när Marianne hjälper Birgit att ordna hennes klänning råkar hon se ett porträtt av hennes fästman Hans. Det visar sig vara den unge man som träffat på natten. I kyrkan spelas psalmen ”Den blomstertid” och man ser tydligt att Hans tittar på Marianne med förälskad min.

Som ett avbrott i undervisningen ordnar man med ridinstruktion på Hans´gård och den erfarna Marianne ställer först motvilligt upp som lärare. Hans skall bl a lära Birgit men hon är ovan och nervös. Marianne får visa henne hur man gör vilket medför att Birgit blir arg och nästan hysterisk och tycker sig bli förlöjligad. Hans som är en betydligt mer erfaren ryttare föreslår då en ridtur och rider i väg i sällskap med Marianne och Kate. När de kommit en bit på väg vänder Kate och rider hem igen alltmedan de två andra fortsätter. De stannar till vid ett vackert ställe i en hage. Marianne som funnit en nyckelpiga blåser på den. Hans säger att han har en bekännelse att göra, att han älskar henne och kysser henne varmt och passionerat. Marianne säger att det hela är vansinnigt.

Hemma i det Burénska hemmet är nu sammanbrottet i äktenskapet nästan ett faktum. Fadern förslår att de tar ut skilsmässa och att Marianne nog kommer att förstår. Han avreser därefter med sin älskarinna, en vacker mannekäng anställd i hans firma, på affärsresa. Samtidigt får vi se hur Marianne skriver i sin dagbok om ”min lilla pappa” med barnsliga, sirliga bokstäver. På prästgården pågår höbärgningen ledd av prosten själv uppflugen på ett hölass. Den fumlige sonen och hans nya flickvän Maja är dock inte mycket till hjälp.

Vid undervisningen som nu närmar sig sitt slut pågår förhör om budorden och Marianne får frågan om det tionde budet. Inte helt oberörd säger hon att det lyder att vi inte skall åstunda det som tillhör vår nästa. Efteråt möts Marianne och Hans i dennes bil. Marianne säger att hon längtar bort, till södern, och frågar sig varför det inte alltid kan vara så här. Det kommer ett telegram till Marianne och Birgit undrar var hon är. Kate säger att Marianne är tillsammans med Hans, vilket Birgit bara tar som ett dåligt skämt och skickar iväg Kate för leta rätt på Marianne. Samtidigt har prostens son smugit sig intill en hölada tillsammans med Maja. Han tar fram en cigarett för att smygröka. När han blir varse att det kommer folk, det är Kate som letar efter Marianne, försöker han och Maja gömma sig i ladan och tappar cigaretten i höet. Ladan börjar brinna, folket rusar till för att försöka släcka men förgäves. Mitt uppe i allt detta får Marianne sitt telegram.

Det är från ett sjukhus om att fadern ligger skadad efter en bilolycka. Marianne hastar i väg och kommer in i hans sjukrum. När hon går in på toaletten för ordna med vatten till hans blommor, ser hon i spegeln hur en kvinna kommer in i rummet och omfamnar fadern. En som inte ser ut att vara äldre än hon själv och inser nu till sist att fadern har en mycket ung älskarinna, vilket kommer som en chock för henne. När modern senare kommer till sjukhuset gråter Marianne ut i hennes famn och säger att vi alltid skall hålla ihop.

Till sist nalkas konfirmationsdagen och flickorna håller på med att dekorera kyrkan i förväg. Marianne kommer och erbjuder sig hjälpa till. Hon ställer sig bredvid Birgit och de två flickorna ser varandra djupt i ögonen. Marianne säger att hon inte menade något med Hans men Birgit tror inte hennes ord. Efteråt skriver Marianne ett avskedsbrev till Hans. På konfirmationsdagen träffas de åter och Marianne säger till Hans att vi inte fick resa tillsammans. I slutbilderna av Marianne, modern och Stellan i sällskap antyds dock klart att Marianne ännu inte är klar på vilket vilket ben hon skall stå. Om hon skall bli Stellans fästmö eller om hon fortfarande skall vara fri i sällskap med sin mor.

Om filmenRedigera

Filmen hade Sverigepremiär i Göteborg den 24 september 1934. Filmen har visats på TV4.

Rollista i urvalRedigera

Externa länkarRedigera