Carl Ulric Widström (i riksdagen kallad Widström i Stockholm), född 19 juni 1833 i Brattfors socken, Värmlands län,[1] död 15 februari 1906 i Klara församling, Stockholm,[2] var en svensk godsägare, jurist och politiker.

Widström blev 1851 student vid Uppsala universitet, där han avlade kameralexamen 1854 och examen till rättegångsverken 1856. Han blev extra ordinarie kanslist i Justitierevisionsexpeditionen sistnämnda år, auskultant i Svea hovrätt samma år, extra ordinarie notarie där och i Stockholms rådstuvurätt samma år, vice häradshövding 1860, tillförordnad fiskal i Svea hovrätt samma år, adjungerad ledamot där 1863, ordinarie fiskal 1864, assessor 1868, tillförordnad revisionssekreterare 1871 och konstituerad revisionssekreterare 1874. Widström var hovrättsråd i Svea hovrätt 1875–1903.[3] Han var divisionsordförande från 1882 och tillförordnad president tre månader 1899.

Widström var ledamot av riksdagens andra kammare 1888–1890, invald i Stockholms stads valkrets.[4] Han tillhörde Nya lantmannapartiet. Widström var kyrkomötesombud 1888 och 1898. Han var från 1899 fram till sin död i februari 1906 styrelseordförande i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Widström blev riddare av Nordstjärneorden 1876 och kommendör av andra klassen av nämnda orden 1892. Han är begraven på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[5]

Källor redigera

Noter redigera