Ulf Björlin
Mats Ulf Stefan Björlin, född 21 maj 1933 i Stockholm,[8] död 23 oktober 1993 i Palm Beach, Florida, USA,[9] var en svensk kompositör, dirigent och arrangör.
| Ulf Björlin | |
| Född | 21 maj 1933[1][2][3] Hedvig Eleonora församling[4] |
|---|---|
| Död | 23 oktober 1993[1][2][3] (60 år) Palm Beach, USA |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[5][6][7] kartor |
| Medborgarskap | Svenskt |
| Sysselsättning | Kompositör, dirigent |
| Barn | Nadia Björlin (f. 1980) |
| Redigera Wikidata | |
Ulf Björlin var son till major Mats Björlin och Karin, född von Schéele. Han studerade piano privat för Tor Ahlberg och musikteori för Valdemar Söderholm, båda i Stockholm som ung. Som 19-åring dirigering för Igor Markevitch i Salzburg. Senare studerade han tre år vid Conservatoire de Paris, där han hade Nadia Boulanger som lärare i musikteori, komposition och ackompanjemang. Efter värnplikten arbetade han en tid som repetitör vid Operan samt två år som lärare i musikteori vid Malmö musikkonservatorium. Ulf Björlin var musikchef på Dramaten under stor del av 60 talet. Bland annat jobbade han där med Ingmar Bergman. Han hade även gjort musiken till Alf Sjöbergs uppsättning av Georges Schehadés Resan på Dramaten 1962.
Stor uppmärksamhet på 60 talet fick hans skivinspelningar med musik av Bellman och Evert Taube tillsammans med Sven-Bertil Taube.
Han anställdes 1962 som musikproducent på Sveriges Radio i Stockholm. Han skrev musik till en rad filmer. Tillsammans med Sven-Bertil Taube har han producerat ett flertal LP-skivor med Bellman-tolkningar, Evert Taube och Ulf Peder Olrog-visor. Samarbetet resulterade i att de fick dela Evert Taube-stipendiet 1975. Han tilldelades Fritz Gustaf Grafström-stipendiet 1961.
Ulf Björlin var gift första gången 1957–1977 med koreografen Mercedes Björlin (född Lampert, 1928–2009).[10][11] I detta äktenskap blev han far till Henrik Björlin och Fredrik Björlin. Han gifte sig andra gången 1978 med Farkhondeh "Fary" Dadashi Björlin (född 1949),[12][8] med vilken han fick dottern Nadia Björlin, samt sönerna Ulf Björlin och Jean-Paul Björlin. Ulf var även far till Farys barn Katja Björlin-Salén, Kaj Björlin och Kamilla Pariser. Han är begravd på Stockholms norra begravningsplats.[13]
FilmmusikRedigera
- 1963 – Kurragömma
- 1963 – Ole dole doff
- 1964 – Vi på Saltkråkan
- 1964 – Tjorven, Båtsman och Moses
- 1965 – Ateljé Mia
- 1965 – Herr Dardanell och hans upptåg på landet
- 1965 – Tjorven och Skrållan
- 1965 – Tills. med Gunilla månd. kväll o. tisd.
- 1966 – Syskonbädd 1782
- 1966 – Tjorven och Mysak
- 1967 – Elvira Madigan
- 1968 – Lejonsommar
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
- 1969 – Ni ljuger
- 1970 – Tintomara
- 1970 – Ministern
- 1977 – Så går det till på Saltkråkan
- 1995 – Saltkråkan
ReferenserRedigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6hb0tzd, omnämnd som: Ulf Björlin, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b] Find A Grave, Find A Grave-ID: 7994146, omnämnd som: Ulf Björlin, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ Sveriges befolkning 1940, omnämnd som: Mats Ulf Stefan, född 1933-05-21, läs online, läst: 11 maj 2019, (Källa från Wikidata)
- ^ Norra begravningsplatsen: Kändisarna, Hittagraven, läs online, (Källa från Wikidata)
- ^ Björlin, MATS ULF STEPHAN, Svenskagravar, läs online, läst: 11 april 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ Sten nr 29 – Ulf Björlin, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 6 juni 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM (Riksarkivet, 2011)
- ^ ”Ulf Bjorlin, Composer And a Conductor, 60”. The New York Times. 2 november 1993. http://www.nytimes.com/1993/11/02/obituaries/ulf-bjorlin-composer-and-a-conductor-60.html. Läst 20 mars 2015.
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1969. Norstedts. sid. 109. http://runeberg.org/vemardet/1969/0125.html
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM version 5.01 (Sveriges Släktforskarförbund, 2010)
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1993. Norstedts. sid. 139. http://runeberg.org/vemardet/1993/0139.html
- ^ Begravda i Sverige, CD-ROM version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund, 2008)