Ugglan, (Noctualatin), var en liten och ljussvag stjärnbildekliptikan i gränsområdet mellan Vågen och Vattenormen.[1]

Ugglan
Lista över stjärnor i Ugglan
Latinskt namnNoctua
Ljusaste stjärnanBrachium – Sigma Librae (3,21m)
Närliggande stjärnbilderVågen, Jungfrun, Skorpionen, Vattenormen
Föreslogs av den brittiske amatörastronomen Alexander Jamieson.

Den ersatte stjärnbilden Turdus Solitarius i den brittiske amatörastronomen Alexander Jamiesons A Celestial Atlas ( 1822). Jamieson menade att ugglan bättre borde ha en plats på stjärnhimlen. Ugglan förekom också i 1848 års upplaga av Elijah H. Burritts Atlas, som var bilaga till Burrits verk The Geography of the Heavens. Ugglan blev dock inte långlivad på himlen.[2][3]

Stjärnor redigera

Ugglans stjärnor återfinns på den moderna stjärnhimlen i stjärnbilderna Vågen, Vattenormen och Jungfrun. Stjärnbilden innehöll flera någorlunda ljusstarka stjärnor.[4]

  • Brachium – Sigma Librae är en röd jättestjärna av magnitud 3,21. Den var stjärnbildens ljusstarkaste stjärna.[5]
  • Pi Hydrae är en orange stjärna på väg att utvecklas till jättestjärna. Dess magnitud är 3,28.[6]

Referenser redigera

  1. ^ ”Noctua – the Owl”. Astronomy Facts. Arkiverad från originalet den 26 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160726104023/http://www.pa.msu.edu/people/horvatin/Astronomy_Facts/obsolete_pages/noctua.htm. Läst 3 juni 2014. 
  2. ^ Ian Ridpath. ”Turdus Solitarius – The solitaire”. http://www.ianridpath.com/startales/solitaire.htm. Läst 3 juni 2014. 
  3. ^ Ian Ridpath (1988). Star Tales. Lutterworth Press, Cambridge. ISBN 0-7188-2695-7. http://books.google.se/books?id=gFrdcTdeVaEC&pg=RA1-PA137&hl=sv&source=gbs_toc_r&cad=4#v=onepage&q&f=false. Läst 3 juni 2014 
  4. ^ Antonin Becvar (1974). Atlas Eclipticalis 1950.0. Sky Publishing Corporation, Cambridge, Massachusetts, USA 
  5. ^ ”Basic data : sig Lib -- Semi-regular pulsating Star”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Sigma+Librae&submit=SIMBAD+search. Läst 3 juni 2014. 
  6. ^ ”Basic data : pi. Hya -- Star”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Pi+Hydrae&submit=SIMBAD+search. Läst 3 juni 2014.