Namn Urgermanska Fornengelska Fornnordiska
*Tē₂waz Tī/Tīr Týr
Tyr
Form Äldre Anglofrisisk Yngre
Unicode
U+16CF U+16CF U+16D0
HTML &#5839 &#5839 &#5840
Translitteration t
Transkription t t, d
IPA [t] [t], [d]
Position 17 12
Ätt Tyr

Tyr eller Tiwaz (ᛏ), efter den fornnordiske guden Tyr, är den sjuttonde runan i den äldre runraden, och den första runan i ätten Tyr. Den motsvaras av bokstaven t. Dess rekonstruerade urgermanska namn är Tîwaz eller *Teiwaz. Runan står för kamp och seger.[1][2]

Användning redigera

 
Nordiska motståndsrörelsens flagga.
 
Waffen-SS-divisionen 30. Januars sköld.

Tyrrunan används av utövare av germansk nyhedendom för att vörda guden Tyr. Det är en av de arton armanenrunorna, en runrad som utvecklades av nyhedningen, ockultisten och rasideologen Guido von List. Den nazistiske nyhedningen och ockultisten Karl Maria Wiligut arbetade sedan vidare på denna runrad, varefter användningen av runorna ytterligare populariserades bland nazisterna.

Tyrrunan var en av de mest använda nazistiska symbolerna i Nazityskland.[3] Den bars som hederstecken på vänster ärm, ovanför armbindeln med hakkorset, av SS-officerare som examinerats vid Sturmabteilungs militära träningsskola (Reichsführerschule, ”rikets ledarskapsskola”).[2][3] Enligt historikern Christer Bergström är tyrrunan som symbol närmare förknippad med Förintelsen än hakkorset, då hakkorset användes som Nazitysklands statssymbol, medan tyrrunan var hederstecknet för Schutzstaffel (SS), den organisation som verkställde Nazitysklands systematiska folkmord.[3][4] Symbolen användes också som sköld för Waffen-SS-divisionen 30. Januar.

I Sverige användes symbolen likaså av nazister på 1930-talet. Ungdomsorganisationen Nordisk ungdom till det nazistiska partiet Svensk socialistisk samling (SSS), fram till 1938 benämnt Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSAP), använde tyrrunan som en av sina symboler.[2]

Efter andra världskriget har runan fortsatt användas i stor utsträckning av nynazister. Tyrrunan är, tillsammans med livsrunan, en av de populäraste symbolerna bland nynazister, och dess popularitet beror delvis på att tyrrunan ses som krigarrunan och anses skänka krigslycka. Symbolen används av den nynazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen i dess logotyp och flagga. Tyrrunan används också, tillsammans med solrunan, i den högerextrema tankesmedjan Thule-Seminars logotyp, samt i det nazistiska klädmärket Thor Steinars logotyp.[2][5]

Tyrrunan användes av terroristen Brenton Tarrant, som sköt ihjäl 51 muslimer vid moskéattacken i Christchurch 15 mars 2019, tillsammans med flera andra högerextrema och nynazistiska symboler och slagord, inklusive de fjorton orden, hakkorset, järngardets kors, kelterkorset, odalrunan och den svarta solen (Sonnenrad).[6][7]

Anti-Defamation League (ADL) klassar tyrrunan som en hatsymbol.[5]

I Sverige har tyrrunan endast prövats i domstol i ett fåtal fall, och den har då inte bedömts utgöra hets mot folkgrupp.[2] Justitiekanslern och Polismyndigheten har också gjort bedömningen att symbolen i sig inte utgör hets mot folkgrupp.[3] Riksåklagaren Petra Lundh anser dock att tyrrunan bör jämställas med hakkorset, och att enbart uppvisandet av tyrrunan skall räcka för en fällande dom för hets mot folkgrupp.[8]

I den statliga utredningen Rasistiska symboler. Praxisgenomgång och analys (SOU 2019:27) konstateras det att domstolspraxis gällande tyrrunan är mycket begränsad, och att det därför inte föreligger några hinder för en domstol att i ett enskilt fall bedöma användning av tyrrunan som hets mot folkgrupp beroende på dess sammanhang, samt att bedömningen av symboler, såsom tyrrunan, skall utgå från de rådande värderingarna i samhället vid tidpunkten då den görs.[9]

Källor redigera

  1. ^ Düwel, Klaus (2001) (på tyska). Runenkunde.. Metzler. ISBN 3-476-13072-X. OCLC 46862830. https://www.worldcat.org/oclc/46862830 
  2. ^ [a b c d e] ”Tyrrunan”. Expo.se. Arkiverad från originalet den 16 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220116210116/https://expo.se/fakta/symbollexikon/tyrrunan. Läst 16 januari 2022. 
  3. ^ [a b c d] Sundkvist, Frida; Svensson, Frida; Wiman, Erik (28 september 2017). ”Symbolen bars av Hitler-krets: ”Värre än hakkorset””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. Arkiverad från originalet den 16 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220116231826/https://www.svd.se/nmrs-symbol-star-for-forintelse-och-mord--men-tillats-i-sverige. Läst 16 januari 2022. 
  4. ^ Blomdahl, Victor (28 september 2017). ”Experten: NMR-symbolen värre än hakkorset”. gp.se. Arkiverad från originalet den 16 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220116231205/https://www.gp.se/nyheter/sverige/experten-nmr-symbolen-v%C3%A4rre-%C3%A4n-hakkorset-1.4679420. Läst 16 januari 2022. 
  5. ^ [a b] ”Tyr Rune” (på engelska). Anti-Defamation League. Arkiverad från originalet den 16 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220116210429/https://www.adl.org/education/references/hate-symbols/tyr-rune. Läst 16 januari 2022. 
  6. ^ Bandler, Aaron (15 mars 2019). ”ADL: Alleged New Zealand Mosques Shooter Espoused White Supremacism” (på amerikansk engelska). Jewish Journal. Arkiverad från originalet den 14 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220114220157/https://jewishjournal.com/news/worldwide/295256/adl-alleged-new-zealand-mosques-shooter-espoused-white-supremacism/. Läst 14 januari 2022. 
  7. ^ ”White Supremacist Terrorist Attack at Mosques in New Zealand” (på engelska). Anti-Defamation League. 15 mars 2019. Arkiverad från originalet den 16 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220116210807/https://www.adl.org/blog/white-supremacist-terrorist-attack-at-mosques-in-new-zealand. Läst 16 januari 2022. 
  8. ^ Somnell, Mikaela (15 januari 2021). ”Riksåklagaren vill att tyrrunan ska jämställas med hakkorset”. SVT Nyheter. Arkiverad från originalet den 17 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220117004603/https://www.svt.se/nyheter/inrikes/riksaklagaren-vill-att-tyrrunan-ska-jamstallas-med-hakkorset. Läst 17 januari 2022. 
  9. ^ Rasistiska symboler. Praxisgenomgång och analys. Statens offentliga utredningar. 2019. sid. 131–132. ISBN 978-91-38-24936-9. OCLC 1114099254. http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2019/05/SOU-2019_27_webb.pdf. Läst 14 januari 2022 

Externa länkar redigera