Öppna huvudmenyn

Tutankhamon

egyptisk farao i artonde dynastin
(Omdirigerad från Tutankhamun)

Tutankhamon, ibland även Tutankhamen, Tutankhamun (eng.), Tutenkhamen samt Tutenkhamon,[5] (egyptiska: twt-ˁnḫ-ı͗mn; tVwa:t-ʕa:nəx-ʔaˡma:n), födelsenamn Tutankhaton, 1341 f.Kr., 1323 f.Kr., var en egyptisk farao av den artonde dynastin under en period känd som Nya riket.

Tutankhamon
Byst av Tutankhamon utställd på Egyptiska museet i Kairo.
Regeringstid 1333–1323 f.Kr.[1][2]
Företrädare Smenkhkare
Efterträdare Ay
Gemål Ankhesenamon (sin halvsyster)[3]
Barn Två dödfödda döttrar[4]
Ätt Egyptens artonde dynasti
Far Akhenaton[4]
Mor "The Younger Lady"[4]
Född ca 1339–1341 f.Kr.[2]
Död 1323 f.Kr.
Begravd KV62 i Konungarnas dal.
Tutankhamon
med hieroglyfer
praenomen eller tronnamn
<
N5L1Z2
nb
>
nomen eller födelsenamn
<
it
n
N5
tG43tS34
>
Tutankhamons begravningsmask, förvarad på Egyptiska museet i Kairo.

Han är mest känd för sin gravkammare i Konungarnas dal som Howard Carter upptäckte år 1922. Graven var intakt och upptäckten möttes av världsvid nyhetsbevakning och ledde till ett nytt allmänintresse för antikens Egypten, för vilket Tutankhamons begravningsmask fortfarande är ett populärt ansikte utåt.

Innehåll

BiografiRedigera

Ett DNA-test visade år 2010 att Tutankhamon med största sannolikhet var son till farao Akhenaton och en av dennes systrar, kallad "The Younger Lady".[6] Han fick namnet Tutankhaton, som betyder levande bild av guden Aton, senare tog han namnet Tutankhamon som betyder levande bild av guden Amon. Han blev farao vid 11 års ålder, cirka 1347 f.Kr.[7]

Tutankhamon var gift med sin några år äldre halvsyster Ankhesenamon, dotter till Akhenaton, deras gemensamme far, och drottning Nefertiti. Ankhesenamon födde två för tidigt födda döttrar, som inte överlevde. Tonårsföräldrarna sörjde och mumifierade de två barnen, vilket var ovanligt.

Eftersom han var så ung vid sitt makttillträde, fick han hjälp av sin premiärminister Ay som senare blev Tutankhamons efterträdare. I det tredje året av Tutankhamons regering återinstallerades städerna Memfis och Thebe som administrativ respektive religiös huvudstad. Tutankhamons far, och företrädare som farao, Akhenaton, hade varit monoteistisk, men Tutankhamon och Ankhesenamon avsade sig sin tro på enbart guden Aton, och återinförde polyteismen med Amon som huvudgud. Amon-prästerna fick tillbaka sina arbeten och egendomar.[8] Det var också vid denna tid som kungen ändrade sitt namn från Tutankhaton till Tutankhamon.[9]

När Tutankhamon var 19 år, och hade börjat ta en allt aktivare del i styret av Egypten och en faraos plikter, dog han. Detta har gett upphov till många teorier genom årens lopp, och de flesta har gått ut på att han blev mördad.[8]

Förmodligen var han en av författarna till en del av Amarnabreven. Han var troligen även densamme som kung Rathotis, vilken enligt Manetho, en antik historiker, hade regerat i Egypten i nio år.[10]

FamiljenRedigera

I graven fann man två mumifierade barn av kvinnligt kön, båda för tidigt födda. DNA-undersökningar har visat att Tutankhamon var far till båda.[11] Vad man vet fick inte Tutankhamon och Ankhesenamon några barn som överlevt. Troligt är att Ay kunde ta makten genom att gifta sig med änkan, Ankhesenamon. Hon ville inte ha varken Ay eller det andra alternativet – generalen och överbefälhavaren Horemheb. Det finns ett brev till hettiternas kung där en egyptisk drottning föreslår ett äktenskap med någon av dennes söner. Hettitier-kungen skickade prins Zannanza, som mördades av Horemheb vid egyptiska gränsen. Ankhesenamon tvingades gifta sig med Ay. Därefter försvinner hon ur historien. Hon omnämns inte längre och tycks inte heller ha fått en ordentlig begravning.[källa behövs] Detta återfunna brev kan också ha skrivits av drottning Nefertiti, som levde i en ytterst farlig situation när maken kung Akhenaton plötsligt hade avlidit.

GravenRedigera

 
Tutankhamons gravkammare i Konungarnas dal.
 
En av Tutankhamons fyra kanop-kärl. Exemplaret på bilden innehöll hans balsamerade lever.
Huvudartikel: KV62

Den största orsaken till att Tutankhamon är så välkänd är att hans grav, KV62, är så väl bevarad. KV62 upptäcktes i Konungarnas dal nära Luxor cirka 500 kilometer söder om Kairo den 4 november 1922 av den brittiske arkeologen Howard Carter. När han fann graven blev han först besviken eftersom man kunde se spår av gravplundrare. Trots det var graven full med föremål och besvikelsen vände i lycka. I graven fann han bland annat en begravningsmask gjord i massivt guld som vägde 10,2 kilo. Tutankhamon var begravd i tre mumiekistor, varav den innersta även den är gjord i massivt guld, med inlägg av ädelstenar. Den väger över 110 kg. Förutom dessa fynd fanns cirka 5 000 andra föremål från graven bevarade. Många av dessa kan beskådas på Egyptiska museet i Kairo.

Tutankhamons mumie ligger däremot kvar i sin sarkofag i Konungarnas dal, och är den enda av de gravar man kan besöka som har en kista till beskådande. Carter hade redan hittat många fornegyptiska gravar, men de hade alla blivit tömda av gravplundrare. Även Tutankhamons grav hade besökts, men underligt nog verkade det som om alla de föremål som stulits hade återbördats. Gravvården med kistorna hade emellertid flyttats, och den plats där den stått hade bränts. Efter ytterligare fem års sökande hittade Carter kistorna och mumien.

Hypoteser om Tutankhamons dödRedigera

 
Röntgenbild av kraniet. Bilden visar även de ihopväxta halskotorna, Klippel-Feils syndrom.

Att farao Tutankhamon dog vid en låg ålder har skapat många spekulationer om orsaken till hans död. Han avled hastigt, efter nio år på tronen, bara 19 år gammal.

Mumien uppvisar idag en mycket stor mängd ovanliga tecken och skador [12] [13]:

  1. lösa benfragment inuti skallen
  2. fraktur i vänster knä
  3. sternum och revben vänster sida saknas
  4. hjärtat saknas (lämnades alltid kvar i egyptisk balsamering)
  5. vänster höftben saknas
  6. ihopväxta halskotor
  7. skolios i ryggen
  8. gomspalt
  9. klumpfot (PEVA pes equinovarus adductus)
  10. Köhlers syndrom
  11. DNA-analys påvisar malaria-parasiten Plasmodium falsiparum
  12. kvinnliga kroppsformer
  13. omfattande benbrott i hela kroppen
  14. mumiens yta är till stor del förkolnad

Ett slag mot huvudet, som ledde till kungens död, misstänktes tidigt. Två benfragment hittades vid röntgen inuti huvudet (1), liggandes ovanpå ett lager harts/kåda i botten på skallen (röntgenbild ovan: vita fältet vid botten på skallen). Fragmenten lossnade efter att hartset torkat, och kan därför inte på något sätt kopplas till kungens död.

Tutankhamon kunde ha dött av en olyckshändelse, till exempel genom ett fall . Kungens vänstra knä var svårt skadat, med en öppen fraktur (2). Uppstod före balsamering, då härdade balsameringshartser/-oljor och guldfragment från kungens klädedräkt finns i benbrottet. En möjlighet till detta är ett svärdshugg, eller en åktur med krigsvagn. Flera vagnar hittades i graven, och flera steninskriptioner visar Tutankhamon som krigare i vagn. Kungens vänstra fot var missbildad sedan barnsben (9), något som gjorde att han hade svårt att gå. Köhlers sjukdom (10) förvärrade med tiden situationen, den gav osteonekros i fotbenen, med kraftiga smärtor. I graven fann man en stor mängd slitna käppar och stavar, ca 130 stycken, vilket tyder på att kungen har använt dem i stor omfattning.

Samtidigt saknar mumien en betydande mängd kroppsdelar (3,4,5). På vänster sida saknas de flesta revbenen, hjärta, vänster bäckenblad, samt bröstbenet. Tyder på att kungen blivit träffad på kroppens vänstra sida, med mycket stor kraft, som helt förstört dessa delar av kroppen. Omedelbar död, de skadade delarna var så förstörda att de inte kunde sparas till balsameringen. Två olika typer av harts hade använts i balsameringen, vid två olika tillfällen. Kungen dog sannolikt ute i fält - på jakt, i tävling, eller i militär aktion. En första hastig balsamering gjordes för att skydda kroppen, tills de kungliga balsamerarna fick hand om den.

Tutankhamon var, som många av Egyptens kungligheter, frukten av ett syskonäktenskap. Kung Echnaton (Amenhotep IV), och en kvinna kallad ”The younger lady”, funnen i grav KV35, har med DNA identifierats som hans föräldrar. De var syskon, och därmed också pojkens morbror och faster.

Flera generationers inavel ledde i hans fall till en genetisk defekt kallad Klippel-Feils syndrom, som bland annat ger benskörhet och sammanväxta halskotor (6). Han hade också en kraftigt utvecklad skolios i ryggen (7), vilket betyder att hans ryggkotor satt vridna på varandra så att ryggraden blev formad som ett "S" sett fram- eller bakifrån (sett från sidan är ryggraden alltid naturligt S-formad). Han var påtagligt rörelsehindrad. Anlag för gomspalt (8) finns också hos både Echnaton och Tutankhamon.

DNA-analyser visar att Tutankhamon var infekterad av malaria-parasiter (11) [11]. Typen kallas idag cerebral malaria, orsakad av parasiten Plusmodium falsipara, den värsta formen av sjukdomen.

I flera generationer före Tutankhamon, ända tillbaka till hans farfars far Tutmosis IV, finns mönster hos kungarna med ärftliga sjukdomstillstånd, hallucinationer/visioner, kvinnliga kroppsformer (hormonell obalans), epileptiska anfall, och att de dör i allt yngre år. Allt detta kan förklaras med en genetisk sjukdom idag känd som temporallobsepilepsi TLE (12).

Med hela detta scenario var Tutankhamon vid 19 års ålder skör med Klippel-Feils syndrom, klumpfot, Köhlers sjukdom, malaria, infektion i vänster knä, och kanske TLE. Infektionen i vänster knä och malarian är ensamma allvarliga nog för att förklara kungens död. Det andra sannolika scenariot, om de avsaknade kroppsdelarna beror på kraftiga kroppsskador, har det skett i krigsvagn ute i fält och där kanske föranletts av ett epileptiskt anfall eller feber/anfall av malaria/sepsis.

Idag är nästan alla kroppens ben brutna (13), orsakat av Howard Carter och hans arbetsgrupp under utgrävningen av graven. Mumien var ordentligt fastklistrad i botten på den innersta guldkistan, i det övermått av harts och oljor som hälldes över mumien.

Här finner vi också förklaringen till att mumien till stor del är förkolnad (14). När harts och oljor härdade (oxiderade) uppstod en spontan självförbränning, samma process som vi idag ofta ser när linolja i papper/bomullstrassel självantänder. Processen nådde över 300 °C, den täta guldkistan begränsade dock syretillförseln, så processen avstannade innan full förbränning skett.

Brittiska arkeologer bestämde sig vintern 2004 för att frakta Tutankhamons kropp från museet i Luxor till ett forskningslaboratorium i Storbritannien. Där skulle man bland annat med hjälp av magnetkamera och datortomografi ta reda på varför kungen dog så ung. Undersökningen försvårades till viss del av att mumien styckats när den första gången undersöktes av Howard Carter och hans kollegor, men teamet kunde ändå slå fast att pojkfaraon hade haft stora problem med ryggrad och skelett. De anförde också att han kanske inte hade dött omedelbart eftersom en misstänkt blödning i lillhjärnan tycktes ha pågått en tid. Man kunde av senare utförd röntgen avfärda denna misstänkta blödning, den hade aldrig förekommit.

En forskargrupp med Eduard Egarter Vigl, ismannen Ötzis främste och mest hängivne beskyddare, och Paul Gostner från huvudsjukhuset i Bolzano i spetsen inledde en avancerad dataanalys baserad på tredimensionella bilder av mumien år 2005 och visade att skallfrakturen inte orsakat döden. Den tillkom först under balsameringen. Istället pekar man på en skada i vänster knä och noterar att knäskålen är spräckt, troligen som följd av ett svärdshugg. Guldfragment från Tutankhamons klädedräkt har trängt in i såret, som inte velat läka – och kryckor funna i gravkammaren ger en vink om att farao under den sista delen av sitt korta liv haft mycket svårt att gå, något som ytterligare styrker den nya tesen. Såret blev svårt infekterat och den här gruppen menar att det var den infektionen som orsakade kungens död.

Många står trots detta fast vid att den unge faraon blev mördad. Den möjliga olyckan med krigsvagn kan ha iscensatts. En av de huvudmisstänkta till mordet är faraons efterträdare Ay. Hans motiv skulle då vara att han såg sig själv som en bättre farao, än den lille pojken som nu satt på tronen. Någon annan som också står på listan är Horemheb, Tutankhamons mest inflytelserike general och Ays efterträdare. När Horemheb kom till makten, rev han Tutankhamons byggnader och försökte röja undan spåren efter den unge döde faraon.

Utgrävningarna[14]Redigera

Arkeologen Howard Carter som hade det vetenskapliga ansvaret för arkeologiska grävningar i Egypten på uppdrag av engelsmannen lord Carnarvon upptäckte den 4 november 1922 under Ramses IV:s grav en trappa som var inhuggen i klippan och som ledde ned till en vägg där man kunde läsa namnet ”Nebcheperure-Tutanchamon.

Lord Carnarvon var inte egyptolog men var stormrik och hade beslutat att stödja arkeologiska forskningar. Han hade fått utgrävningstillstånd av egyptiska fornförvaltningen redan före första världskriget och 1922 gjordes forskningar i Konungarnas dal. Lord Carnarvon som vid tillfället var i England underrättades om upptäckten och reste omedelbart till Egypten. Den 25 november tog man på prov bort en första sten ur gravöppningens vägg och genom öppningen kunde Carnarvon och Carter få en första skymt av gravskatten.

Utgrävningarna och arbetet i graven var slutförda år 1928. Alla föremål i graven finns bevarade i Egypten i Kairomuseet. En första publikation i tre band om gravskatten var färdig först 1933.

Lord Carnarvon avled i Kairo den 5 april 1923 efter ett insektsbett som orsakade blodförgiftning och lunginflammation.[15] Dödsfallet uppfattades som att det var Tutankhamons förbannelse som drabbat honom och gav upphov till en rad historier om Tutankhamons hämnd.

Företrädare:
Smenkhkare
Farao
Artonde dynastin
Efterträdare:
Ay

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Schulz, Regine (1998). ”Politisk historia 18:e-20:e dynastierna”. Egypten Faraonerna värld. H.F. Ullman. sid. 528. ISBN 3-8290-3042-8. http://www.bokus.com/bok/9783848007851/egypten-faraonernas-varld/. Läst 6 januari 2015 
  2. ^ [a b] ”Tutankhamun (about 1333-1323 BC)” (på engelska). University College London. http://www.ucl.ac.uk/museums-static/digitalegypt/chronology/tutankhamun.html. Läst 9 januari 2016. 
  3. ^ ”new kingdom, dynasty XVIII, tutankhamun” (på engelska). © 2003 - 2004 r. fingerson. http://www.phouka.com/pharaoh/pharaoh/dynasties/dyn18/12tutankhamun.html. Läst 9 januari 2016. 
  4. ^ [a b c] ”Kinship and Pathology in King Tutankhamun's Family” (på engelska). American Medical Association. https://jama.jamanetwork.com/data/Multimedia/joc05008int/index.html. Läst 19 mars 2016. 
  5. ^ Clayton, Peter A. (2006). Chronicle of the Pharaohs: The Reign-by-Reign Record of the Rulers and Dynasties of Ancient Egypt. Thames & Hudson. s. 128. ISBN 0-500-28628-0.
  6. ^ National Geographic,Sverige 2010
  7. ^ Nationalencyklopedin
  8. ^ [a b] Glintofgold: Biography: Ankhesenpaaton-Ankhesenamon
  9. ^ Desroches-Noblecourt, Christiane (1967). Tutanchamon. Stockholm: Alb. Bonniers boktryckeri. sid. 137 
  10. ^ Manethos lista över konungar
  11. ^ [a b] "Tutankhamun dog av malaria", Svenska Dagbladet (2010-02-16) (Läst 2010-02-16)
  12. ^ (TV-dokumentär) Tutankhamun: The Truth Uncovered. BBC. 2014 
  13. ^ Shebar, Billy; Rob Goldberg (2010) (TV-dokumentär). King Tut Unwrapped 
  14. ^ Desroches-Noblecourt, Christiane (1967). Tutanchamon. Stockholm: Alb. Bonniers boktryckeri 
  15. ^ The New York Times 5 april 1923

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera