Rödbent nektarkrypare

Fågelart i familjen tangaror
(Omdirigerad från Turkosfågel)

Rödbent nektarkrypare[2] (Cyanerpes cyaneus) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3]

Rödbent nektarkrypare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTangaror
Thraupidae
SläkteNektarkrypare
Cyanerpes
ArtRödbent nektarkrypare
C. cyaneus
Vetenskapligt namn
§ Cyanerpes cyaneus
Auktor(Linné, 1766)
Utbredning
Synonymer
Turkosfågel

Utseende och läten redigera

Den rödbenta nektarkryparen är en 12,2 cm lång fågel med medellång och något nedåtböjd svart spets. Hanen är violettblå med svart på vingar, stjärt och rygg och, som namnet avslöjar, lysande röda ben. Hjässan är turkos och undersidan av vingen, som dock endast syns i flykten, citrongul. Efter häckningssäsongen ruggar hanen till en mestadels grönaktig eklipsdräkt med svarta vingar. Honan och ungfågeln är huvudsakligen båda gröna, med ljusare och något streckad ovansida. Benen är rödbruna hos honan, bruna hos ungfågeln. Lätet är ett tunt och ljust "tsip".

Utbredning och systematik redigera

Rödbent nektarkrypare delas in i hela elva underarter med följande utbredning:[3]

Levnadssätt redigera

Denna fågel hittas i skogsbryn, öppen skog samt i citrus- och kakaoplantage. Den rör sig i smågrupper, på jakt efter nektar, insekter och vissa frukter.[4][5]

Häckning redigera

Honan bygger ett litet skålformat bo som placeras i ett träd. Två brunfläckade vita ägg ruvas av honan i tolv till 13 dagar. Efter ytterligare 14 dagar är ungarna flygga.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt för att anses vara hotad.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen fem till 50 miljoner vuxna individer.[6]

Bilder redigera

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • ffrench, Richard; O'Neill, John Patton; Eckelberry, Don R. (1991). A Guide to the Birds of Trinidad and Tobago (2nd). Ithaca, N.Y.: Comstock Publishing. ISBN 0-8014-9792-2 
  • Hilty, Steven L. (2003). Birds of Venezuela. Princeton University Press. ISBN 0-7136-6418-5 

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Cyanerpes cyaneus (på engelska). Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ e.g. of Trophis racemosa (Moraceae): Foster, Mercedes S. (2007). ”The potential of fruit trees to enhance converted habitats for migrating birds in southern Mexico”. Bird Conservation International 17: sid. 45–61. doi:10.1017/S0959270906000554. 
  5. ^ e.g. of Dimorphandra sp.: O'Shea, B.J.; Milensky, Christopher M.; Claramunt, Santiago; Schmidt, Brian K.; Gebhard, Christina A.; Schmitt, C. Gregory; Erskine, Kristine T. (2007). ”New records for Guyana, with description of the voice of Roraiman Nightjar Caprimulgus whitelyi. Bulletin of the British Ornithologists' Club 127 (2): sid. 118–128. http://vertebrates.si.edu/birds/birds_pdfs/cag1.pdf. 
  6. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar redigera