Tung- och svalgnerven (latin: nervus glossopharyngeus) är den nionde kranialnerven (kranialnerv IX).

Bild som visar tung- och svalgnerven bland flera nerver, bland annat vagusnerven

Tung- och svalgnerven innehåller både sensoriska nervfibrer (från solitärkärnan och trillingnervens spinala kärna) och motoriska nervfibrer (från tung- och svalgnervens parasympatiska kärna samt ambiguuskärnan).

Tung- och svalgnerven är viktig inom både det autonoma och somatiska nervsystemet. Det autonoma nervsystemet kan delas in i visceralafferens (inälvssensorik) och visceralefferens (inälvsmotorik, här parasympatiskt). Tung- och svalgnerven innerverar endast sensoriskt inom det somatiska nervsystemet (somatoafferens). Utöver detta innehåller tung- och svalgnerven även så kallade brankialefferenta nervtrådar vilka innerverar skelettmuskulatur som embryologiskt urspringer från gälbågarna i gälapparaten.

I tabellen nedan sammanfattas tung- och svalgnervens innervationer utifrån dess fyra typer av nervtrådar:

Visceralafferens Visceralefferens Brankialefferens Somatoafferens
Karotissinus, glomus caroticum, smaklökar i den bakre tredjedelen av tungan Parotiskörteln, munslemhinna M. stylopharyngeus Mellansvalget, gommens tonsiller, den bakre tredjedelen av tungan, mellanörat, örontrumpeten

En kliniskt viktig faktum är att då tung- och svalgnerven innerverar mellansvalget och gommens tonsiller sensoriskt är denna nerv viktig för svalgreflexen.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ Drake, Richard L. (2019). Gray's Anatomy for Students. Läst 22 september 2022