Triglyf (grekiska triglyphos, "tresnitt", egentligen tre gånger kluven) är en del av den doriska frisen. En triglyf består av en stenplatta med två, genom släta ytor skilda lodräta räfflor vilka i genomskärning är triangulära, på det doriska templet omväxlande med metoperna vilande på arkitraven i axeln på varje kolonn och dess mellanrum.[1]

Triglyfer och metoper på ett tempel i Selinus.
1. Tympanon, 2. Akroterion, 3. Sima, 4. Geison, 5. Mutulus, 7. Fris, 8. Triglyf, 9. Metop, 10. Regula, 11. Gutta, 12. Taenia, 13. Arkitrav, 14. Kapitäl, 15. Abakus, 16. Ekinus, 17. Kolonn, 18. Kannelyr, 19. Stylobat

I antik och klassicerande arkitektur består triglyfen av en fyrsidig (rektangulär) platta delad i tre lika stora delar av två lodräta räfflor, och placerad mellan metoperna i en dorisk fris. Triglyfer anses av vissa forskare vara reminiscenser av bjälkändar i äldre grekisk träarkitektur. Under antiken var de ofta målade i blått.[2] Triglyfen anger således läget för de gamla timrade templens balkar.

Referenser

redigera
  1. ^ Karl Busch, Hans Reuther, Bengt G. Söderberg, Vilken stil är det?, Arkitektur-måleri-skulptur, Forum, 1959. Den tyska originalupplagan har utkommit på W. Spemann Verlag, Stuttgart, under titeln: Welcher stil ist das?, Felix Kreis, Stuttgart 1958. Sidan 196.
  2. ^ NE, Nationalencyklopedin, Bokförlaget Bra Böcker, Artonde bandet, 1995, ISBN 91-7024-620-3. Sidan 417.