Tremolit, är ett icke ovanligt hydroxidhaltigt kalcium- och magnesium-silikat. Den är en amfibol och uppträder ofta som långsmala kristaller i metamorfa bergarter.

Tremolit
KategoriAmfibol
GruppGrupp(OH-F-Cl), Subgrupp Ca
Strunz klassificering9.DE.10
Kemisk formelCa2Mg5Si8O22(OH)2
FärgVit, grå, lavendel till rosa, ljusgrön, ljusgul
KristallstrukturMonoklina kristallsystemet
SpaltningPerfekt efter {110}, spaltvinklar 56° och 124°
BrottSpröd
HållbarhetSeg
Hårdhet (Mohs)5–6
GlansGlasglans
Ljusbrytningnα=1,605–1,613

nβ=1,616–1,624

nγ=1,630–1,636
Optisk karaktärTvåaxligt negativ
TransparensTransparent till genomskinligt
FluorescensIbland
StreckfärgVit
Densitet2,99–3,03
TyplokalCampolungo i Val Piumogna, Schweiz
Referenser[3] Handbook of mineralogy

Etymologi och historia

redigera

Tremolit upptäcktes första gången i Campolungo i Val Piumogna i kantonen Ticino i Schweiz.[1] Mineralet beskrevs år 1790 av Johann Georg Albrecht Höpfer men angav felaktigt Val Tremola som Typlokal och gav mineralet namnet tremolit.[2]

Val Tremola ligger cirka 1,5 mil nordväst om Campolungo. Val Tremola ligger i ett annat geologiskt område med lägre metamorforsgrad och har därmed lägre sannolikhet för bildning av tremolit.

Kemisk sammansättning

redigera

Tremolit bildar en serie med aktinolit och ferroaktinolit. Den kemiska formeln för de tre ovannämnda mineralen[3] är:

tremolit ☐Ca2(Mg5,0-4,5Fe2+0,0-0,5)Si8O22(OH)2
aktinolit ☐Ca2(Mg4,5-2,5Fe2+0,5-2,5)Si8O22(OH)2
ferroaktinolit ☐Ca2Fe2+5Si8O22(OH)2

Tremolit kan nominellt innehålla en smärre mängd järn (Fe2+) i stället för magnesium, Som formeln visar kan halten järn vara upp till antalet 0,5 om samtidigt antalet magnesiumatomer sänks från 5 till 4,5. Normalt sätts en gräns mellan två ändled vid halva atomantalet. Så kan ferroaktinolitens 5 järnatomer minskas till 2,5 om det samtidigt tillkommer 2,5 atomer magnesium. Men tremolit är ett viktigt mineral vid bestämning av metamorfa zoner och dess ljusa färg är värdefull vid fältarbeten. Därför finns det en avgränsning mot aktinolit. Mineralen kan även innehålla vakanser i stället för metallerna. En vakans visas i den kemiska formeln med en fyrkant, ☐. Vidare kan fluor eller klor ingå på platsen för OH.

Egenskaper

redigera

Tremolit utgörs av blekt grågröna till vita långsmala, prismatiska kristaller eller nålformiga till finstängliga aggregat. Den gröna färgen djupnar ju mer järn mineralet innehåller. Streckfärgen är dock alltid vit. Tremolit tillhör de medelhårda mineralen med en hårdhet av 5 till 6 på mohs skala. Tremolit har god spaltning och känns igen på amfibolers vinklar, 56 och 124 grader. Tremolit liknar wollastonit Vissa tremoliter svarar på ultraviolett ljus med fluorescens. Responsen kan vara röd till skär under långvåg och gul till vit, grön till vit eller blå till vit under kortvågsljus,[4].

Varieteter

redigera

Tremolit kan uppräda i ytterst finfibrig form och utgör då en av de sex olika mineral som kan bilda asbest. Hexagonit är en skär manganhaltig varietet av tremolit.[5] Smyckestenen jade är en finfibrig filtad och seg varietet av antingen av pyroxenmineralet jadeit eller av nefrit. Det senare är en benämning på mineral med sammansättning mellan tremolit och aktinolit.

Förekomst

redigera

Tremolit förekommer på många ställen, bland annat i Lombardiet, Piemont, Tjeckien, USA och Afghanistan. Det uppträder ofta i malmskarn i metamorfa bergarter, främst dolomiter och talkiga skiffrar. Det är även ett vanligt mineral i skarnet till många gruvor, främst i Bergslagen.

Användning

redigera

Tremolit kan användas till syrabeständiga filter.

Mineraltermometer

redigera

Forskare, särskilt petrologer, använder tremolit som en indikator på temperatur. Under inverkan av mycket hög temperatur blir detta mineral instabilt och förvandlas till diopsid. Således visar närvaron av tremolit och frånvaron av diopsid i provet att bergarten från vilket provet hämtats inte har varit utsatt för stark uppvärmning.

Galleri

redigera

Källor

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ https://www.mindat.org/loc-105911.html
  2. ^ Philippe Roth 2006, The Early History of Tremolite, Axis, Volume 2, Number 3 (2006), läst 2022-02-10, Hela texten nås via [1]
  3. ^ International Mineralogical Association (IMA) mineral list [2] Arkiverad 15 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Sterling Gleason 1972, Ultraviolet guide to minerals, Library of congress catalog card number 60-16925
  5. ^ A F L Deeson 1973, The collector’s encyclopedia of rocks & minerals, ISBN 0-517-505509 sida 168

Externa länkar

redigera