Öppna huvudmenyn

Trattkantarell (Craterellus tubaeformis) är en vanlig matsvamp.[1][2]Trattkantarellen är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige men mer sällsynt i norra delen av landet samt i sura områden. Trattkantarellen kan bli så stor som 12 cm på höjden och 5 cm på bredden. Den hittas i september till november.[3]

Trattkantarell
Cantharellus tubaeformis 1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningCantharellales
FamiljCantharellaceae
SläkteCraterellus
ArtTrattkantarell
C. tubaeformis
Vetenskapligt namn
§ Craterellus tubaeformis
Auktor(Bull.), Fr.

Den mykologiska karaktären hos trattkantarell:

Ridges icon.png
hymenium:
vecklad

Infundibuliform cap icon.svg
hatt:
trattlik

Decurrent gills icon.png
skivtyp:
nedlöpande

Choice toxicity icon.png
ätlighet:
delikat



Bare stipe icon.png
fot:
bar

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
gräddfärgad

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

BeskrivningRedigera

Trots namnet är trattkantarellen inte någon äkta kantarell (släktet Cantharellus). Trattkantarellerna hör till det mycket närstående släktet Craterellus.[4] Det senare uppvisar fruktkroppar med ihålig fot; de äkta kantarellerna har fruktkroppar med kompakt, icke ihålig fot.[3] Namnet trattkraterell har föreslagits för att markera att C. tubaeformis inte är någon äkta kantarell.[förtydliga]

Kännetecken:[1] • Hatt tunn, navlad till trattformad, ovansidan är gulbrun till brunsvart. • Hattens undersida har gula till gråa grenade åsar som löper ner på foten. • Fot ihålig, brungul till gul.

Trattkantarellen bildar ektomykorrhiza vilket innebär att svampen lever i symbios med skogsträd.

Trattkantarell har förväxlats med den dödligt giftiga toppig giftspindling, trots klart olika utseende. Den växer i liknande miljö och kan förväxlas genom slarv.[1]

Svampar som mer liknar trattkantarellen är sporsäckssvampen slemmurkling (Leotia lubrica) och grå kantarell. Slemmurklingen är mer gelé- eller vaxartad och saknar egentliga lameller på hattens undersida. Slemmurklingen saknar matvärde.[3] Också rödgul trumpetsvamp kan uppfattas snarlik. Slemmurklingen anses inte giftig[5] och både rödgul trumpetsvamp och grå kantarell är goda matsvampar.

Trattkantarellen kan producera svagt mutagena ämnen om den skadas ordentligt.

Trattkantarellen är Västmanlands landskapssvamp.[6]

BilderRedigera

TorkningRedigera

Trattkantarellen går mycket bra att torka, vilket framför allt ger svampen en hållbarhet på flera år vid rätt förvaring men kan även uppfattas som smakförhöjande.

Se ävenRedigera

KällhänvisningarRedigera

  1. ^ [a b c] ”Svampguiden”. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071013065247/http://svampguiden.com.digitest.biz/art.asp?art=cantharellus_tubaeformis. 
  2. ^ Asta Östenius, Brita Olsson, Hans B Eriksson (foto) (1980). Rutiga kokboken. Västerås: ICA bokförlag. ISBN 91-534-0600-1 
  3. ^ [a b c] ”Nybörjarguide till svampplockning”. http://www.naturplats.com/svamp/plockasvamp/nyborjarsvampar.aspx. Läst 31 juli 2014. 
  4. ^ M. Dahlman, E. Danell et al (2000). ”Molecular systematics of Cratarellus: cladistic analysis of nuclear LSU rDNA sequence data”. Mycological Research 104: sid. 388-394. 
  5. ^ Edmund Garnweidner, Stig Jacobsson (Sv. bearb.) (2004). Svampar. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. ISBN 91-0-010026-9 
  6. ^ "Artlista från svamputställningen i naturum Gotland 2008": Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Naturumgotland.se. Läst 18 september 2014.
  • M. Dahlman, E. Danell et al (2000). ”Molecular systematics of Cratarellus: cladistic analysis of nuclear LSU rDNA sequence data”. Mycological Research 104: sid. 388-394. . Med samma titel finns Dahlmans examensarbete 1998 från hortonomprogrammet, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, Libris 2679778.
  • J. Webster, R.W.S. Weber (2007). Introduction to Fungi. ISBN 978-0-521-01483-0 

Externa länkarRedigera