Öppna huvudmenyn

Tofsskrika[2] (Platylophus galericulatus) är en säregen sydostasiatisk tätting vars systematik är omtvistad.

Tofsskrika
Status i världen: Nära hotad[1]
Haubenhäher1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKråkfåglar
men se text
Corvidae
SläktePlatylophus
Swainson, 1832
ArtTofsskrika
P. galericulatus
Vetenskapligt namn
§ Platylophus galericulatus
Auktor(Cuvier, 1816)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

Utseende och läteRedigera

Tofsskrikan är en 31-33 cm lång omisskännlig fågel. Den har kort stjärt, övervägande svart fjäderdräkt med en stor vit halsfläck och en mycket speciell lång och framåtriktad smal tofs. Ungfågeln liknar den adulta men är svagt streckad. Sången är märklig, en plötslig gäll vissling följt av en flöjtande fras: "psssssiu HI-WU". Det vanligaste lätet är ett metalliskt skaller.[3]

Utbredning och systematikRedigera

Tofsskrika placeras som enda art i släktet Platylophus. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[4]

Vissa urskiljer även underarten lemprieri med utbredning på norra Borneo.[5]

FamiljetillhörighetRedigera

Tofsskrikan har traditionellt placerats bland kråkfåglarna (Corvidae) och görs så i stor utsträckning fortfarande. DNA-studier visar dock att den snarare står närmare törnskatorna (Laniidae).[6][7][8] Avståndet har dock bedömts vara så pass avlägset att den allt oftare lyfts ut till den egna familjen Platylophidae.[4]

LevnadssättRedigera

Tofsskrikan förekommer i låglänt städsegrön skog upp till 1.220 meters höjd. Den ses ofta i små grupper i skogens nedre delar. På Java häckar fågeln mellan juni och juli samt mellan oktober och februari. Den bygger ett ordentligt skålformat bo som placeras på en trädgren två meter ovan mark. Däri lägger den ett till två vitaktiga till blekt blågröna rödbrunfläckade ägg.[3]

Status och hotRedigera

Arten är relativt fåtalig och begränsad till skogsmiljöer. Den anses hotad av habitatförlust. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad, men noterar att populationsutvecklingen bör följas noga.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2017 Platylophus galericulatus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Jønsson, K.A., Irestedt, M., Fuchs, J., Ericson, P.G.P., Christidis, L., Bowie, R.C.K., Norman, J.A., Pasquet, É. & Fjeldså, J. (2008) Explosive avian radiations and multi-directional dispersal across Wallacea: evidence from the Campephagidae and other Crown Corvida (Aves). Mol. Phylogenet. Evol. 47(1): 221–236
  7. ^ Jønsson, K.A., Fabre, P.H., Ricklefs, R.E. & Fjeldså, J. (2011) Major global radiation of corvoid birds originated in the proto-Papuan archipelago. Proc. Natn. Acad. Sci. USA 108(6): 2328–2333.
  8. ^ Aggerbeck, M., Fjeldså, J., Christidis, L., Fabre, P.H. & Jønsson, K.A. (2014) Resolving deep lineage divergences in core corvoid passerine birds supports a proto-Papuan island origin. Mol. Phylogenet. Evol. 70(2): 272–285.

Externa länkarRedigera