Öppna huvudmenyn

Tjocka släkten (1935)

film från 1935 regisserad av Sölve Cederstrand

Tjocka släkten är en svensk komedifilm från 1935 med regi och manus av Sölve Cederstrand. I rollerna ses bland andra Edvard Persson, Gideon Wahlberg och Dagmar Ebbesen.[1]

Tjocka släkten
GenreKomedi
RegissörSölve Cederstrand
ManusSölve Cederstrand
SkådespelareEdvard Persson, Gideon Wahlberg, Dagmar Ebbesen med flera
OriginalmusikSten Axelson, Erik Baumann
FotografHarald Berglund
KlippningEmil A. Lingheim
ProduktionsbolagAB Europa Film
DistributionAB Europa Film
Premiär13 april 1935
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Sten Axelson och Erik Baumann komponerade musiken, Harald Berglund fotograferade och Emil A. Lingheim klippte. Inspelningen ägde rum mellan januari och april 1935 i Europafilms studio i Sundbyberg samt i Djursholm och Åre. Filmen hade urpremiär den 13 april samma år på biograferna Plaza och Astoria i Stockholm.[1]

HandlingRedigera

Vi befinner oss på bud- och vedfirman ”Ilexpressen” med innehavaren och ende anställde Lasse Larsson. Som medhjälpare har han den 12 årige Kolumbus, ett utomäktenskapligt barn han tagit hand om eller, som han säger, en ”tillvaratagen effekt”. En dag kommer de hem till Lasses vän portvakten Johan Jansson, som tjänstgör hos en generalkonsulsfamilj ute i Djursholm. Johan är gift med Fina som fått en släng av högfärdsgalenskap. Deras dotter Laila är i färd med att åka till Åre och åka skidor. Det kostar bara 50 kr numera så även mindre bemedlad ungdom har råd med detta. Fina klagar över att det är ingen ordning på ungdomen nuförtiden när det blir tal om att ha med sig modern utrustning. Vi, ungdomen är Sveriges hopp, säger dottern varpå Fina fnyser ”Arma land!”.

Johan och Fina väntar besök av rika släktingar från USA. De har fått brev från hennes svensk-amerikanske bror och dennes hustru, att de tänker komma förbi på te och träffa hennes make ”generalkonsuln” som hon falskeligen skrutit om i sina brev. Eftersom den riktige generalkonsuln är bortrest beslutar man sig för att klara situationen genom att låta Johan spela konsul och Lasse skall agera hans hovmästare. Johan har dock svåra problem med att ta på sig fracken som skall ge sken av hans ställning. Den sitter mycket illa och han är mycket ovan vid sådana kläder. Lasse gör själv en parodisk tolkning av hur en riktig betjänt skall uppträda. Så när Finas bror och fru kommer, vägrar han befatta sig med deras bagage utan föredrar att kalla på ”domestiken”.

Uppe i fjällen träffar Laila en ung man som hon förälskar sig i. I en fjällstuga uttrycker de sitt tycke för varandra med orden från en engelsk språkkurs i radion. När radiorösten säger ”I love you” säger han att han tog ordet från mig. Den unge mannen heter Axel och är i själva verket generalkonsulns son. När de kommer hem i igen från fjällen och det visar sig att han skall till samma adress som hon, tror hon att det i själva verket är den nye chauffören som skall komma. Han är genast med på galoppen när hon säger det och håller för ett tag god min i elakt spel.

Det svensk-amerikanska besöket blir mer komplicerat då gästerna bestämmer sig för att stanna kvar en vecka. Lasse växer mer och mer i sin högdragna butlerroll. Han lurar svensk-amerikanen att hugga ved och föreslår denne att öppna vedsågningsinstitutet, det blir något för lata miljonärer. I en annan scen får vi se hur Lasse sprutar parfym på en grävling med orden att det är bra att den finns men synd att den skall behövas. Efter dessa demonstrationer av skillnaden mellan natur och förkonstling, ser han också till att mer eller mindre handgripligen lära den nye ”chauffören” sin rätta plats. Till sist måste denna tala om för Lasse vem han egentligen är men säger att vi är väl du som förut. Han fortsätter att nu måste man väl fortsätta den här komedin tills farsan kommer hem. Lasse lovar att hjälpa till om fadern skulle ha något att invända mot att hans son är tillsammans med Laila. Ilexpressen fixar allt, säger han.

För att försöka bli av med gästerna försöker Johan iscensätta spökerier men med klent resultat, då Johan och Lasse, som haft samma idé, springer i vägen för varandra. Det visar sig nu också att gästerna inte alls var så förnäma som de först gav sken av. Isjälva verket är de utfattiga. Slutligen kommer den riktige generalkonsuln hem. Situationen blir först en aning penibel för de inblandade men Lasse visar sig kunna ta det hela med fattning. Han förvandlar sig relativt snabbt från servil underdånighet till en närmast jämlike. Han slår sig ner i en fåtölj och bjuder chevalereskt generalkonsuln på dennes egen champagne alltmedan han föreslår att lägga bort titlarna. Den förbluffade och överrumplade generalkonsuln kan därefter inte göra annat än att välsigna förbindelsen mellan hans son och portvaktens dotter. Under tiden har både Johan och Fina fått sina straff för att ha spelat förnäma genom att av misstag bli inlåsta i husets kylrum och högfärden har bildligen och bokstavligen runnit av Fina.

Generalkonsuln kan till sist presentera Axel för den mycket generade Johan att det här är min son och din blivande måg. Så nu blir vi tjocka släkten och nu är det jag som bjuder på champagne. Samtidigt har Lasse och husan Mabel blivit ett par och han har därmed fått en fullständig familj.

RollistaRedigera

Ej krediterade


KällorRedigera