Timrekordet är en tävlingsgren inom cykling i vilken cyklisten ska framföra cykeln så lång sträcka som möjligt under en timme. Normalt genomförs tävlingar och rekordförsök i velodromer inomhus med en ensam cyklist på banan. Det förhindrar att cyklisten distraheras samt att cyklisten inte drar otillåtna fördelar av att ligga bakom andra fordon som minskar luftmotstånd eller skapar sug. Tävlingsformen har alltid genomsyrats av experimenterande med material och sittställningar för att minska luftmotståndet.

Eddy Merckx rekordcykel från 1973.

Historik redigera

Det första dokumenterade rekordet sattes av engelsmannen Frank Dodds år 1876 på en höghjuling när han cyklade 26,508 kilometer. Den 7 juli 1933 satte den franske amatörcyklisten rekord på en liggcykel genom att cykla 45,055 kilometer. Den nya cykeltypen accepterades inte av den internationella cykelunionen, Union Cycliste Internationale. Restriktionerna från Union Cycliste Internationale innebar att en öppen klass för timrekordet startades som administreras av International Human Powered Vehicle Association, IHPVA, internationella förbundet för muskeldrivna fordon.

Union Cycliste Internationale lyckades behålla statusen för tävlingar med cyklar som kräver en upprättsittande ställning. År 1973 tog den belgiska cyklisten Eddy Merckx rekordet med sträckan 49,431 kilometer.

Under slutet av 1980-talet och första halvan av 1990-talet sattes flera rekord med specialiserade cyklar, material och sittställningar av bland andra Francesco Moser, Chris Boardman och Graeme Obree. Union Cycliste Internationale ogillade specialiseringarna och delade upp rekorden i två olika klasser, även retroaktivt.

Den ena klassen behöll namnet "UCI timrekordet" och den andra döptes om till "UCI Best Human Effort". I den förstnämnda klassen var cykeln bland annat tvungen att väga 6,8 kilogram, vara försedd med bockstyre och ha en ram med cirkulärt tvärsnitt. Cyklisten fick inte bära kläder som förbättrade aerodynamiken, till exempel så fick hjälmen bara var konstruerad för att skydda, inte minska luftmotståndet. Eftersom klasserna ändrades även retroaktivt innebar det att Eddy Merckx rekord blev det senast bästa. Detta trots att hans cykel bara hade vägt 5,5 kilogram. rekordet kallades därför även "Merckx-timmen". Den andra klassen, UCI Best Human Effort, var öppnare men krävde en av UCI godkänd cykel i upprätt sittställning.

I maj 2014 bestämde sig UCI för att bara ha ett timrekord igen. Sträckan för det senaste Merckx-timmen rekordet sattes som gällande och utrustningen ska följa reglementet för uthållighetscykling i velodrome. Rekordet innehades av Ondřej Sosenka och var det bästa med utrustning och sittställning som följde reglementet för velodromcykling vid sammanslagningen av rekorden. Klassen "UCI Best human Effort" finns inte längre.[1]

Rekordet med en cykel helt anpassad efter de nya reglerna slogs av Jens Voigt hösten 2014,[2] men bara en dryg månad senare blev han av med rekordet då Matthias Brändle cyklade 51,852 km.[3] Rohan Dennis och Alex Dowsett var därefter rekordinnehavare, men den 7 juni 2015 cyklade Bradley Wiggins 54,526 km och slog därmed rekordet.

Nuvarande rekord redigera

Klass Datum Cyklist Sträcka (km) Plats
Union Cycliste Internationales timrekord 7 juni 2015 Bradley Wiggins 54,526 London i Storbritannien
Union Cycliste Internationale Best Human Effort 7 september 1996 Chris Boardman 56,375 Manchester i England
IHPVA, internationella förbundet för muskeldrivna fordon 19 juli 2009 Sam Whittingham 90,598 Ford Michigan Proving Grounds, USA

Källor redigera

  1. ^ UCI changes hour record regulations, allows modern track bikes. Velo news, Caley Fretz. 15 maj 2014. Läst 2014-09-20.
  2. ^ Voigt sets new hour record, riding 51.11km. Velo News, Spencer Powlison. 18 september 2014. Läst 2014-09-20.
  3. ^ Brändle breaks Voigt's hour record. Cyclingnews. 30 oktober 2014. Läst 2014-10-30.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.