Timothie Bright, född omkring 1551 antagligen i närheten av Sheffield, England och död 1615 i Barwick in Elmet, England, var en engelsk hospitalsläkare och präst och uppfinnare av den moderna stenografin.

Timothie Bright
FöddTimothie Bright
1551 (?)
Sheffield, England
Död13 november 1615 (64 år)
Barwick in Elmet, England
NationalitetStorbritannien England
UtbildningMedicine doktor
Alma materTrinity College, Cambridge
Yrke/uppdragLäkare, Präst
Känd förStenografi

BiografiRedigera

Bright studerade som sizar på Trinity College, Cambridge, han skrevs in "impubes, æt. 11," den 21 maj 1561, och tog en BA-examen 1567–1568.[1] År 1572 var han i Paris, där han förmodligen fortsatte sina medicinska studier, när han nätt och jämnt undkom Bartolomeinattens massaker genom att söka tillflykt till Francis Walsinghams hus. I sin dedikation av Animadversions on Scribonius (1584) till Philip Sidney, noterade Bright att han bara hade mött honom denna enda gång.

Bright tog M.B.-examen vid Cambridge 1574, fick en licens för att utöva medicin året efter och blev medicine doktor 1579. Under några år efter detta verkar han ha bott i Cambridge men bodde i Ipswich 1584. Han var en av dem som den 1 oktober 1585 bevittnade stadgarna om Emmanuel College, Cambridge, undertecknade av Sir Walter Mildmay, och inlämnade till Laurence Chaderton, högskolans första rektor.[2] Han började som läkare vid St Bartholomeus sjukhus i maj 1586 där han efterträdde Dr Turner på denna plats, men måste ha avgått 1590, eftersom hans efterträdare valdes den 19 september samma år.[3]

Bright övergav sedan läkaryrket efter en andlig kallelse. År 1588 dedicerade han sin avhandling Characterie till drottning Elizabeth, som den 5 juli 1591 förlänade honom en prästgård i Methley i Yorkshire, som blivit ledig efter Otho Hunts död och den 30 december 1594 prästgården i Barwick in Elmet, i samma län. Han stannade där till sin död och den senare verkar ha varit hans vanliga bostad där han åtminstone skrev sitt testamente den 9 augusti 1615, och ”lämnade sin kropp för att begravas där Gud behagar”. Det godkändes i York den 13 november 1615.

StenografiRedigera

Åtta kopior av Bright's Characterie (1588) är kända att fortfarande existera, men endast fyra av dem är fullständiga. En kopia tillhörde tidigare Shakespeareforskaren Francis Douce och finns nu i Bodleian Library. Det är en liten volym, i gott skick, men stenografitecknen är alla skrivna med bläck som har bleknat. Andra exemplar finns på New York Public Library (defekt), Bayerische Staatsbibliothek, Cambridge University (defekt), Salisbury (2 - minst en defekt) och University of London (defekt, enligt Alston 1966, men Keynes insisterade 1962 på att det är komplett). En annan kopia som spårats till John R. Gregg i New York av Keynes har rapporterats förlorad. I själva verket är denna kopia den som finns på New York Public Library.

Drottning Elizabeth beviljade genom patentbrev av den 26 juli 1588 Bright att för en period av femton år ha det exklusiva privilegiet att undervisa och skriva böcker, 'in or by Character not before this tyme commonlye knowne and vsed by anye other oure subiects'. En detaljerad förklaring av Brights system gavs av Edward Pocknell i tidningen Shorthand i maj 1884.[4] Systemet har en alfabetisk grund, men tecknen för bokstäverna är inte läsbart förenade med varandra. Alfabetet var för klumpigt för att regelbundet appliceras på hela ord, vilket gjordes fjorton år senare av John Willis, vars schema, förklarat i 'Art of Stenographie' (1602), är grunden till senare stenografisystem.

BibliografiRedigera

  • An Abridgment of John Foxe's "Booke of Acts and Monumentes of the Church", London, 1581, 1589, 4to; dedicated to Sir Francis Walsingham.
  • Hygieina, id est De Sanitate tuenda, Medicinæ pars prima, London, 1581, 8vo; dedicated to Lord Burghley.
  • Therapeutica; hoc est de Sanitate restituenda, Medicinæ pars altera; also with the title Medicinæ Therapeuticæ pars: De Dyscrasia Corporis Humani, London, 1583, 8vo; dedicated to Lord Burghley. Both parts reprinted at Frankfort, 1688–9, and at Mayence 1647.
  • In Physicam Gvlielmi Adolphi Scribonii, post secundam editionem ab autore denuò copiosissimè adauctam, & in iii. Libros distinctam, Animaduersiones, Cambridge, 1584, 8vo; Frankfort, 1593, 8vo; dedication to Sir Philip Sidney, dated from Ipswich.
  • A Treatise of Melancholie, Containing the cavses thereof, & reasons of the strange effects it worketh in our minds and bodies: with the phisicke cure, and spirituall consolation for such as haue thereto adioyned an afflicted conscience, London (Thomas Vautrollier), 1586, 8vo; another edition, printed the same year by John Windet. This is said to be the work which suggested Burton's Anatomy of Melancholy.
  • Characterie. An Arte of shorte, swifte, and secrete writing by character. Inuented by Timothe Bright, Doctor of Phisicke. Imprinted at London by I. Windet, the Assigne of Tim. Bright, 1588. Cum priuilegio Regiæ maiestatis. Forbidding all others to print the same, 24mo.
  • Animadversiones de Traduce, in Goclenius's Ψυχολογία, Marpurg, 1590, 1594, 1597.

Hans behandling av melankoli är lika metafysisk som medicinsk. Det finns ett kapitel där han diskuterar frågan "hur själen i en enkel förmåga utför så många och olika handlingar", och illustrerar sitt argument genom en beskrivning av hur en klockas komplicerade rörelser utgår från "en rätt och rak rörelse”. [5]

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Timothy Bright, 15 juli 2020.

ReferenserRedigera

  1. ^ "Bright, Timothy (BRT561T)". A Cambridge Alumni Database. University of Cambridge.
  2. ^ Documents relating to the University and Colleges of Cambridge, iii. 523
  3. ^ MS. Journals of St. Bartholomew's Hospital
  4. ^ Patent Roll, 30 Eliz. part 12
  5. ^ St. Bartholomew's Hospital Reports, xviii. 340