Stadskommunen Tidaholms stad bildades den 1 januari 1910 (enligt beslut den 15 oktober 1909) genom en ombildning av Tidaholms köping, som 1 januari 1895 brutits ut ur kommunerna Agnetorp och Baltak.[1]
Den 1 januari 1943 (enligt beslut den 13 februari 1942) utökades Tidaholms stads yta med ett område med 140 invånare[2] omfattande en areal av 0,84 km², varav 0,82 km² land, från Baltaks landskommun, samt ett område med 1 179 invånare[2] omfattande en areal av 9,42 km², varav 9,37 km² land, från Agnetorps landskommun. 1 januari 1944 (enligt beslut den 5 mars 1943) överfördes dels den inom Baltaks landskommun obebodda[3] belägna delen av Marbotorp 1:4 omfattande en areal av 0,20 km², varav allt land, dels ett område inom Agnetorps landskommun med 31 invånare[3] omfattande en areal av 0,08 km², varav allt land. Områdena 1943 och 1944 överfördes i alla hänseenden: kommunalt, administrativt, judiciellt, ecklesiastikt samt i avseende på fastighetsredovisningen.[4]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 1845[10] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Blasonering: En sköld av silver, däruti ett blått eldsprutande berg, häröver en blå chef med en uggla mellan tvenne kugghjul, allt av silver.
Vapnet utarbetades på 1910-talet. Det eldsprutande berget symboliserar tändsticksfabrikenVulcan, kugghjulen syftar på industri och ugglan är hämtad ur släkten von Essens vapen. Efter kommunbildningen övertogs vapnet oförändrat och registrerades i PRV1974.
Befolkningsutvecklingen i Tidaholms stad 1910–1970[11][12][13]
År
Folkmängd
1910
4 718
1915
4 565
1920
4 612
1925
4 578
1930
4 816
1935
4 443
1940
4 532
1945
5 797
1950
5 926
1955
6 031
1960
6 622
1965
6 970
1970
7 497
Anm: För åren 1910, 1920 och 1930-1945: befolkning enligt folkräkning 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1950 avser befolkning enligt folkräkning den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari 1952. 1915, 1925 och 1955 avser den kyrkobokförda befolkningen den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1960 och 1965 avser befolkning enligt folkräkning den 1 november enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1970 avser befolkning enligt folkräkning den 1 november i det område som Tidaholms stad omfattade när den ombildades till Tidaholms kommun 1 januari 1971.
Tidaholms stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 13,18 km², varav 13,08 km² land.[14] När staden bildades den 1 januari 1910 omfattade den en areal av 2,64 km², varav 2,61 km² land.[1]
I Tidaholms stad fanns del av tätortenTidaholma, som hade 6 622 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 100,0 procent.[15]
Tändsticksfabriken Vulcan i Tidaholm.Tändsticksfabriken Vulcan presenterat i bildverket Sveriges industri - dess stormän och befrämjare omkring år 1900.
Vid folkräkningen den 31 december 1950 var stadens förvärvsarbetande befolkning (1 513 personer, varav 1 256 män och 257 kvinnor) uppdelad på följande sätt:[16]
1 837 personer (67,4 procent) jobbade med industri och hantverk, varav 1 385 män och 452 kvinnor.
399 personer (14,6 procent) med handel, varav 219 män och 180 kvinnor.
202 personer (7,4 procent) med offentliga tjänster m.m., varav 85 män och 117 kvinnor.
155 personer (5,7 procent) med samfärdsel, varav 123 män och 32 kvinnor.
70 personer (2,6 procent) med jordbruk med binäringar, varav 69 män och 1 kvinna.
51 personer (1,9 procent) med husligt arbete, varav 0 män och 51 kvinnor.
12 personer (0,4 procent) med ospecificerad verksamhet, varav 12 män och 0 kvinnor.
78 av förvärvsarbetarna (2,9 procent) hade sin arbetsplats utanför staden.[16]
Den detaljerade fördelningen av yrken för förvärvsarbetarna såg ut på följande sätt:[16]
597 personer (21,9 procent) med kemisk-teknisk industri.
518 personer (19,0 procent) med metallindustri.
324 personer (11,9 procent) med varuhandel.
196 personer (7,2 procent) med textil- och sömnadsindustri.
194 personer (7,1 procent) med träindustri m.m.
164 personer (6,0 procent) med byggnadsverksamhet.
PDF) Folkräkningen den 31 december 1910, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1914. sid. 87-88. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1910_1.pdf. Läst 26 oktober 2017
