Tibetansk koltrast

asiatisk fågel i familjen trastar
(Omdirigerad från Tibetkoltrast)

Tibetansk koltrast[2] (Turdus maximus) är en nyligen urskild asiatisk fågelart i familjen trastar inom ordningen tättingar.[3]

Tibetansk koltrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tibetan Blackbird (Turdus maximus) 1 cropped.jpg
Hona 3500 möh i Himachal Pradesh
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrastar
Turdidae
SläkteTurdus
ArtTibetansk koltrast
T. maximus
Vetenskapligt namn
§ Turdus maximus
AuktorSeebohm, 1881
Utbredning
Turdus maximus distribution map.png
Synonymer
  • Turdus merula maximus
  • Tibetkoltrast
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Tibetansk koltrast är en relativt stor och mörk trast som mäter 23-28 cm. Den adulta hanen är svartaktig med gul näbb och honan är mörkbrun. Arten är mycket lik koltrasten, som den tidigare behandlades som underart till, dock saknar den gul orbitalring och hos båda könen kan huvudet vara mörkare än övriga kroppen.[4] Vidare skiljer sig ungfågeln genom att vara oregelbundet bandad undertill. Den största skillnaden mellan de båda arterna är dock sången, där den tibetanska koltrastens är kortare, mer fåtonig och saknar koltrastens drillar och visslingar.[5][4]

Utbredning och systematikRedigera

Tibetansk koltrast återfinns från västra Pakistan och Indien till Sikkim, Bhutan och sydöstra Tibet.[3] Arten är stannfågel men kan röra sig till något lägre nivåer vintertid.[4]

Tidigare betraktades den som en underart till koltrast (T. merula), men skiljer sig förutom ekologiskt, utseendemässigt och lätesmässigt också genetiskt.[6] I själva verket är de inte ens nära släkt, där den tibetanska koltrasten snarare står närmare arter som ringtrast, björktrast och svarthalsad trast. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

LevnadssättRedigera

Tibetansk koltrast är i högsta grad anpassad till en subalpin miljö och häckar i buskområden med bland annat dvärgväxande enar, på mellan 3000 och 4800 meters höjd. Den livnär sig av daggmaskar, mollusker, insekter som fjärilslarver, små ödlor och frukt. Fågeln häckar mellan maj och juli, mestadels juni till början av juli.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Turdus maximus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Collar, N. (2019). Tibetan Blackbird (Turdus maximus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (läst på www.hbw.com/node/58262, 24 april 2019).
  5. ^ Boesman, P. (2016) Notes on the vocalizations of Tibetan Blackbird (Turdus maximus). HBW Alive Ornithological Note 312. URL: http://www.hbw.com/node/1251829 (download Dec 2016).
  6. ^ Nylander, J.A.A., Olsson, U., Alström, P. & Sanmartín, I. (2008) Accounting for phylogenetic uncertainty in biogeography: a Bayesian approach to dispersal-vicariance analysis of the thrushes (Aves: Turdus). Syst. Biol. 57(2): 257–268.

Externa länkarRedigera