Backtimjan (Thymus serpyllum) är en växtart inom familjen kransblommiga växter.

Backtimjan
Status i Sverige: Nära hotad[1]
Bild 516 i Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich u.d. Schweiz, Gera, 1885
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljKransblommiga växter
Lamiaceae
SläkteTimjansläktet
Thymus
ArtBacktimjan
T. serpyllum
Vetenskapligt namn
§ Thymus serpyllum
AuktorL., 1753
* 3. Tvåkönad blomma * 4. Enkönad honblomma, förstoring × 7 * 5. Blomfoder i fruktstadiet, förstoring × 8 * 6. Pistillens bas i fyrdelat fruktämne och där nedanför den stora honungskörteln, förstoring × 14

  • 3. Tvåkönad blomma
  • 4. Enkönad honblomma, förstoring × 7
  • 5. Blomfoder i fruktstadiet, förstoring × 8
  • 6. Pistillens bas i fyrdelat fruktämne och där nedanför den stora honungskörteln, förstoring × 14

Beskrivning redigera

Backtimjan är en nedliggande, mattbildande miniatyrbuske med delvis övervintrande blad. De blommande skotten dör före vintern. Växten kallas därför halvbuske eller örtbuske. Till släktets kännetecken hör att även blomfodret är tvåläppigt och har en tät krans av hår på insidan. Efter det att kronan fällts stängs fodermynningen till som med en propp, såsom av bomull (se bilden).

Blommorna är av två slag, dels vanliga tvåkönade, dels honblommor med mycket mindre krona. Honblommorna finns på särskilda stånd. Sådana växter kallas gynodioika. Bladen producerar en välluktande eterisk olja i små punktformiga körtlar.

Habitat redigera

Backtimjan finns sparsamt i stora delar av Europa, Asien och östligaste delen av Nordamerika.

I nästan hela Sverige, Finland och Norge är backtimjan vanlig.

Utbredningskartor redigera

Biotop redigera

Backtimjan är ganska vanlig på torra, sandiga och grusiga backar, ibland även på klippor.

Medicinsk användning redigera

Backtimjan innehåller en eterisk olja med tymol, som har antiseptisk och konserverande verkan. Den verkar lugnade, slemlösande och hjälper mot gasbildning i magen. Timjansirap har tidigare framställts som medicin mot hosta och kikhosta. Under medeltiden rekommenderade Hildegard av Bingen backtimjan mot hudutslag och skorv. Enligt Linné hjälper den mot bakfylla. Backtimjan har också kallats Jungfru Marie sänghalm. I samband med förlossningen lades örterna i sängen för att skydda kvinnan och barnet mot trolldom[2].

Den aktiva substansen eterolja har huvudbeståndsdelarna cyrnol, karvakrol och lite tymol, och har samma antiseptiska, kramplösande, slemlösande och mögelhindrande verkan som mentol.[3]

Bladen av backtimjan är dessutom användbara som tesurrogat.

Bilder redigera

Källor redigera

  1. ^ ”Svensk rödlistning 2020 av backtimjan”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Thymus-serpyllum-221849. Läst 20 mars 2022. 
  2. ^ Ljungqvist, Kerstin (2006). Nyttans växter. sid. ss 102-103 
  3. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983

Externa länkar redigera