Ej att förväxla med Thomas Wyatt den yngre.

Sir Thomas Wyatt, född 1503 på slottet Allington i Kent, död den 11 oktober 1542 i Sherborne i Dorset, var en engelsk skald och diplomat. Han var son till sir Henry Wyatt (rådsherre under Henrik VII och Henrik VIII, död 1537).

Thomas Wyatt
Född1503[1][2][3]
Maidstone, Storbritannien
Död11 oktober 1542
London
BegravdSherborne Abbey
Medborgare iKungariket England
Utbildad vidSt John's College
SysselsättningPoet[4], politiker, författare[5], diplomat, översättare
Befattning
Ledamot av Englands parlament
Ledamot av Englands parlament 1542–1544, Kent[6]
Kungariket Englands ambassadör i Spanien
MakaElizabeth Brooke
(g. 1520–)[7]
PartnerElizabeth Darrell
BarnFrances Wyatt[8]
Thomas Wyatt d.y. (f. 1521)[8]
FöräldrarHenry Wyatt
Anne Skinner[9]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Wyatt studerade i Cambridge, vann tidigt hovgunst och användes ofta i diplomatiska uppdrag från 1526, bland annat till påven 1527 och till kejsar Karl V 1537 och 1539.

Wyatt satt 1536 en månad fängslad i Towern, möjligen för att Henrik VIII, som då ville skilja sig från Anne Boleyn, önskade förmå Wyatt att erkänna sig ha varit hennes älskare. Wyatt kom dock snart åter i gunst och erhöll 1537 knightvärdighet.

Efter hans vän Cromwells fall 1540 blev Wyatt åter fängslad (januari 1541) och anklagades bland annat för förrädiska förbindelser med kardinal Reginald Pole, men han frigavs på drottning Katarina Howards förbön, användes på nytt i diplomatiska uppdrag och blev 1542 ledamot av underhuset.

Wyatt var banbrytaren inom engelska litteraturen för användandet av sonetten och andra italienska versformer. Han skrev 31 sonetter, av vilka 10 är översättningar från Petrarca och de övriga starkt påverkade av honom. Han skrev även tre ypperliga satirerterziner efter mönster från Luigi Alamanni samt epigram, psalmer och lyriska dikter.

Jämte sin yngre vän och lärjunge Surrey inledde Wyatt den sedan under Elisabets tid fortgående omformningen af den engelska poesien under starkt italienskt inflytande såväl i fråga om versformerna som den högstämda, men metafysiskt tillkrånglade uppfattningen av kärleken. Surreys versifikation var ledigare, men Wyatt har en mer utpräglad karaktär, en allvarlig och lugn stil, med ådror av träffande satir och humoristiskt vemod.

Hans Songes and sonettes utgavs först 1557 tillsammans med Surreys i antologin Tottel’s miscellany. Bland senare utgåvor märks en av G. F. Nott (1815-16; jämte Surreys dikter), en i serien "Aldine edition of the british poets" (1866) och en av Edward Arber (i "English reprints", 1870). Bevarade manuskript avviker betydligt från den efter Tottel i senare editioner antagna texten.

Externa länkar redigera

Källor redigera

Tryckta källor redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sir Thomas Wyatt, 1904–1926.

Noter redigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Sir Thomas Wyatt, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, Thomas Wyatt (poet), läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Poets.org, läst: 18 maj 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ The History of Parliament.[källa från Wikidata]
  7. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  9. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]