Öppna huvudmenyn

Thomas Olof Valdemar Palme, född 28 maj 1944, är en svensk diplomat och ambassadör. Han är son till historikern Sven Ulric Palme och hans hustru Barbro, f. von Vegesack, och bror till professorn i datavetenskap Jacob Palme och journalisten och författaren Christian Palme. Thomas Palme är gift med TV-producenten och konstnären Annamaria Palme.

Thomas Palme
Thomas Palme
Thomas Palme
Född28 maj 1944
Uppsala
YrkeAmbassadör
NationalitetSvensk
Framstående verkÄlskade struntflicka. Brev mellan Barbro von Vegesack och Sven Ulric Palme 1937-1940 (Carlsson Bokförlag 2013). Historien om Ungern. (Carlsson Bokförlag 2017).

Studier och karriärRedigera

Under gymnasietiden var Thomas Palme 1960-1963 ledamot av det styrande arbetsutskottet för Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO). Han studerade vid Handelshögskolan i Stockholm och blev civilekonom 1967. Hans trebetygsuppsats i förvaltningsekonomi, Riksdagsmännens attityd till resursfördelningen, publicerades i Statsvetenskaplig Tidskrift.

Åren 1967-1969 gick han igenom Utrikesdepartementets utbildning för internationell verksamhet och anställdes därefter i departementet. Han tjänstgjorde 1969-1971 vid ambassaden i Guatemala, där ambassadör Harald Edelstam var chef, och omtalas i två böcker om den senare.[1] Ambassaden kritiserade starkt den militärt dominerade guatemalanska regeringen och försvarade vänstergerillan.

Efter placering vid ambassaden i New Delhi åren 1971-1973 arbetade han 1973-1980 som handläggare av internationellt miljösamarbete först i Utrikesdepartementet och sedan i Jordbruksdepartementet, som då var ansvarigt för miljöfrågor. Under denna tid ingick han bl.a. i de svenska delegationerna till möten med FN:s miljöstyrelse och var ett år styrelsens generalrapportör. Han var vidare rapportör i den arbetsgrupp om resurssnål teknik, som inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) förberedde organisationens miljöministermöte 1979.

Åren 1981-1986 tjänstgjorde han vid ambassaden i Budapest som förste ambassadsekreterare och senare ambassadråd med inriktning på ekonomi, kultur och kontakt med dissidentrörelsen. Därefter återgick han till det internationella miljösamarbetet med placering på Utrikesdepartementet. Han spelade en viktig roll vid de svenska förberedelserna för och deltagandet i FN:s konferens för miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992.[2] Han utarbetade den officiella svenska rapporten från konferensen[3] och författade en skrift om konferensen ur utrikespolitisk synvinkel.[4]

Palme var 1993-1998 svensk ambassadör i Dar es Salaam. Ambassaden främsta inriktning var att främja biståndssamarbetet mellan Sverige och Tanzania. Åren 1998-2004 ansvarade han inom Utrikesdepartementet för samarbetet inom Östersjöstaternas råd (CBSS) och var medlem i dess ämbetsmannakommitté. I en bok om ett av rådets program, karakteriseras Thomas Palme på följande sätt: in his modest but nevertheless impressive personality he became the grey eminence in the Baltic Sea cooperation.[5]

Efter sin pensionering har han arkivlagt sina föräldrars efterlämnade papper i det Palmeska släktarkivet i Stockholms stadsarkiv[6], inklusive över 1300 brev dem emellan. På grundval av breven mellan 1937 och 1940 har han utarbetat boken Älskade struntflicka.

Palmes senaste bok är Historien om Ungern (2017), som skildrar den ungerska historien med inriktning på hur den har påverkat politiken under Ungerns egensinniga premiärminister från 2010,Viktor Orbán.

Företrädare:
Anders Oljelund
Sveriges ambassadör i Tanzania
1993-1998
Efterträdare:
Sten Rylander

BibliografiRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Fors, Mats, Svarta Nejlikan Arkiverad 28 september 2013 hämtat från the Wayback Machine. (Prisma 2009), särskilt sid 227, samt Edelstam, Erik H., Janusansiktet Arkiverad 27 september 2013 hämtat från the Wayback Machine. (Carlsson Bokförlag 2013), särskilt sid 398, 400, 405-407.
  2. ^ Engfeldt, Lars-Göran, From Stockholm to Johannesburg and beyond (Utrikesdepartementet 2009), särskilt sid 114, 182.
  3. ^ Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling 3-14 juni 1992, Aktstycken utgivna av Utrikesdepartementet, Ny serie II:47
  4. ^ Palme, Thomas, Rio-konferensen. UD informerar 1992:5.
  5. ^ Kristensen, Gustav N, Born into a dream, EuroFaculty and the Council of the Baltic Sea States Arkiverad 28 september 2013 hämtat från the Wayback Machine. (Berliner Wissensschafts-Verlag 2010), särskilt sid 234.
  6. ^ Historisk Tidskrift, 2013:3, s. 560