För fotbollsspelaren, se Thomas Magnusson (fotbollsspelare). För ishockeytränaren, se Thomas Magnusson (ishockeytränare).

Bernt Thomas Magnuson, född 2 juli 1950 i Motala,[1][2] är en svensk tidigare längdskidåkare. Han blev världsmästare (på 30 km) och bronsmedaljör (50 km) vid VM 1974. Fyra år senare förde han som slutman hem det svenska VM-stafettguldet.

Thomas Magnuson
Thomas Magnuson c1974.jpg
Thomas Magnuson, på startlinjen som siste startande med nr 71 vid tremilen på skid-VM i Falun 1974.
LandSverige
SportLängdskidåkning
KlubbDelsbo IF
Född2 juli 1950 (73 år)
Längd185 cm
Vikt77 kg
Olympiska spelen
Deltagande1
Medaljer0
Världsmästerskap
Deltagande2
Medaljer3
Guldmedaljer2
        Medaljer
Världsmästerskap
Guld Falun 1974 30 km
Brons Falun 1974 50 km
Guld Lahtis 1978 4x10 km
Svenska mästerskap
Silver Skellefteå 1971 30 km
Guld Sollefteå 1972 15 km
Guld Sollefteå 1972 30 km
Guld Sollefteå 1972 50 km
Guld Lycksele 1973 15 km
Silver Lycksele 1973 30 km
Guld Lycksele 1973 50 km
Guld Malmberget 1974 15 km
Guld Malmberget 1974 30 km
Guld Malmberget 1974 50 km
Guld Umeå 1975 15 km
Silver Umeå 1975 30 km
Guld Umeå 1975 50 km
Silver Umeå 1976 15 km
Brons Sundsvall 1977 15 km
Silver Piteå 1978 15 km

Biografi redigera

Skidkarriären redigera

Magnuson tävlade för klubben Delsbo IF. Han blev världsmästare i sitt tredje internationella mästerskapslopp när han segrade på inledningsdistansen 30 kilometer vid världsmästerskapen i Falun 1974. Vid samma tävlingar blev han även bronsmedaljör på den avslutande femmilen och placerade sig på 29 plats på 15 km efter vallamiss. I stafetten 4 x 10 km skulle han kört slutsträckan men Sverige blev diskvalificerade efter förbjudet skidbyte på första sträckan.

Fyra år senare blev Magnuson legendarisk när han på sista sträckan i herrstafetten under världsmästerskapen i Lahtis 1978 gjorde ett avgörande ryck i sista backen.[3] Därmed skakade han av sig sin främste utmanare i kampen om guldet, finländaren Matti Pitkänen.[4] Den backen i Lahtis har alltsedan dess gått under namnet Magnusonbacken.[5]

I olympiska sammanhang deltog han i ett OS, det 1972 i Sapporo. Där blev Magnuson 28:a på tremilen samt deltog som startman (tvåa på sträckan) i det lag som fick fjärde plats i stafetten över 4x10 km.[6] Han skulle även deltagit i OS 1976, men när hans far avled kort före spelen valde han att åka hem.[7]

Magnuson vann även femmilen i Holmenkollen 1977.[3]

Han blev svensk mästare på 15 och på 50 kilometer 1972–1975, samt på 30 kilometer 1972 och 1974.[8]

Senare år redigera

Efter Lahtis-VM avslutade Magnuson elitkarriären, bland annat på grund av problem med benhinnor som gjorde att han inte kunde träna tillräckligt.

Han driver numera ett lantbruk med både mjölkkor och nötdjur i Långby i Forsa socken, väster om Hudiksvall, tillsammans med sin hustru Ingrid. Tillsammans har de dottern Camilla och sonen Mikael.

Den travintresserade Magnuson äger själv en del hästar.[3]

Källhänvisningar redigera

  1. ^ Thomas MagnusonSveriges Olympiska Kommittés webbplats  
  2. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  3. ^ [a b c] Aftonbladet-intervju från 2003-07-08, av Magnus Helander
  4. ^ Stafettdramatik, bland annat från 1978, i sport-tv-kavalkad
  5. ^ Brask, Christopher (2011-07-06):"Brask: Myllylä var en nationell helgedom". Expressen.se. Läst 18 februari 2015.
  6. ^ ”Olympisk profil på Sports-reference.com”. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090825094940/http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/ma/thomas-magnuson-1.html. Läst 6 juli 2011. 
  7. ^ "Innsbruck 1976". Arkiverad 10 januari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Sok.se, 2008. Läst 11 december 2014.
  8. ^ ”Längd herrar”. Svenska Skidförbundet. Arkiverad från originalet den 9 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150309083750/http://www.skidor.com/Foljoss/Historikochstatistik/Svenskamastare/Langdherrar/. Läst 1 december 2013. 

Externa länkar redigera