Ted Gärdestad

svensk sångare, musiker och kompositör

Ted Arnbjörn Gärdestad, född 18 februari 1956 i Sollentuna, Stockholms län, död 22 juni 1997 i Sollentuna, Stockholms län,[2] var en svensk sångare, kompositör och musiker. Gärdestad komponerade all sin musik själv, och texterna författades av brodern Kenneth Gärdestad. Tillsammans skapade de låtar som "Jag vill ha en egen måne", "Sol, vind och vatten", "Ge en sol", "Satellit", "Oh, vilken härlig da'", "Himlen är oskyldigt blå" och "För kärlekens skull". Ted Gärdestad tävlade i Melodifestivalen fyra gånger som artist, 1973, 1975, 1979 och 1980 varav han vann en gång, 1979 med "Satellit". Han tävlade även enbart som kompositör 1977 med låten "Det bästa som finns" sjungen av Lena Andersson.

Ted Gärdestad
FödelsenamnTed Arnbjörn Gärdestad
Född18 februari 1956
Sverige Sollentuna, Stockholms län, Sverige
Död22 juni 1997 (41 år)
Sverige Sollentuna, Stockholms län, Sverige
SläktingarKenneth Gärdestad (bror)
Sara Zacharias (dotter)
Marc Zacharias (son)
GenrerPop
Vispop
RollSångare
Musiker
Kompositör
Skådespelare
InstrumentDragspel
Piano
Gitarr
År som aktiv19721994
SkivbolagPolar
ArtistsamarbetenAnnica Boller
Lena Andersson
Harpo
Janne Schaffer
Utmärkelser
Bidrag i Melodifestivalen
1973 Oh, vilken härlig da'
1975 Rockin' n' Reelin'
1979 Satellit
1980 Låt solen värma dig (med Annica Boller)
Gravplatsen Silverdals griftegård, Sollentuna.

Ted Gärdestad var även verksam som skådespelare och medverkade bland annat i 1966 års julkalender, En småstad vid seklets början.

År 2014 släpptes hyllningsalbumet För kärlekens skull – Svenska artister hyllar Ted Gärdestad, där Gärdestads låtar tolkas av svenska artister.[3] Den 3 januari 2018 hade den biografiska filmen Ted – För kärlekens skull premiär med Adam Pålsson i rollen som Ted Gärdestad.

BiografiRedigera

Uppväxt och karriärRedigera

Gärdestad växte upp i Sollentuna norr om Stockholm, i en villa på Åkervägen. Han komponerade sin första låt som sexåring, "Sollentunavalsen". Han medverkade som åttaåring i Sveriges Televisions Circus minimum där han spelade sin musik på dragspel. Gärdestad slog igenom som artist som femtonåring och hade sin glansperiod på 1970-talet. Han skrev själv musiken till sina låtar, medan brodern Kenneth Gärdestad vanligen skrev texterna.[4] Det var Benny Andersson och Björn Ulvaeus som kom att producera hans debut-LP, Undringar, utgiven på Stikkan Andersons skivbolag Polar Music 1972. Med sin ofta optimistiska och trallvänliga popmusik kom han under 1970-talets proggvåg att betraktas som en utpräglat kommersiell artist.[5] Några av Gärdestads mest kända låtar är "Jag vill ha en egen måne" (1972), "Sol, vind och vatten" (1973), "Angela" (1976)[6] och "För kärlekens skull" (1993). Han vann den svenska Melodifestivalen 1979 med låten "Satellit". Året därpå deltog han tillsammans med sin sambo Annica Boller i Melodifestivalen med låten "Låt solen värma dig" och kom på femte plats.

Gärdestad var en lovande tennisspelare. Han var som fjortonåring sverigetvåa efter nära vännen Björn Borg, som också intervjuas liksom andra närstående i minnesboken från 2005, "Jag vill ha en egen måne". 1969 hade Borg vunnit SALK Open efter att i semifinalen ha besegrat Gärdestad med siffrorna 6–0, 8–6.[7] Låten ”Helena” uppges vara skriven till svenska tennisspelaren Helena Anliot, som både han och Björn Borg var förälskade i vid början av 1970-talet.

Gärdestad arbetade tillsammans med Michael B. Tretow i studioprojektet Caramba, som gav ut en skiva 1981 och fick en hit med låten "Hubba Hubba Zoot Zoot". Samma år kom han i kontakt med den andlige läraren Bhagwan Shree Rajneesh (senare kallad Osho), vilket så småningom ledde till att han gick in i Bhagwans sekt, Bhagwanrörelsen, och tog avstånd från sitt tidigare liv. Han bytte 1983 namn till Swami Sangit Upasani (alla Bhagwanlärjungar, så kallade sanyas, är tvungna att byta till indisk identitet), klädde sig i vinrött som andra Bhagwan-lärjungar. 1985 flyttade han till Oregon dit han redan tidigare gjort många resor till rörelsens högkvarter, där han bland annat var diskjockey. Redan 1977 blev han vegetarian.[8]

År 1986 flyttade han tillbaka till Sollentuna, började 1990 komponera igen och arbetade en tid som låtskrivare vid Billy Butts skivbolag Little Big Apple Records. Han återvände till scenen igen 1992 och gav 1994 ut albumet Äntligen på väg, hans första sedan 1981 och detta blev även hans sista. På albumet medverkar även bland andra Janne Schaffer, Björn J:son Lindh och Marie Bergman. Den enda singeln från albumet blev "Ge en sol".

Sitt sista framträdande gjorde Ted Gärdestad i december 1996 på nattklubben Blå Grottan i Gävle tillsammans med den svenske musikern Harpo. Med på scenen var förutom kompbandet även brodern Kenneth.

FamiljRedigera

Ted Gärdestad var son till tjänstemannen Arne Gärdestad (1923–2016)[9] och kanslisten Margit, född Sjöholm[10] (1921–2008), och var yngst av tre bröder. Förutom Ted, så fick makarna Gärdestad sonen Kjell (1944–2000) och Kenneth Gärdestad (1948–2018). Han var gift första gången 1976–1978 med Lotta Ramel[4][11] och andra gången 1992–1993 med Alexandra Lindholm.[2][4]

I ett förhållande med Ann Zacharias fick han i början av 1980-talet barnen Sara (född 1982) och Marc (född 1983)[12].[4] Sonen bodde många år i Israel och kallade sig då Moishe Zacharevsky[13], men bor numera i Sverige igen.[14]

SjukdomRedigera

Ted Gärdestad led under senare år av schizofreni.[15] Han hörde röster i huvudet som skrek åt honom,[15] och vid ett tillfälle ska rösterna ha fått honom att skada sig själv i ena handen med hjälp av en osthyvel för att slippa hålla på med musik.[15]

Kenneth Gärdestad sade sig ha märkt de första sjukdomstecknen redan 1985, då brodern Ted var 29 år gammal. Kenneth bodde i USA vid den här tiden och vid ett tillfälle kom Ted på besök. Kenneth upplevde sin bror som rädd och överdrivet renlig – Ted kunde exempelvis inte gå på toaletten utan att använda kirurgiska handskar, och han tvättade allt med ren sprit.[15]

1995 fick Ted Gärdestad svåra skallskador i en bilolycka, en olycka som brodern senare såg som en signal på hans psykiska ohälsa, men själv hävdade Ted Gärdestad att det blev ett kraftigt ryck i ratten och att han då förlorade kontrollen över fordonet.

DödRedigera

Ted Gärdestad tog sitt liv, 41 år gammal, genom att hoppa ner på spåret framför ett passerande tåg vid Häggviks station i Sollentuna den 22 juni 1997. Begravningsceremonin förrättades av nära vännen Per Ragnar. Han är begravd på Silverdals griftegård i Sollentuna, där han vilar intill sin äldre bror Kjell och sina föräldrar. Flera samlingsskivor har givits ut postumt. Efter hans död berättade brodern Kenneth Gärdestad i tidningar och i en bok om sin brors sista svåra år med psykisk sjukdom.[15]

Eftermäle och i kulturenRedigera

2006 invigdes en staty, Ted Gärdestads plats av Annika Heed, till minne av Ted Gärdestad på Ted Gärdestads plats i stadsdelen Silverdal i Sollentuna.[16] TV-programmet Så mycket bättreTV4 är uppkallat efter en av Teds låtar från debutalbumet Undringar. Så mycket bättre är även programmets signaturmelodi.

Ted GärdestadsällskapetRedigera

Ted Gärdestadsällskapet är en ideell förening som grundades 1997 för att hedra minnet av Ted Gärdestad. Föreningen grundades av Elena Helsinghof, Dalarna. Sällskapet försöker varje år ha en hyllning till bröderna Gärdestad i Stockholm med omnejd. Flera kända artister brukar medverka på tillställningen, bland andra Svenne Hedlund, Christer Björkman, Richard Herrey, Peter Lundblad, Anna Stadling, Lena Andersson, Marcus Öhrn (före detta sångare i Noice), Lena-Maria Klingvall, Ted Gärdestads kompband Rock’n Roll Machine samt Johan Eriksson från Partypolarna (även känd från Sikta mot stjärnorna). Även andra mindre kända artister medverkar. Hyllningen brukar vara välbesökt. Sällskapet samlade år 2000 ihop till en vit minnesbänk (Hagasoffa) till Ted Gärdestads minne; denna finns utplacerad i Kungsträdgården i Stockholm sommartid (april–september).

HyllningsalbumRedigera

2004 släpptes hyllningsalbumet Fånga En Ängel - En Hyllning Till Ted Gärdestad där kända svenska artister som Helen Sjöholm, Jill Johnson, Håkan Hellström, Patrik Isaksson och Åsa Jinder gör sina egna tolkningar av Gärdestads låtar.

2014 släpptes hyllningsalbumet För kärlekens skull – Svenska artister hyllar Ted Gärdestad till minne av Gärdestad, där kända svenska artister som Laleh, Tomas Andersson Wij och Markus Krunegård gör sina egna tolkningar av hans låtar. Albumet innehöll dessutom tre tidigare outgivna låtar av Gärdestad.

FilmerRedigera

Flera filmer har haft titel efter någon av Ted Gärdestads låtar. 2010 kom Himlen är oskyldigt blå, efter Gärdestads låt med samma namn. 2018 hade Ted – För kärlekens skull, en biografisk film om Ted Gärdestads liv med Adam Pålsson i rollen som Gärdestad, premiär.[17]

KonsertgudstjänsterRedigera

Den svenske equmeniapastorn Lars Widéll från Skara höll 2014 ett femtiotal konsertgudstjänster där han hyllade Ted Gärdestad, då denne skulle ha firat femtio år som aktiv artist. Under gudstjänsterna tolkades ett flertal av hans låtar.[18]

DiskografiRedigera

StudioalbumRedigera

SamlingsalbumRedigera

SinglarRedigera

FilmografiRedigera

Priser och utmärkelserRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Broder Daniel och Titiyo invalda i Swedish Music Hall of Fame, 3 maj 2018, Linus Dahlbäck, läs online, läst: 20 juni 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010.
  3. ^ Röshammar, Martin (4 juni 2014). ”Artister hyllar Ted Gärdestad på skiva”. Göteborgsposten. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140826114138/http://www.gp.se/kulturnoje/1.2391424-artister-hyllar-ted-gardestad-pa-skiva. Läst 25 augusti 2014. 
  4. ^ [a b c d] Frithiof, Lotta (14 september 2010). ”"Skammen dödar"”. Upsala Nya Tidning. http://www.unt.se/leva/skammen-dodar-1040459.aspx. Läst 2 februari 2011. 
  5. ^ UNT, intervju med brodern Kenneth, bland annat om ”sedd som kommersiell”.
  6. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Ted Gärdestad)
  7. ^ "Historisk tillbakablick". Idrottonline.se, 2013-10-24. Läst 8 december 2014.
  8. ^ Vegetarian, Gärdestadsvänner. Arkiverad 15 december 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Minnessida för Arne Gärdestad på Fonus Minnesalbum
  10. ^ Vem är det, svensk biografisk handbok 1993.
  11. ^ Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011.
  12. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 978-91-88366-91-7 
  13. ^ SDS 10 maj 2009. Arkiverad 7 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ ”PressReader.com - Digital Newspaper & Magazine Subscriptions”. www.pressreader.com. https://www.pressreader.com/sweden/klick/20200730/281565178093109. Läst 9 oktober 2021. 
  15. ^ [a b c d e] Thunberg, Ida (31 augusti 2005). ”Teds väg mot självmord”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/teds-vag-mot-sjalvmord/. Läst 15 maj 2012. 
  16. ^ ”Ted Gärdestads plats - Annika Heed”. Skulptörförbundet. http://www.skulptorforbundet.se/uppdrag/ted-gardestads-plats. Läst 15 mars 2016. 
  17. ^ ”Ted - För kärlekens skull (2018) – Svensk Filmdatabas”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/Item/?type=film&itemid=82474. Läst 13 december 2017. 
  18. ^ Radio, Sveriges. ”Ted Gärdestads verk tolkas under gudstjänst - P4 Skaraborg”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5930045. Läst 21 maj 2019. 
  19. ^ ”Stora hyllningen till Ted och Kenneth Gärdestad – blev idag för evigt invalda i Swedish Music Hall of Fame”. Newsner Stories Sverige. 3 maj 2018. https://sv.stories.newsner.com/musik/stora-hyllningen-till-ted-och-kenneth-gardestad-evigt-invalda-swedish-music-hall-fame/. Läst 25 februari 2020. 

Vidare läsningRedigera

LitteraturRedigera

  • Gärdestad, Kenneth och Liimatainen, Keijo Jag vill ha en egen måne: boken om Ted Gärdestad. Stockholm: Forum 2005. ISBN 91-37-12733-0
  • Gärdestad, Kenneth, ”Ted Gärdestad och Musiken”

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Björn Skifs
Melodifestivalvinnare
1979
Efterträdare:
Tomas Ledin