Tartaros (grekiska: Τάρτᾰρος, Tártaros, latin: Tartarus) var i den grekiska mytologin och även i den romerska mytologin en plats i Hades, underjordens dödsrike. I Tartaros, som motsvarade Helvetet i kristendomen, hamnade de värsta syndarna samt gudarnas fiender, t.ex. titanerna.[1] De flesta människor stannade dock i en melankolisk skuggtillvaro vid Styx strand medan ett fåtal utvalda fick komma till de Elyséiska fälten på de lycksaligas öar.

Persefone övervakar Sisyfos i den grekiska underjorden, ca 530 f.Kr.

Tartaros sägs vara den plats där de straff ingen människa ville höra talas om drabbade de flesta. Sisyfos, till exempel, fick i straff att för alltid rulla en sten uppför en kulle. Så fort han kom uppför kullen, rullade stenen ned igen, gång på gång. Kronos var även fängslad i Tartaros tillsammans med de andra titanerna.

Tartaros personifieras även som en son till Etern och Jorden samt far till giganterna, Echidna och Tyfon.[2]

Tartaros i Bibeln redigera

I grekiska och latinska översättningar av Bibeln används Tártaros och Tartarus en gång som översättning av en plats helvetet där änglar sitter kedjade, medan grekiska Hades och latinska Īnfer[n]us eller Īnfer[n]um används som översättningar av dödsriket och underjorden.


2 Peter 2:4 BSB: For if God did not spare the angels having sinned, but having cast them down to Tartarus, in chains of gloomy darkness, delivered them, being kept for judgment.

Textus Receptus: ει γαρ ο θεος αγγελων αμαρτησαντων ουκ εφεισατο αλλα σειραις ζοφου ταρταρωσας παρεδωκεν εις κρισιν τετηρημενους

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Atsma, Aaron J. Tartaros : Dungeon of Damned ; Greek mythology. Theoi Project. Läst 6 november 2015.
  2. ^ Tartaros i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)