Tage Olihn

(Omdirigerad från Tage Ohlin)

David Tage Olihn, född 5 november 1908 i Ronneby församling i Blekinge län, död 16 april 1996 i Söndrums församling i Hallands län,[1] var en svensk militär.

Tage Olihn
Generalmajor Tage Olihn inspekterar A 6 år 1963 MILIF.001353 (crop).jpg
Olihn år 1963.
Information
Född5 november 1908
Ronneby församling i Blekinge län, Sverige
Död16 april 1996 (87 år)
Söndrums församling i Hallands län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
Finland Finland (1940)
Etiopien Etiopien (1946–1949, 1956–1959)
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1930–1973
GradGenerallöjtnant
BefälHallands regemente,
I. militärområdet,
Nedre Norrlands militärområde

BiografiRedigera

Olihn avlade officersexamen vid Krigsskolan 1930 och utnämndes samma år till fänrik vid Hallands regemente,[2] där han befordrades till underlöjtnant 1932[3] och till löjtnant 1934.[4] Han gick Allmänna artillerikursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1932–1934[5] och studerade vid Krigshögskolan 1938–1940.[6] År 1940 var han förste bataljonsadjutant i Svenska frivilligkåren i finska vinterkriget. Han utnämndes till kapten vid Hallands regemente 1941,[7] var lärare i krigskonst (strategi) vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1942–1945,[8] var generalstabsofficer 1943–1946, var chef för kejserliga gardets kadettskola i Etiopien 1946–1949 och befordrades till major 1948. Han tjänstgjorde vid Svea livgarde 1949–1950, var chef för Utbildningsavdelningen vid Arméstaben 1950–1953, befordrades till överstelöjtnant 1952,[7] studerade vid Försvarshögskolan 1953,[2] var försvarsattaché vid ambassaderna i Washington och Ottawa 1954–1956 och befordrades till överste 1955. Åren 1956–1959 tjänstgjorde han åter i Etiopien som chef för försvarsstaben. Därefter var han chef för Hallands regemente 1959–1960 och pansarinspektör vid Arméstaben 1960–1963. År 1963 befordrades han till generalmajor, varefter han 1963–1966 var befälhavare för I. militärområdet och 1966–1973 befälhavare för Nedre Norrlands militärområde. År 1973 inträdde Olihn som generallöjtnant i reserven.[7]

Olihn var hedersledamot av Lunds Akademiska Officerssällskap.[källa behövs]

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
  2. ^ [a b c] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem. Norrland, supplement, register (2). Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 314 .
  3. ^ Sveriges statskalender för året 1934. Uppsala. 1934. sid. 277 .
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1940. Uppsala. 1940. sid. 307. http://runeberg.org/statskal/1940/0307.html .
  5. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 106. ISBN 91-8718-418-4 .
  6. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 845 .
  7. ^ [a b c] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 158. ISBN 91-87184-74-5 .
  8. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 88. ISBN 91-8718-418-4 .
  9. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1950. Kungl. Svenska riddareordnarna 1950. Uppsala. 1950. sid. 37 .
  10. ^ ”D. Tage Olihn”. The Hall of Valor Project. https://valor.militarytimes.com/hero/400628. Läst 11 maj 2020. 
  11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1958. Kungl. Svenska riddareordnarna 1958. Uppsala. 1958. sid. 219 .
  12. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1964. Kungl. Svenska riddareordnarna 1964. Uppsala. 1964. sid. 93 .
  13. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 21, digital avbildning.