Symaskin

En symaskin är en maskin som används för att sy, främst i textil och läder.

En äldre trampsymaskin från Singer.

En elektriskt driven Husqvarna från 2003.

Användning

Symaskiner för hemmabruk finns i utförande från rent mekaniska till digitaliserade med många avancerade sömmar som utöver sömnad också kan brodera.

De flesta kläder och hemtextilier kan produceras eller repareras med grundläggande sömmar som raksöm och sick-sacksöm, men för elastiska tyger och tunna material krävs mer avancerade sömmar. Genom att använda speciella pressarfötter och anpassa inställningarna på symaskinen kan även en enkel mekanisk maskin åstadkomma professionella fållar och uppläggningar som blir konfektionsmässiga. Det finns även så kallade overlock-symaskiner för hemmabruk, som kan användas för att sy professionella sömmar i både elastiska och stumma tyger. Det som skiljer en overlock-symaskin från en vanlig symaskin är framförallt att overlocken skär tygets kanter medan de sammanfogas vilket ger ett professionellt resultat.

1995 tillverkades totalt 15 miljoner hemsymaskiner i hela världen.

Historia

Skräddare i Tchad med batteriradio och trampsymaskin.

Thomas Saint i England skapade den första fungerande symaskinen 1790 som han patenterade. Maskinen var helt i trä och avsedd för sömnad av skor med kedjestygn.

Demonstration av användning av en trampsymaskin från Singer tillverkad 1894.

Hemsymaskinen är en av de äldsta hushållskapitalvarorna. The Beatles tillägnade av någon anledning sin film Help! till Elias Howe "för att han 1846 patenterade en symaskin". Enligt NE framgår att hans maskin arbetade med både över- och undertråd och att den hade en skyttel och nål med ett öga i spetsen. Redan 1830 fick dock en fransk skräddare vid namn Bartholomé Thimonnier (1773–1857) patent på den första entrådiga kedjesömsmaskinen. Den blev ingen succé utan tekniken kom att utvecklas huvudsakligen i USA. 1856 kom den första maskinen för hemmabruk, konstruerad av Isaac Merrit Singer. Snart slog den igenom med "the Red S Girl"-trademark, den dåtida överlägset mest sålda symaskinen^{[källa behövs]}. Den första symaskinsfabriken i Europa var Pollack & Schmidt i Hamburg. Den öppnades 1863.

Runt 1900-talets början introducerades de första eldrivna symaskinerna, först för industrin. Ofta var ett antal maskiner stelt uppställda i en rad med en genomgående axel som drevs av en gemensam elmotor. Något senare kom elektriska symaskiner för hemmabruk med en individuell motor för varje maskin, monterad under bordet. Hastigheten reglerades till att börja med genom en spak, som styrdes med höger knä. Senare infördes en separat pedalanordning, som styrdes genom olika hårt tryck med foten. Pedalen var elektriskt förbunden med symaskinens motor med en kort sladd. Den lösningen är allenarådande vid dagens symaskiner. Det togs även fram tillsatser med vilka man kunde koppla en elektrisk drivning till en trampsymaskins drivhjul. Trampsymaskiner används dock fortfarande, framför allt i länder med outvecklat elnät. En föregångare till trampsymaskinen saknade trampanordning, i stället vevades maskinens svänghjul för hand med ett litet handtag. Denna modell har länge förekommit i U-länder så att man i enklare bostäder eller med nomadiserande befolkning undviker det tunga och skrymmande underredet (och heller inte behöver betala för det).

Handvevad symaskin som inte behöver stativ. Hjulet, där handtaget sitter, är utformat som en kuggväxel för att ge stor fart åt nålens rörelse. Nedtill syns en för undertråden inkopplingsbar spolmaskin, som drivs från det stora kugghjulet med handtaget.

I industriländer använder privatpersoner ibland hundra år gamla trampmaskiner på grund av att maskineriet i dessa maskiner höll en hög kvalitet och att trampmaskinerna klarar tjockare material än de flesta moderna maskiner för amatörbruk. Strax innan elektrifieringen konstruerades den första maskinen för knapphålssömmar, vilket i alla tider varit något av ett "nålsöga" att klara av, både för maskinen i sig och för den som använder maskinen.

Sverige

Husqvarna Viking är en modern symaskin som till stora delar är datoriserad.

Till Nordamerikanska inbördeskrigets slut, när industrin kom igång med civil produktion, var symaskiner en av de varor som snabbt började spridas i Europa och Sverige. I 1862 års upplaga av Göteborgs Adresskalender finns en annons från firman Hagström & Hallgren som erbjuder den amerikanska symaskinen Wheeler & Wilson till ett pris av 200 riksdaler. Wheeler & Wilsons symaskiner annonseras ut i Göteborgs Adresskalender in på 1870-talet. Även Tyskland konkurrerade med kopior på de amerikanska maskinerna. 1872 startades symaskinstillverkningen vid Husqvarna Vapenfabrik (senare Viking Sewing Machines) och blev snabbt den dominerande tillverkaren på den svenska marknaden. Redan 1865 hade dock en symaskinsfabrik startat i Mora. Även i Göteborg fanns det en symaskinsfabrik, Göteborgs Symaskinsfabrik; i 1872 års utgåva av stadens adresskalender annonserar de ut sina symaskiner . De första Husqvarna-maskinerna var liksom Singers svarta. I mitten av 1900-talet kom den traditionella "gröna Husqvarnan" som idag ersatts av elegant formgivna, oftast vita maskiner.

Teknik

Animation som illustrerar symaskinens grundläggande teknik.

Symaskinens grundläggande teknik bygger på en övertråd och en undertråd som löper om varandra. Där undertråden ligger i en rörlig del som griper tag om övertrådens ögla när den förs ner med nålens hjälp. Öglan förs därefter runt undertråden så att de slingras om varandra, varpå övertråden sträcks och lyfter undertråden mot tyget samtidigt som tyget matas fram av symaskinens matarfötter.

Matarfötterna är kuggförsedda delar som sitter nersänkta i spår på stygnplåten och höjs samtidigt med en frammatande rörelse mot pressarfoten och tyget i takt med nålens förflyttning upp och ner. För extremt tunna tyger kan matningen kopplas bort för att undvika skador på tyget, eller minskas vid sömnad av knapphål då stygnen ska ligga tätt packade intill varandra. Matarfötterna inaktiveras även vid maskinstoppning då det plagg, som ska repareras, förs fram och tillbaka för hand. Den vanliga pressarfoten är då ersatt av en speciell stoppningsfot, som automatiskt lyfts någon millimeter då nålen är i sitt översta läge, och inte hindrar manuell förflyttning av plagget. Principen med roterande skyttel var den grundläggande idén i Singers patent. Andra konstruktioner hade en teknik med en fram—och—återgående skyttel, som då kringgick det singerska patentet. Gamla Husqvarna trampmaskiner hade den tekniken.

En helt annan lösning fanns i Sveamaskinen där en ett par cm lång bobin med ca 6 mm diameter för undertråden låg stilla, medan övertråden slingades kring undertråden. För att det skall fungera måste övertråden trädas efter ett komplicerat program, en kunskap som idag nästan helt gått förlorad. Vanligtvis är även tillhörande bruksanvisningar förlorade, men kan eventuellt fortfarande hittas antikvariskt eller i röjningar efter dödsbon.

De första fungerande symaskinerna kunde sy upp till 300 stygn/minut. Detta kan jämföras med de cirka 50 stygn/minut en tränad person kan åstadkomma vid vanlig handsömnad, där man för att kunna sy snabbt kunde använda extremt korta så kallade franska synålar för att det skulle gå fort att dra dem genom tyget. Dagens hemsymaskiner kan sy med upp till cirka 1 000 stygn/minut, men för särskilt besvärliga passager kan även en speciell låghastighetsväxel kopplas in.

Industriella symaskiner

För konfektionsindustrin finns ett stort antal specialtillverkade symaskiner, som delas in i grupper allt efter den huvudsakliga sömnadsmetoden, stygnsutförandet: Skyttelsömmaskinen (med under och övertråd), enkel- respektive dubbel kedjesömsmaskin, overlocksmaskin, täckstygnsmaskin eller blindstygnsmaskiner.

Industrisymaskinerna kan sy med 6000—9000 stygn/minut.

År 1995 tillverkades 1,5 miljoner industrisymaskiner i hela världen

Exempel på tillverkare

• Bernina
• Gritzner
• Hugin (Kooperativa Förbundet:s varumärke, legotillverkad)
• Husqvarna
• Pfaff
• Singer

Se även

• Symaskinsnål
• Undertrådsspole

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Symaskin.
  Bilder & media