Öppna huvudmenyn

Sydögås[1] (Cnemiornis calcitrans) är en utdöd fågelart i familjen änder inom ordningen andfåglar som levde på Sydön, Nya Zeeland.

Sydögås
Förhistorisk
Cnemiornis.jpg
Skelett av sydögås till höger, hönsgås till vänster
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteCnemiornis
ArtSydögås
C. calcitrans
Vetenskapligt namn
§ † Cnemiornis calcitrans
AuktorOwen, 1835
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

 
Hönsgåsen är sydögåsens förmodade närmaste släkting.

Sydögåsen, liksom dess nära släkting nordögås, ska ha liknat den nu levande hönsgåsen i Australien, men var mycket större och flygoförmögen. Den var större än nordögåsen, tre gånger så stor som kanadagåsen och hönsgåsen[2] och vägde mellan 15 och 18 kg. Upprätt var den en meter hög, jämförbar i storlek med de minsta arterna moafåglar.[3]

Näbben var kort, hög och avskuren, säkerligen en anpassning till gräsföda. Andratån var formad till en sporre och kan ha använts till att slåss med.[3] Vingarna var mycket små. Den tros ha haft relativt bra syn, som möjligen har utvecklats för att kunna försvara sig mot moaörnen.[3]

Utbredning och levnadssättRedigera

Sydögåsen levde i buskmarker och på grässlätter på Sydön. De förekom mest i torrare områden, framför allt kustnära och centrala Otago. Eftersom dess levnadsmiljö inte täckte så stor del av Sydön var de troligen aldrig särskilt vanliga.

UtdöendeRedigera

Sydögåsen är endast känd från subfossila lämningar men dog troligen ut under 1500-talet, sannolikt till följd av människans ankomst till ön. Benlämningar från sydögås är vanligt förekommande i maoriers kökkenmöddingar, vilket tyder på att de jagades hårt.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  2. ^ Worthy, Trevor H. & Holdaway, Richard N. : The Lost World of the Moa. Prehistoric Life of New Zealand. Indiana University Press, Bloomington 2002. ISBN 0-253-34034-9
  3. ^ [a b c] [http://nzbirdsonline.org.nz/species/south-island-goose Adams, L. 2013. South Island goose, Miskelly, C.M. (ed.) New Zealand Birds Online.

KällorRedigera

  • Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X 
  • Tennyson, A.; Martinson, P. 2006. Extinct birds of New Zealand. Wellington, Te Papa Press.
  • Worthy, T.H.; Holdaway, R.N.; Sorenson, M.D.; Cooper, A.C. 1997. Description of the first complete skeleton of the extinct New Zealand goose Cnemiornis calcitrans (Aves: Anatidae), and a reassessment of the relationships of Cnemiornis. Journal of Zoology 243: 695-723.

Externa länkarRedigera