Sycorax
Sycorax är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av Hale-teleskopet, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 2. Den är också betecknad Uranus XVII.
| Sycorax | |
 Fotografier från upptäckten av Sycorax. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Philip D. Nicholson Brett J. Gladman Joseph A. Burns John J. Kavelaars |
| Upptäcktsdatum | 6 september 1997 |
| Upptäcktsmetod | Haleteleskopet |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | Uranus XVII (17) S/1997 U 2 |
| Uppkallad efter | Sycorax |
| Omloppsbana[2][3] | |
| Epok: 1 januari 2000 | |
| Banmedelradie | 12179400 km |
| Excentricitet | 0,5219 |
| Siderisk omloppstid | 1288,38 d |
| Medelanomali | 266,583° |
| Inklination | 159,42° |
| Longitud för uppstigande nod | 263,034° |
| Medelrörelse | 0,2794217°/d |
| Periapsisargument | 20,103° |
| Måne till | Uranus |
| Propra banelement[2][3] | |
| Periapsisprecession | 1393,43 a |
| Precession för uppstigande nod | 1863,29 a |
| Fysikaliska data | |
| Medelradie | 75 km[4][5] |
| Area | ≈ 70000 km² (uppskattat) |
| Volym | ≈ 1800000 km³ (uppskattat) |
| Massa | ≈ 2,3 × 1018 kg (uppskattat) |
| Medeldensitet | 1,5 g/cm³ |
| GM | 0,18 km³/s² |
| Rotationsperiod | 3,6 h[6] |
| Albedo | 0,04[4][5] |
| Temperatur | ≈ 65 K (uppskattat) |
| Skenbar magnitud | 20,8 R[4][5] |
Sycorax är en av de minsta av Uranus månar och nummer fem i ordning utanför de fem stora månarna. Den har en diameter på ca 190 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Sycorax egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.
Sycorax är uppkallad efter en häxa som är mor till Caliban i William Shakespeares pjäs Stormen.
Källor redigera
- ^ Gladman Nicholson et al. 1998.
- ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
- ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
- ^ Maris, Michele; Carraro, Giovanni; Parisi, M.G. (2007). ”Light curves and colours of the faint Uranian irregular satellites Sycorax, Prospero, Stephano, Setebos, and Trinculo”. Astronomy&Astrophysics 472 (1): sid. 311–319. doi:. Bibcode: 2007A&A...472..311M.
Externa länkar redigera
- Discovery of two distant irregular moons of Uranus (engelska) [inloggning kan krävas]
- Photometry of Irregular Satellites of Uranus and Neptune (engelska)
- An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness (engelska)
- Implied Evolutionary Differences of the Jovian Irregular Satellites from a BVR Color Survey (engelska) [inloggning kan krävas]