Svenska kröningar

kröningar av Sveriges regent
(Omdirigerad från Svenska regentkröningar)

Svenska kröningar börjar antagligen med Erik Knutsson som är den förste svenske regent som man vet blev krönt. Det är möjligt att hans föregångare Sverker den yngre kröntes i Linköping 1200, men detta är inte säkert. Efter detta kröntes de flesta svenska kungar och regerande drottningar fram till Oscar II, vars kröning blev Sveriges sista. Vissa medeltida kungar, såsom Albrekt av Mecklenburg, kröntes inte och ej heller kröntes riksföreståndarna under Kalmarunionens tid, eftersom de inte var kungar. Däremot kröntes vanligtvis även kungarnas drottninggemåler med egna regalier samtidigt med regenterna, eller senare om kungen hade krönts innan de gifte sig. I modern tid avstod Gustaf V från kröning och detta har fortsatts av efterkommande regenter.

Drottning Desideria kröns i Storkyrkan Stockholm 1829.

KröningsorterRedigera

Den klassiska kröningsorten har varit Uppsala, i vars domkyrka tolv kröningar har ägt rum mellan 1441 och 1719. Även om en kröning mer (tretton stycken) har utförts i Stockholm och den första där ägde rum redan 1336 var det först under 1700-talet, som denna ort tog över som regelbunden kröningsort. Under 1200- och 1300-talen utfördes två kröningar i Gamla Uppsala, två i Linköping, en i Strängnäs, en i Söderköping och en i Kalmar. Därefter gjordes endast ett avsteg från regeln Uppsala eller Stockholm, vilket var Gustav IV Adolfs kröning 1800, som ägde rum i Norrköping, dit riksdagen var förlagd, eftersom den politiska stämningen i Stockholm ansågs alltför osäker.

TidpunktRedigera

Då kröningen har varit en manifestation av regentens makt har det varit viktigt att bli krönt så snart som möjligt efter trontillträdet. Det kan då noteras, att den som har fått vänta längst med kröningen har varit drottning Kristina, som fick vänta i nästan 18 år på sin kröning. Man ska dock minnas att det i hennes och flera andra regenters fall (Birger Magnusson, Magnus Eriksson och Karl XI) har berott på, att regenterna har varit omyndiga och att kröningen inte har skett så långt efter deras myndighet. Valdemar Birgersson blev emellertid krönt redan under sin omyndighetstid. Om man räknar tiden efter myndigheten är Birger Magnusson den som fick vänta längst på sin kröning, cirka sju år. Kortast väntetid fick Karl X Gustav, som kröntes samma dag som han blev kung.

Ceremonin[1]Redigera

Från och med Erik XIV etablerades ett mönster för kröningsceremonin, vilken förrättades av ärkebiskopen (genom smörjelsen fick regenten religiös sanktion för sitt trontillträde). Var regenten gift kröntes gemålen samtidigt, i annat fall efter vigseln. Regenten trädde under kröningen fram inför biskoparna utanför domkyrkan där ärkebiskopen hälsade honom med orden "Välsignad vare Han, som kommer i Herrens namn!" varefter biskopen av Linköping läser följande bön;

O! Herre Gud! Himmelske Fader! Du, som vet, att ingen menniska förmår af sin egen kraft blifva väl bestående, gif Nåd, att denne Din Tjenare hvilken Du öfver Ditt folk till en Regent satt hafver, må igenom Din Gudomliga hjelp styrk varda, allom till tröst och hugad, som Dess Regemente undergifne äro, genom Din Son, vår Herre, Jesum Christum!

[2]

Därefter steg kungen tillsammans med biskoparna, till körers sång och trumpeters dön in i kröningskyrkan och fram till koret. Därefter fortsatte kröningen med följande delar.

SmörjelsenRedigera

Smörjelsen inleds med att kröningsmanteln tas från sin plats på altaret och placeras över kungens axlar, en symbol för den kungliga värdigheten. Kungen faller då på knä framför en bibel som är uppslagen på Johannesevangeliets första kapitel. Därefter avlägger kungen sin kunged. Därefter knäpper kungen upp sin skjorta och han smörjs av ärkebiskopen med en helig olja över pannan, bröstet, skuldrorna, axlarna, handlederna samt händerna. I samband med detta uttalar ärkebiskopen följande bön:

Den Allsmägtige Evige Gud ingjute Sin Heliga Anda uti Eder själv och sinne, upsåt och företag, igenom hvilkens gåfva I så mågen styra Land och Rike, att det må lända Gud till pris och ära, rätt och rättvisa till styrko, Land och Folk till godo.

[2]

Oljan ansågs ingjuta rättfärdighet i kungen samt mildhet och styrka att bära och skydda sitt folk.

KronanRedigera

Kungen fördes fram till tronen som stod i koret, där sattes kronan på hans huvud av ärkebiskopen och statsministern, kronan symboliserar den konungsliga makten. Under det att kronan placeras läser ärkebiskopen följande bön:

Gud allsmägtig, Himmelns och Jordens Herre, som Rikets Krona Eder, gifvit hafver, styrke Eder uti alla Konungsliga och Christliga dygder, att Land och Rike må genom Edert goda och lyckosamma Regemente sig förkofra och förbättra, och att I, efter det timliga och förgängliga Riket, mågen blifva delaktig af Det, som evigt är, och der bekomma den Kronan, som Gud alla rättfärdiga förvarat hafver.

[2]

Spiran, äpplet och nyckelnRedigera

Kungen fick nu spiran i sin hand av ärkebiskopen, symbolen för den regerande makten, att kunna styra och döma i riktet med rättvisa och rättfärdighet, med följande bön:

Den Allsmägtige Guden, som satt Eder att med Konungsligt välde råda öfver Sitt folk, och befallt, att I med rättfärdighet detta folket regera och döma skolen, Han förläne och eder Nåd att alltid rätta Eder efter den Eviga Konungen, hvars Spira är en rättvis Spira; altid älska rättfärdigheten och hata ogudaktigt väsende, genom vår Herre Jesum Christum!

[2]

Därefter får kungen riksäpplet, som är symbolen för den territoriella makten, under bönen:

Gud, som Eder satt hafver till Sveriges, Göthes och Wendes Konung förläne Eder sin Nåd, att i Riket hålla mågen vid full magt och välstånd, Honom till pris och ära, Eder berömelse, Sveriges Män och detta Landet till gagn, frid och evighet!

[2]

Sedan mottog konungen även riksnyckeln, som symboliskt skulle utestänga allt ont från riket samt bevara allt det som var gott, under följande bön;

Gud den Allsmägtige, som Eder af sin Gudomliga Försyn till denna Konungsliga ära uphöjt hafver, gifve Eder Nåd att öpna vishetens och sanningens skatter, för Edert Folk, att utestänga villkor, laster och duglöshet ur Edert Rike, samt bereda åt den idoge trefnad och förkofran, lättnad och tröst åt den lidande och bedröfvade!

[2]

SvärdetRedigera

Svärdet överlämnas till kungen, vilket var symbolen för hans trohet mot sitt ämbete samt för den juridiska makten, för att han skulle skydda det goda och straffa det onda. Svärdet bärs dessutom till kröningen i sin skida liggande på ett hyende men bärs från kröningen blottat framför kungen.[2]

Gud, som Eder Svärdet antvardat hafver, att I dermed skolen beskydda de fromma och rättsinniga, men straffa de vrångvisa, de der lag och rätt ej akta, och Eder Sjelf eller Landet förderfva vilja, gifve ock Eder Sin Heliga Nåd, att I alltid mågen varda vid en god tröst till att manligen strida och uträtta Edert värf till Guds ära, Edert samvetes frid och Edra undersåtares välfärd, genom Jesum Christum, vår herre!

[2]

RingenRedigera

Under vissa kröningar finns det även en kröningsring, dock inte alla. Ärkebiskopen sätter på konungen vita handskar och trär kröningsringen på ett av hans fingrar. Detta symboliserar att kungen skall bevara den rätta evangeliska tron.

UtropandetRedigera

Därefter utropade rikshärolden: "Nu är NN krönter konung över Svea och Göta landom och dess underliggande provinser, han och ingen annan".[2]

Församlingen svarade därefter med "Leve Konungen".

EderRedigera

Efter kröningen avläggs traditionellt två eder. Den första eden avläggs till kungen av kronprinsen och till tronen arvsberättigade prinsar. Eden avges med att långfingret och pekfingret på höger hand hålls uppe medan eden svärs, och därefter kysser man konungens hand.

När prinsarna avlagt sin ed ropar rikshärolden: "Gode herrar af Ridderskapet och Adeln, Gode män af PresteStåndet, Gode Män af Borgare-Ståndet och Gode män af Bonde-Ståndet, gören KONUNGEN Eder Ed!" efter Representationsreformen 1866 utropas istället: "Gode Herrar och Män af Riksdagens båda Kamrar, gören KONUNGEN Eder Ed!". Samtliga riksdagsledamöter reser sig på sina platser och uttalar tillsammans eden.[2]

Te deum och utnämningarRedigera

Te Deum framfördes av en kör när regenten satt sig på tronen. Det var vanligt att den nye monarken utsåg grevar, friherrar och adel vid kröningen.[3]

RegenterRedigera

Namn Bild Regeringstillträde Kröningsort Kröningsdatum Kröningsofficiant Tid mellan tillträde och kröning Källor
Erik Knutsson   31 januari 1208 Gamla Uppsala November 1210 Ärkebiskop Valerius Cirka 1 år och 9 månader
Johan Sverkersson   1216 Linköping 7 augusti 1219 Ärkebiskop Valerius Cirka 3 år
Erik läspe och halte   1222 eller 1223 Strängnäs 31 juli 1224 Cirka 1 år
Valdemar Birgersson   1250 Linköping 1251 1 år
Magnus Ladulås   22 juli 1275 Gamla Uppsala 24 maj 1276 10 månader och 2 dagar
Birger Magnusson   18 december 1290 Söderköping 2 december 1302 11 år, 11 månader, 1 vecka och 6 dagar
Magnus Eriksson   8 juli 1319 Stockholm 21 juli 1336 17 år, 1 vecka och 6 dagar
Erik Magnusson   17 oktober 1356 Ej krönt
Håkan Magnusson   15 februari 1362 Ej krönt
Albrekt av Mecklenburg   15 februari 1364 Ej krönt
Drottning Margareta   24 februari 1389 Ej krönt
Erik av Pommern   23 juli 1396 Kalmar 17 juni 1397 10 månader, 3 veckor och 4 dagar
Kristofer av Bayern   13 september 1441 Uppsala 14 september 1441 1 dag
Karl Knutsson   20 juni 1448 Uppsala 29 juni 1448 1 vecka och 2 dagar
Kristian I   23 juni 1457 Uppsala 29 juni 1457 6 dagar
Hans   6 oktober 1497 Stockholm 26 november 1497 1 månad, 2 veckor och 6 dagar
Kristian II   1 november 1520 Stockholm 4 november 1520 Ärkebiskop Gustav Trolle 3 dagar
Gustav Vasa   6 juni 1523 Uppsala 12 januari 1528 Biskop Magnus Haraldsson 4 år, 7 månader och 6 dagar
Erik XIV   29 september 1560 Uppsala 29 juni 1561 Ärkebiskop Laurentius Petri Nericius 9 månader
Johan III   30 september 1568 Uppsala 10 juli 1569 Ärkebiskop Laurentius Petri Nericius 9 månader, 1 vecka och 3 dagar
Sigismund   17 november 1592 Uppsala 19 februari 1594 Ärkebiskop Abraham Angermannus 1 år, 3 månader och 2 dagar
Karl IX   22 mars 1604 Uppsala 15 mars 1607 Ärkebiskop Olaus Martini 2 år, 11 månader och 3 veckor
Gustav II Adolf   30 oktober 1611 Uppsala 12 oktober 1617 Ärkebiskop Petrus Kenicius 5 år, 11 månader, 1 vecka och 5 dagar
Kristina   6 november 1632 Stockholm 20 oktober 1650 Ärkebiskop Johannes Canuti Lenaeus 17 år, 11 månader och 2 veckor
Karl X Gustav   6 juni 1654 Uppsala 6 juni 1654 Ärkebiskop Johannes Canuti Lenaeus Ingen tid alls
Karl XI   13 februari 1660 Uppsala 28 september 1675 Ärkebiskop Laurentius Stigzelius 15 år, 7 månader, 2 veckor och 1 dag
Karl XII   5 april 1697 Stockholm 14 december 1697 Ärkebiskop Olaus Swebilius[4] 8 månader, 1 vecka och 2 dagar
Ulrika Eleonora   5 december 1718 Uppsala 17 mars 1719 Ärkebiskop Mattias Steuchius 3 månader, 1 vecka och 5 dagar
Fredrik I   24 mars 1720 Stockholm 3 maj 1720 Ärkebiskop Mattias Steuchius 1 månad, 1 vecka och 2 dagar
Adolf Fredrik   25 mars 1751 Stockholm 26 november 1751 Ärkebiskop Henric Benzelius 8 månader och 1 dag
Gustav III   12 februari 1771 Stockholm 29 maj 1772 Ärkebiskop Magnus Beronius 1 år, 3 månader, 2 veckor och 3 dagar
Gustav IV Adolf   29 mars 1792 Norrköping 3 april 1800 Ärkebiskop Uno von Troil 8 år och 5 dagar
Karl XIII   6 juni 1809 Stockholm 29 juni 1809 Ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom 3 veckor och 2 dagar
Karl XIV Johan   5 februari 1818 Stockholm 11 maj 1818 Ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom 3 månader och 6 dagar
Oscar I   8 mars 1844 Stockholm 28 september 1844 Ärkebiskop Carl Fredrik af Wingård 6 månader, 2 veckor och 6 dagar
Karl XV   8 juli 1859 Stockholm 3 maj 1860 Ärkebiskop Henrik Reuterdahl 9 månader, 3 veckor och 4 dagar
Oscar II   18 september 1872 Stockholm 12 maj 1873 Ärkebiskop Anton Niklas Sundberg 7 månader, 3 veckor och 3 dagar
Gustaf V   8 december 1907 Ej krönt
Gustav VI Adolf   29 oktober 1950 Ej krönt
Carl XVI Gustaf   15 september 1973 Ej krönt
Namn Bild Regeringstillträde Kröningsort Kröningsdatum Kröningsofficiant Tid mellan tillträde och kröning Källor

RegentgemålerRedigera

Namn Bild Gemål Kröningsort Kröningsdatum Kröningsofficiant Källor
Helvig av Holstein   Magnus Ladulås Söderköping 29 juli 1281
Märta av Danmark   Birger Magnusson Söderköping 2 december 1302
Blanka av Namur   Magnus Eriksson Stockholm 21 juli 1336
Beatrix av Bayern   Erik Magnusson Ej krönt
Rikardis av Schwerin   Albrekt Ej krönt
Filippa av England   Erik av Pommern Lund 26 oktober 1406
Dorotea av Brandenburg   Kristofer av Bayern Köpenhamn 14 september 1445 Ärkebiskop Tuve Nielsen
Dorotea
(andra gången drottning)
  Kristian I Uppsala 3 juli 1457
Katarina Karlsdotter   Karl Knutsson Uppsala 2 juli 1448 Ärkebiskop Jöns Bengtsson
Kristina Abrahamsdotter   Karl Knutsson Ej krönt
Kristina av Sachsen   Johan II 1499
Elisabet av Österrike   Kristian II Ej krönt
(till svensk drottning)
Katarina av Sachsen-Lauenburg   Gustav Vasa Stockholm 24 september 1531
Margareta Leijonhufvud   Gustav Vasa Uppsala 6 oktober 1536
Katarina Stenbock   Gustav Vasa Vadstena 22 augusti 1552
Karin Månsdotter   Erik XIV Stockholm 5 juli 1568
Katarina Jagellonica   Johan III Uppsala 10 juli 1569 Ärkebiskop Laurentius Petri Nericius
Gunilla Bielke   Johan III Västerås 22 februari 1585 Ärkebiskop Andreas Laurentii Björnram
Anna av Österrike   Sigismund Uppsala 19 februari 1594 Ärkebiskop Abraham Angermannus
Kristina av Holstein-Gottorp   Karl IX Uppsala 15 mars 1607 Ärkebiskop Olaus Martini
Maria Eleonora av Brandenburg   Gustav II Adolf Stockholm 28 november 1620
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp   Karl X Gustav Stockholm 25 oktober 1654
Ulrika Eleonora av Danmark   Karl XI Stockholm 25 november 1680
Lovisa Ulrika av Preussen   Adolf Fredrik Stockholm 26 november 1751 Ärkebiskop Henric Benzelius
Sofia Magdalena av Danmark   Gustav III Stockholm 28 maj 1772 Ärkebiskop Magnus Beronius
Fredrika av Baden   Gustav IV Adolf Norrköping 3 april 1800 Ärkebiskop Uno von Troil
Charlotta av Holstein-Gottorp   Karl XIII Stockholm 29 juni 1809 Ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom
Desideria   Karl XIV Johan Stockholm 21 augusti 1829 Ärkebiskop Carl von Rosenstein
Josefina av Leuchtenberg   Oscar I Stockholm 21 september 1844 Ärkebiskop Carl Fredrik af Wingård
Lovisa av Nederländerna   Karl XV Stockholm 3 maj 1860 Ärkebiskop Henrik Reuterdahl
Sofia av Nassau   Oscar II Stockholm 12 maj 1873 Ärkebiskop Anton Niklas Sundberg
Victoria av Baden   Gustaf V Ej krönt
Louise   Gustaf VI Adolf Ej krönt
Drottning Silvia   Carl XVI Gustaf Ej krönt

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ http://runeberg.org/nfai/0103.html
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Kröningsceremonier och demokratiseringen: Förändringen av svenska kröningsceremonier mellan 1772 och 1873, Linnéuniversitetet 2016
  3. ^ Malin Grundberg, Ceremoniernas makt: maktöverföring och genus i vasatidens kungliga ceremonier, Nordic Academic Press, 2005 s. 133ff
  4. ^ Gabriel Anrep, ätten Adelbergs tabeller i Svenska adelns Ättar-taflor, band 1

Tryckta källorRedigera

  • Hagerman, Maja (1996). Spåren av kungens män : Om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid. Stockholm: Rabén & Prisma. sid. 61 ff. 
  • "kröning", Nordisk familjebok, Ugglanupplagan
  • Ulla Landergren, red (1987). Skattkammaren : Rikets regalier och dyrbarheter. Stockholm: Kungl. Husgerådskammaren 
  • Cedertström, Rudolf (1942). De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecken. Kungliga Livrustkammaren