Svenska litteratursällskapet i Finland

finländskt forsknings- och litteratursällskap

Svenska litteratursällskapet i Finland r.f. (SLS, ofta kallad Svenska litteratursällskapet) är ett vetenskapligt samfund för finlandssvensk litteratur, kultur och forskning. Det grundades 1885 till minne av Johan Ludvig Runeberg.

SLS:s byggnad i Kronohagen.
Ej att förväxla med Svenska Litteratursällskapet.

Enligt stadgarna skall sällskapet främst verka för att bevara, forska i och förmedla det svenska kulturarvet i Finland, att främja forskning rörande det svenska språket och litteraturen i Finland, samt genom pris och stipendier understöda den finlandssvenska litteraturen.

Svenska litteratursällskapets verksamhetsformer är arkivverksamhet, forskning och forskningsfinansiering, förlagsverksamhet, förmögenhetsförvaltning samt utdelning av pris, stipendier och understöd.

Sällskapets arkiv består av fyra specialarkiv och ett folkmusikinstitut (Finlands svenska folkmusikinstitut), vilka verkar i Helsingfors och Vasa.

Sällskapets förlagsverksamhet är den största inom humaniora och samhällsvetenskaper på svenska i Finland och ger ut tidskriften Källan.

Sällskapet utdelar årligen ett stort antal pris och stipendier, i synnerhet vid sällskapets årshögtid, som äger rum på Runebergsdagen den 5 februari. Sedan 1971 är Tollanderska priset sällskapets stora pris.

Sällskapet äger och förvaltar Svenska kulturfonden.

SLS är en av de stora förvaltarna av allmännyttiga medel i Finland. Medlen har i huvudsak erhållits genom privata donationer.

Sällskapet har genom donationer erhållit herrgårdarna Sarvlax i Pernå, Stensböle i Borgå och Strömma i Bjärnå samt Diktarhemmet i Borgå och författargården Abrams i Vörå.

HistorikRedigera

Bakgrund och bildandeRedigera

Det svenska litteratursällskapet i Finland var en del av en språkligt nationell och liberal rörelse. Det grundades 1885 i Helsingfors på initiativ av Carl Gustaf Eklander, Axel Olof Freudenthal och Axel Lille. Antalet pådrivare var dock betydligt större, särskilt Ernst Lagus och Max af Schultén har utpekats som tidiga intitativtagare. Lagus representerade den svensksinnade studentungdomen å sin sida medan af Schultén tillhörde en äldre generation konstitutionella svekomaner. Bakgrunden till litteratursällskapets bildande låg i 1880-talets uppvaknande svenska opinion i Finland som i sig berodde på politiska och kulturella förändringar i det finländska samhälllet. Den politiska situationen i landet präglades av oro, samtidigt det förelåg en fara för storkrig ute i Europa.[1] Det finska språket och kulturen var av största vikt för den akademiska ungdomen, vilken spekulerade om en ny kulturell identitet för Finland. Vid Helsingfors universitet fanns sedan länge det antikvariska, folkloristiska, språkliga, historiska och geografiska intresset för det finska Henrik Gabriel Porthan hade understött.

 
J. L. Runeberg och Z. Topelius, två av Finlands mest kända 1800-talsförfattare. Runeberg utsågs till SLS beskyddare en tid efter sin död, medan Topelius uttryckte sina reservationer efter sällskapets grundande.


SLS tog på många sätt intryck av Finska litteratursällskapet (Suomen kirjallisuuden Seura, SKS). SKS, grundat 1831, spelade en väsentlig roll i dåtidens akademiska liv och hade ett nätverk av medlemmar över hela landet. Några av SLS grundande medlemmar var sedan långtida medlemmar i SKS. Liksom SKS byggdes det svenska litteratursällskapet upp som ett medborgarsamfund med bred folklig förankring. Detta drag lever i dag kvar främst i form av för alla medlemmar öppna årsmöten. Associationernas roll i storfurstendömet Finland var speciell, då dylika samfund i Ryssland fungerade mera som styrorgan för undersåtarnas samhälleliga aktiviteter. I Finland fanns det sedan länge en strävan att fylla assocationerna med ett konkret innehåll för medborgarpåverkan nerifrån.

 
Avtäckningen av Runebergsstatyn i Esplanadparken den 6 maj 1885, J. L. Runebergs dödsdag. SLS höll sitt konstituerande möte samma dag.

Svenska litteratursällskapets första sammankomst var ett medborgarmöte den 5 februari 1885 på Societetshuset (idag Helsingfors stadshus). Vid mötet ustågs Estlander enhälligt till uppgiften att leda förhandlingarna av de 120 församlade män och kvinnor på plats. Uppbådet av folk hade arrangerats genom anmälningslistor som spridits i Helsingfors och i andra städer runtom i landet. Datumet valdes eftersom det var Johan Ludvig Runebergs födelsedag. Stiftarna ville nämligen från början, enligt Freudenthal, "antyda företagets fosterländska riktning."[2] Till sällskapets benämning fogades meningen "stiftat till åminnelse av Joh. Ludv. Runeberg". Runeberg, som hade dött 1877, åtnjöt hög status tack vare hans fosterländska diktverk, såsom Fänriks Ståls sägner. Runeberg hade diktat på svenska men hans verk översattes även till finska. Valet av Runeberg som samfundets beskyddare var inte okontroversiellt. Det kritiserades i den finsksinnade tidningspressen för att lägga beslag på "gemensamhetsskalden" för det svenska.[3] Även tongivande svenska författare som Zacharias Topelius var till en början kritiska till litteratursällskapets grundande.[4]


Samfundet tog även vissa intryck från Svenska Akademien, däribland systemet med numrerade stolar för styrelseledamöter. Styrelsen utgjordes dock av ett mindre antal ledamöter, 12 stycken. Den första styrelsen som utsågs bestod av:

Styrelseledamöter och funktionärer erhöll länge ingen lön för sitt arbete inom litteratursällskapet, och därav rekryterades dessa medlemmar ur den ledande akademikerkåren från Helsingfors universitet, med professorstjänst eller annan anställning. Detta blev ett traditionellt och seglivat förhållande långt in på 1900-talet.

De första hundra åren (1885–1985)Redigera

Litteratursällskapets första program utformade en association som dels bar drag av medborgerlig organisation, dels av en vetenskaplig akademi. Syftesformuleringen i §1 av SLS första stadgar av den 11 juni 1885 lydde enligt följande:

"§1 Sällskapet har till uppgift

a) att samla vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland, sådana som icke offentliggjorda eller sällsyntare literära alster, svensk folksång och saga, upplysningar om äldre literära föreningar och företag, historiska handlingar, särskildt rörande undervisningsväsendet, biografiska underrättelser, bref af literärt eller kulturhistoriskt intresse, samt att bearbeta och offentliggöra det sålunda samlade materialet, hvilket tillsvidare öfverlåtes till förvarande åt universitetsbiblioteket eller statsarkivet.

b) att främja svenska språkets studium och rätta begagnande genom undersökning af landets svenska dialekter, offentliggörande af grammatikaliska och lexikaliska arbeten öfver desamma, ombesörjande af för undervisningen i landets skolor lämpliga läro- och läseböcker på svenska språket samt andra liknande åtgärder

c) att främja literär verksamhet på svenska språket genom prisbelöningar och understöd."[5]


Programmet innehöll därför flera vetenskapliga uppgifter, från forskningsarbete till själva insamlandet, bearbetandet och publiceringen av historiskt, lingvistiskt och folkloristiskt material. Sällskapet åtog sig även praktiska uppgifter i form av språkvård, publicering av läroböcker och främjandet av forskning och skönlitteratur på svenska genom prisutdelningar.[1] Vissa ambitioner - till exempel lärobokspublikationen - förverkligades aldrig, och syftesformuleringen blev med tiden alltmer kortfattad och precis.

Modern tid (1985–)Redigera

VerksamhetRedigera

Forskning och publikationsverksamhetRedigera

Samfundets första litterära verksamhet var livlig, fastän inte särskilt planmässig. I allmänhet publicerades det som man hade tillgång till genom donationer och lätt kunde förverkligas. På så sätt publicerades som första del i sällskapets skriftserie Henrik Gabriel Porthans brev till Mathias Calonius, tillställd styrelsen av en av dess medlemmar, Willhelm Lagus. Lagus hade nämligen brevsamlingen som färdigställd manuskript i sin bordslåda. Välloflige Borgare Ståndets protokoller vid Lantdagen i Borgå år 1809, var en snarlik samling. Båda dessa samlingar utkom i litteratursällskapets tryck år 1886. Sällskapets ordförande Estlander var dock inte nöjd med den inledningsvis slumpmässiga utgivningen, och ville åstadkomma större konsekvens och bestämdhet genom olika publikationsserier med ett besämt innehåll.

Arkiven och deras historiaRedigera

Idag utgörs SLS arkiv av två huvudsamlingar: Historiska och litteraturhistoriska samlingen (person- och släktarkiv, gårds- och samfundsarkiv) och Traditions- och språksamlingen (material om traditioner och folkkultur). Arkivverksamhet i Svenska litteratursällskapets regi inleddes redan då samfundet grundades 1885. Inledningsvis gjordes ingen större åtskillnad mellan så kallat kultursvenskt eller bygdesvenskt material. Handskrifter av bemärkta personer placerades på samma enhet som insamlat material om folktraditioner. Den första handskriften som upptogs i arkivets accessionskatalog är "Ett häfte anteckningar från tiden under och näst efter 1808 års krig". Denna mottogs vid sällskapets sammanträde 19 november 1885. På samma möte mottog även styrelsen den första folkloristiska samlingen "Folkvisor af historiskt, humoristiskt, erotiskt och religiöst innehåll."

 
Traditionsinsamlingen inom Svenska litteratursällskapets regi var mycket bred. Här ett exempel på idrottsleken "Flå Katt" fotograferad av Maximilian Stejskal 1930.

En tydligare demarkation i materialet skapades då Folkkultursarkivet grundades 1937. Dialektologen Olav Ahlbäck och etnologen Ragna Ahlbäck anställdes vid arkivet för att samla in och uppteckna materialet. Dialekt- och ortnamnsforskningen var speciellt starkt representerad inom detta arkivarbete, vilket ledde till att de språkliga samlingarna växte snabbt. En följd av denna utveckling var att Språkarkivet grundades 1966. Den återstående delen av den gamla arkivenheten ytter om Folkkultursarkivet kallades Allmänna arkivet (nuvaranade Historiska och litteraturhistoriska arkivet) och sköttes fortsättningsvis som en förtroendeuppgift av en av sällskapets styrelsemedlemmar. När lagen om statstunderstöd för arkiv av privat karaktär stiftades 1974, fick arkiven en fastare ekonomisk grund för sin verkamhet och den fast anställda personalen ökade. År 1982 grundades Österbottens traditionsarkiv i Vasa som en filial till Folkkultursarkivet.

En annan, tidigare fristående samling inom SLS arkivhelhet är Runebergsbiblioteket. Biblioteket grundades på initiativ av Ernst Lagus, eftersom det föreföll naturligt att samla material rörande J. L. Runeberg och hans krets då litteratursällskapet instiftats till skaldens minne. Biblioteket innehåller inte bara verk av och om Runeberg utan också handskrifter och föremål. Målet var att samla in alla utgåvor av Runebergs skrifter, översättningar, originalmanuskript och brev. Ernst Lagus skötte och katalogiserade biblioteket ända fram till 1923. Insamlandet avslutades på 1960-talet och Runebergsbiblioteket handhas idag av Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

PrisutdelningarRedigera

LedamöterRedigera

Sällskapets ordförandeRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera

 
Finskt frimärke emitterat till Svenska Litteratursällskapets 100-årsdag.
  1. ^ [a b] Steinby, Torsten (1985). Forskning och vitterhet. Svenska litteratursällskapet i Finland 1885–1985, del I: Det första halvseklet. sid. 22 
  2. ^ Carsten Bregenhöj (04.02.1996). ”Vasa och litteratursällskapets vagga”. Vasabladet. 
  3. ^ ”Huru klyftan fås vid, I & II”. Finland. 22.02.1887 & 24.02.1887. 
  4. ^ ”Svenska litteratursällskapets uppkomst. Z. Topelius opinion”. Hufvudstadsbladet. 05.02.1910. 
  5. ^ Pettersson, Magnus (1989). Forskning och vitterhet. Svenska litteratursällskapet i Finland. Del III Register. sid. 259–260