Öppna huvudmenyn

Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kultur

Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kultur (SKCFK), bildat 1923, var ett fristående idrottsförbund för och styrt av kvinnor. Fysisk styrka och hälsa betraktades inom förbundet som del av en allmän kvinnoemancipation. I styrelsen satt flera av tidens kända kvinnor; läkare som Ada Nilsson och Andrea Andreen, gymnastikreformatören Elin Falk och historikern Lydia Wahlström. Förbundet propagerade för kvinnors tillgång till badhus och idrottsplatser, ordnade kurser i idrott och idrottsledarskap samt arrangerade vandringar och friluftssemestrar, bland annat för industriarbeterskor.

Flera av de centrala aktörerna hade varit aktiva i rösträttsrörelsen och hade också andra engagemang i kvinnorörelsen. Rösträtten 1921 och tillträdet till offentliga ämbeten 1925 skulle nu, tänkte de sig, följas av kvinnors demokratiska intåg på alla samhällsområden. Till och med idrotten, så förknippad med militärisk manlighet, skulle erövras.

Förbundet betraktades, förmodligen delvis på grund av dessa kvinnopolitiska syften, med misstänksamhet från den organiserade idrottsrörelsen och hade svårt få del av den statliga finansieringen som tillkom idrotten. Efter förhandlingar uppgick SKCFK delvis (tillsammans med SKI) i Riksidrottsförbundet vid 1920-talets slut och därefter tynade verksamheten bort. Detta innebar ett avgörande val för organiseringen av svensk damidrott som en integrerad del av idrottsrörelsen istället för i ett separat kvinnoförbund.

KällorRedigera