Punken kom till Sverige under slutet av 1970-talet, då rörelsen startat i Storbritannien, och blev en framträdande subkultur på flera orter i Sverige. Punkare hamnade ofta i bråk med raggare.[1]
Bland svenska punkband kan nämnas främst Ebba Grön, men även Asta Kask, Stockholms Negrer och KSMB. Internationellt uppmärksammades den svenska punken först när den började övergå till hardcore i början av 1980-talet. Punken tynade bort under slutet av 1980-talet samtidigt som hårdrockare och syntare blev mer vanliga, och nynazisterna tog över skinnskallemodet, men den fick en viss nyrekrytering under 1990-talet, delvis genom trallpunken, straight edge-rörelsen, autonom vänster och skatepunken.
I den svenska punkens begynnelse fanns det ett flertal kulturföreningar med inriktning mot punk. En av de första av dessa var Oasen i Rågsved, följd av ställen som Ultrahuset i Haninge och Vita huset, Täby. Liknande ställen där det idag spelas mycket punk är Kafé 44 på Södermalm i Stockholm och Verket i Umeå.