Sven E. Svensson

svensk musikforskare, musikteoretiker och klarinettist.
För liknande namn, se Sven Svensson.

Sven Erik Emanuel Svensson, född 3 november 1899 i Västerås, död 22 april 1960 i Uppsala, var en svensk musikforskare, musikteoretiker och klarinettist. Han var director musices vid Uppsala universitet 1940–1960.

Sven E. Svensson
Född3 november 1899[1]
VästeråsSverige[1]
Död22 april 1960[1] (60 år)
UppsalaSverige[1]
BegravdUppsala gamla kyrkogård[2]
Andra namnGustaf Fredrici[1]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningMusikvetare[1], dirigent[1], kompositör[1]
ArbetsgivareUppsala universitet[1]
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Svensson studerade violinspel och komposition i Uppsala för Wilhelm Lundgren, senare för Wilhelm Stenhammar i Stockholm, och under 1920-talet musikhistoria i Uppsala för Carl-Allan Moberg. Han var privatlärare i violin och harmonilära i Uppsala 1920–1930, lärare vid Uppsala Musikskola 1930–1945, samt var även musikrecensent i Upsala Nya Tidning 1933–1940.

Svensson utgick i sin harmonilära från Hugo Riemanns teori att varje ton har både en övertonserie och en undertonserie. Som teoretisk konstruktion är teorin intressant, men idén om undertoner är omdiskuterad och inte på något sätt bevisad.

År 1938 lät Svensson publicera sin biografi över den fiktive gustavianske tonsättaren Gustaf Fredrici (1770–1801),[3] ett alter ego i vars namn Svensson även komponerat flera wienklassicismimiterande verk,[4] bland annat ett rekviem och en klarinettkvintett.

Med arbeten som Musikens instrumentala former (tillsammans med Carl-Allan Moberg och Per Lindfors, 1943) och Bonniers illustrerade musiklexikon (tillsammans med Erik Noreen, 1946) fick han stor betydelse också som musikalisk folkbildare.[5]

Sven E. Svensson är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

UtmärkelserRedigera

Bibliografi (urval)Redigera

  • Harmonilära (med Carl-Allan Moberg) (1933)
  • Drottning Kristina och hennes italienske hovkapellmästare Vincenzo Albrici (med Carl-Allan Moberg) (1938)
  • Orkestern och dess instrument (1942)
  • Hugo Alfvén som människa och konstnär (1946)
  • Joseph Haydns stråkkvartetter (1948)
  • Några blad ur körsångens historia (1949)
  • Musik i teori och praxis (1952)
  • Studier i eskimåmusikens intervallförråd och tonalitet (1957)

ÖvrigtRedigera

Sven E. Svensson är förebilden till katten Laban från Observatorieparken i Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös. Musicum i Uppsala, där han bodde och verkade som director musices, ligger i Observatorieparken.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i] Levande Musikarv-ID: svensson-sven-e, omnämnd som: Sven E. Svensson (1899−1960), läst: 8 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svensson, Sven Erik Emanuel, Svenska gravar, läs online, läst: 6 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Svensson, Sven E (1938). Gustaf Fredrici: En svensk wienklassiker. Stockholm. Libris 3107498 
  4. ^ Gustaf Fredrici i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  5. ^ Bra Böckers lexikon 1980

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera