Sven-Eric Gamble

svensk skådespelare
(Omdirigerad från Sven-Eric Carlsson)

Sven-Eric Gamble, ursprungligen Carlsson, född 10 augusti 1924 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 9 maj 1976 i Boo församling i Stockholm, var en svensk barn- och vuxenskådespelare.[1]

Sven-Eric Gamble
Sven-Eric Gamble. Fotograf: Louis Huch.
Sven-Eric Gamble. Fotograf: Louis Huch.
FöddSven-Eric Carlsson
10 augusti 1924
Hedvig Eleonora församling
Stockholm, Sverige
Död9 maj 1976 (51 år)
Boo församling
Stockholm, Sverige
Aktiva år19311976
Betydande roller
Erik Malm i Bröderna Malm
IMDb SFDb

Biografi redigera

Gamble växte upp i ett arbetarhem på Södermalm i Stockholm. Han gjorde 1931 sin skådespelardebut som sjuåring i föreställningen RevisornDramaten och fick genom detta bidra till familjens försörjning. Han filmdebuterade 1934 i Anderssonskans Kalle och kom under 1930-talet att fortsätta vara flitigt anlitad som barnskådespelare. Han var exempelvis en av de två yngre huvudpersonerna i Två år i varje klass (1938) och Sigge Nilsson och jag (1939).[1]

Gamble genomgick folkskolan och teknisk mellanskola. Då han var 18 år 1942 sökte han in till Dramatens elevskola, varifrån han utexaminerades 1945. Han blev därefter engagerad vid Dramaten fram till 1951 och sökte sig sedan till Malmö Stadsteater och 1961 till Uppsala-Gävle stadsteater. Under åren 1965–1966 var han engagerad vid Stockholms Stadsteater för att därefter återvända till Dramaten. Han var även engagerad i TV-teaterensemblen och under en tid på 1950-talet var han fast anställd av Svensk Filmindustri.[1]

Bland hans mest uppmärksammade filmroller återfinns genombrottsrollen som ungdomsbrottsling i Medan staden sover (1950). I rollen åskådliggjorde han de sociala orsakerna bakom rollfigurens handlande och drog i detta erfarenhet från sin egen fattiga uppväxt på Södermalm. Rollen var även Gambles egen favoritroll på film tillsammans med den i 1953 års Vi tre debutera, där han gestaltade en rotlös ung man. 1956 gjorde han en bemärkt roll som boxare från proletärmiljö i Den hårda leken och fick samma år motta Folket i Bilds filmpris för bästa manliga biroll i Våld.[1]

Gamble fick ofta gestalta skurkar på film och på scen, bland annat Peachum i Tolvskillingsoperan på Dramaten 1969. Hans lakoniska och korthuggna spelstil anses ha bidragit till detta samt att han, enligt honom själv, såg ut som en skurk. Under 1970-talet spelade han den förtidspensionerade Erik Malm i TV-serien Bröderna Malm.[1]

Sven-Eric Gamble är begravd på Boos kyrkogård, Nacka kommun.[2]

Filmografi redigera

TV-produktioner redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1935 Tommy Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Rune Carlsten Dramaten
1936 Resan till leksaksland
Guido Valentin
Calle Flygare Södra Teatern[3]
1937 Leif Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg
Alf Sjöberg Dramaten
1939 Maurice, barn Nederlaget
Nordahl Grieg
Svend Gade Dramaten
1943 Överjägmästaren Kungen
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1948 Downing, betjänt och chaufför åt Harry Släktmötet
T S Eliot
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Skampålen
Pers skugga
Lycko-Pers resa
August Strindberg
Göran Gentele Dramaten
Stanley En handelsresandes död
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
1950 Gatsångaren Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
Brovakten Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Richard,
en föräldralös skrivare
Kvinnan bör inte brännas
Christopher Fry
Alf Sjöberg Dramaten
Sven Det lyser i kåken
Björn-Erik Höijer
Ingmar Bergman Dramaten[4]
Gamle Mats, betjänt
Vaktmästaren
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
"Patrasket"
Hjalmar Bergman
Mats Johansson Malmö stadsteater
Colombe
Jean Anouilh
Henrik Dyfverman Malmö stadsteater
1952 Hederligt folk
Paul Vincent Carroll
Mats Johansson Malmö stadsteater
Othello
William Shakespeare
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
Höfeber
Noël Coward
Oscar Ljung Malmö stadsteater
Greve Öderland
Max Frisch
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
Fiskaren Kronbruden
August Strindberg
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[5]
Man lyder
Sivar Arnér
Mats Johansson Malmö stadsteater
1953 Som ni behagar
William Shakespeare
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
Trångt om saligheten
Valentin Katajev
Mats Johansson Malmö stadsteater
1961 Notarien Tokan
Marcel Achard
Tom Dan-Bergman Lilla Teatern[6]
Den farliga vänskapen
Pierre de Marivaux
Frank Sundström Uppsala stadsteater[7]
Domaren Balkongen
Jean Genet
Frank Sundström Uppsala stadsteater[8]
Romeo och Julia
William Shakespeare
Frank Sundström Uppsala stadsteater[9]
1962 Anders Luxemburg Karl XII
August Strindberg
Frank Sundström Uppsala stadsteater[10]
Kassabrist
Vilhelm Moberg
Johan Bergenstråhle Uppsala stadsteater[11]
1963 Proba, narr Som ni behagar
William Shakespeare
Frank Sundström Uppsala stadsteater[12]
Desertören
Bengt V. Wall
Frank Sundström Uppsala stadsteater[13]
Cowboy Connection
Jack Gelber
Sten Lonnert Stockholms stadsteater
1964 Ärkeänglarna spelar inte falskt
Dario Fo
Johan Bergenstråhle Uppsala stadsteater[14]
1965 Taffy Hughes Före kvällen
David Rudkin
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
Sångaren Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux
Frank Sundström Stockholms stadsteater
1966 Utroparen
Ted Ragg
Arturo Ui
Bertolt Brecht
Peter Palitzsch Stockholms stadsteater
En manlig sekreterare Trädgårdsfesten
Václav Havel
Bengt Lagerkvist Stockholms stadsteater
Pouseur Dagen lovar att bli vacker
Michel de Ghelderode
Frank Sundström Stockholms stadsteater
Jan Nya Wermländingarne
Sandro Key-Åberg
Christian Lund Stockholms stadsteater
1969 Fingerkroks-Jacob Tolvskillingsoperan
Kurt Weill och Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
Vassilij Vasiljevitj Solenyj Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov
Keve Hjelm Dramaten
1970 Murarn Brända tomten
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1971 Kalle Vedberg Sol, vad vill du mig?
Birger Norman
Ingvar Kjellson Dramaten

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1950 Lasse Hillmans detektivbyrå: Alias Henry Grundt
Folke Mellvig
Lars Madsén[15]
1954 Cuthman, en herde Pojken med kärran
Christopher Fry
Palle Brunius[16]
1956 Kasper Rökhatt Det var en gång (Der var engang)
Holger Drachmann
Helge Hagerman
1958 Otto Hammar, purser Flyg fula fluga...
Folke Mellvig
Carl-Otto Sandgren[17]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e] ”Sven-Eric Gamble”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=62783&iv=OVERVIEW. Läst 27 mars 2014. 
  2. ^ Gravar.se
  3. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 10 januari 1936. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-01-10/8/9. Läst 28 december 2015. 
  4. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  5. ^ ”Kronbruden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/kronbruden. Läst 17 oktober 2015. 
  6. ^ ”'Tokan' på Lilla Teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. 25 februari 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-02-25/54/12. Läst 22 augusti 2015. 
  7. ^ ”Scenförändringar”. Dagens Nyheter: s. 20. 3 september 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-03/238/20. Läst 27 maj 2018. 
  8. ^ S B-l (18 november 1961). ”Kraftprov av Uppsala stadsteater: En drömmarnas bordell”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 27 maj 2018. 
  9. ^ Age (3 december 1961). ”Romeo och Julia repeterar i bordell: Svensk debutant avlöser Strindberg i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 37. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-03/328/37. Läst 27 maj 2018. 
  10. ^ Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018. 
  11. ^ ”'Kassabrist' sätter punkt”. Dagens Nyheter: s. 16. 27 april 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-04-27/113/16. Läst 27 maj 2018. 
  12. ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-01-06&toPublicationDate=1963-01-06&sortType=&phrases=Superman--St%C3%A5lmannen. Läst 28 maj 2018. 
  13. ^ Ebbe Linde (30 mars 1963). ”'Desertören' en välbyggd, realistisk pjäs”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-03-30&toPublicationDate=1963-03-30. Läst 28 maj 2018. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (10 maj 1964). ”Framgångsrikt Dario Fo-experiment”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015. 
  15. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 18. 21 januari 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-01-21/19/18. Läst 19 december 2021. 
  16. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 5 juni 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-06-05/150/22. Läst 1 februari 2016. 
  17. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 27 december 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-12-27/350/22. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar redigera