Svartvit hökörn

Amerikansk fågelart bland hökfåglarna

Svartvit hökörn[2] (Spizaetus melanoleucus) är en amerikansk fågel i familjen hökartade rovfåglar med vid utbredning från Mexiko till Argentina.[3]

Svartvit hökörn
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spizaetus melanoleucus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteSpizaetus
ArtSvartvit hökörn
S. melanoleucus
Vetenskapligt namn
§ Spizaetus melanoleucus
Auktor(Vieillot, 1816)
Synonymer
  • Spizastur melanoleucus
Black-and-white Hawk-Eagle.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Svartvit hökörn är en rätt liten (51–61 cm) och satt örn med långa rundade vingar, en ganska lång stjärt, en spretig huvudtofs och befjädrade ben. Den är vit på undersidan och även på huvudet, bortsett en svart ögonmask och hätta. Ovansidan är svart med brunare vingar och gråaktig stjärt med tre till fyra svart band. I flykten är den nästan helvit undertill med svartspetsade handpennor, fint bandade armpennor och bandad stjärt. Det gälla lätet hörs relativt sällan jämfört med andra Spizaetus-hökörnar.

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln återfinns i skogar från södra Mexiko till Brasilien och norra Argentina.[3] Tidigare placerades den som ensam art i släktet Spizastur, men förs numera till Spizaetus efter DNA-studier.[4]

LevnadssättRedigera

Svartvit hökörn hittas i olika typer av skogsmiljöer som regnskog, gläntor och skogsbryn upp till 1700 meters höjd, tillfälligt till 3000 meter. Bland bytena har både däggdjur, reptiler, paddor och ett antal fågelarter noterats. Det första beskrivna boet funnet i Panama 1972 var 40 meter ovan mark i trädkronan på en Cavanillesia platanifolia.[5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mindre än 50.000 individer.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Spizaetus melanoleucus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-12
  4. ^ Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 PDF
  5. ^ Bierregaard, R.O., Jr, Sharpe, C.J., Boesman, P. & Marks, J.S. (2020). Black-and-white Hawk-eagle (Spizaetus melanoleucus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53172 12 mars 2020).

Externa länkarRedigera