Svartå, Degerfors kommun

tätort i Degerfors kommun, Sverige
(Omdirigerad från Svartå, Degerfors)
För andra betydelser, se Svartå.

Svartå är en tätort i Degerfors kommun, Örebro län i landskapet Närke, 13 kilometer sydöst om Degerfors. Svartå är en ort med järnbrukshistoria belägen vid sjöarna Stor-Björken och Lill-Björken.

Svartå
tätort
Svartå bruk från början av 1900-talet
Svartå bruk från början av 1900-talet
Land Sverige Sverige
Landskap Närke
Län Örebro län
Kommun Degerfors kommun
Distrikt Nysunds distrikt
Koordinater 59°7′35″N 14°31′22″Ö / 59.12639°N 14.52278°Ö / 59.12639; 14.52278
Area 89 hektar (2020)[2]
Folkmängd 468 (2020)[1][2]
Befolkningstäthet 5,3 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Riktnummer 0585
Tätortskod T6140[3]
Beb.områdeskod 1862TB102 (1960–)[4]
Geonames 2670390
Ortens läge i Örebro län
Ortens läge i Örebro län
Ortens läge i Örebro län
Wikimedia Commons: Svartå
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
Smältsmedjan.

Historia

redigera
 
Hyttpipan är allt som återstår av hyttan.

Svartå är en gammal bruksort. 1658 fick Jöns Eriksson Grubb privilegier på den första stångjärnshammaren vid Svartåns utlopp ur Lill-Björken. Strax intill anlades en hytta, Björkhyttan eller Svartå masugn, med stöd av privilegium 1659. Avsikten var från början att hyttan skulle anläggas i Medskogs ström i Visnums härad. Bruket växte under hela 1700-talet, bland annat genom överföring av smide från Munkfors hammar i Letälven och Kråkfors hammar i Svartån till det nyanlagda övre bruket. 1783 uppfördes den nuvarande herrgårdsbyggnaden i gustaviansk stil av hovmarskalk Karl Falker.

År 1847 beslutades att driften skulle koncentreras till Svartå Övre bruk. En ny hytta byggdes där 1859–1860 samt nya smedjor 1872–1773. Malm till hyttan hämtades framför allt från gruvor i Nora bergslag. AB Svartå Bruk bildades år 1894, och 1912 förvärvades företaget av Hasselfors Bruks AB. Verksamheten vid smältsmedjan upphörde år 1947, då den nuvarande bultfabriken istället tog vid. Hyttan blåstes ner år 1966 som Sveriges sista träkolshytta.

Svartå var mellan 1897 och 1985 en järnvägsknutSvartåbanan (Örebro–Svartå) hade sin ena ändpunkt här. Värmlandsbanan går fortfarande igenom samhället.

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Svartå 1950–2020[5][6]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
493
1960
  
639
1965
  
615
1970
  
613
1975
  
679
1980
  
708
1990
  
644 129
1995
  
599 129
2000
  
558 125
2005
  
592 125
2010
  
495 110
2015
  
456 89
2020
  
468 89

Sevärdheter

redigera

Hyttan med tillhörande byggnader revs 1970. Man lät dock spara själva hyttpipan som ensam står kvar intill det som nu är en idrottsplats med namnet Hyttvallen. Den kan således knappast ses som ett pedagogiskt exempel för hur en sentida träkolshytta ser ut. Smältsmedjan tömdes på utrustning efter nedläggningen på 40-talet, och användes därefter av bultfabriken i ett antal år. Efter en tid av förfall har den nya ägaren inlett en restaurering. Ett antal mindre byggnader som tillhört bruket finns även kvar.

Norr om bruksområdet ligger en stor arbetarbostad med mycket välbevarad ursprunglig karaktär på höjden norr. "Slottet" som den kallas i folkmun är numera hembygdsgård. Här finns en sekelskifteslägenhet i tidstypisk stil, en lägenhet inredd som på 40-talet och ett museum med gamla bruksföremål. Utanför står en gammal stångjärnshammare med tillhörande vattenhjul.

Svartå herrgård, med huvudbyggnad av sten i två våningar flankerad av två envåningsflyglar av reveterat trä, ligger på södra sidan om sjön Lill-Björken. I huvudbyggnaden finns ursprunglig gustaviansk väggdekor är bevarad i flera rum. Idag fungerar herrgården som hotell- och konferensanläggning.

Seldén Rigging har en fabrik i Svartå.

Bildgalleri

redigera

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, SCB, 23 mars 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 19 mars 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  6. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 1 februari 2014. 

Externa länkar

redigera