Suorvadammen är en kraftverksdamm i Stora Lule älv som dämmer upp regleringsmagasinet Akkajaure. Regleringsnivåerna ligger mellan 423–453 meter. Dammen reglerar vattenflödet till Porjus vattenkraftverk.

Suorvadammen
Suorva by Oskarlin.jpg
Dammen och ett vindkraftverk vid Suorva.
Dämmer uppStora Lule älv
Dammtyp1923–1972: Serievalvsdamm
1972– :Stenfyllningsdamm
SkaparAkkajaure
Underhålls avVattenfall AB
Längd1 530 m
Höjd67 m
Bygget påbörjades1919
Öppningsdatumetapp 1: 1923
etapp 2: 1941
etapp 3: 1944
etapp 4: 1972
Reservoar
Kapacitet1923: 1020 milj m³
1941: 2190 milj m³
1944: 2750 milj m³
1972: 6000 milj m³
Geografiskt läge
Koordinater67°31′19.04″N 18°11′46.74″Ö / 67.5219556°N 18.1963167°Ö / 67.5219556; 18.1963167
Flygfoto från cirka 1960 över västra fördämningen på Suorvadammen.

Dammen anlades vid Lilla Sjöfallet nedanför Suorvasjöarna. Mitt i älvfåran finns här en klippö, Jiertasuoloi, över vilken dammen byggdes i två delar, den östra respektive den västra dammen.[1]

Det område som dammen och fördämningen tagit i anspråk ingick ursprungligen i Stora Sjöfallets nationalpark, inrättad 1909. Men inte ens nationalparker utgjorde något hinder för dåtidens vattenkraftsutbyggnad. För att kunna exploatera det stora sjösystemet i Stora Sjöfallets nationalpark bröt riksdagen år 1919 helt enkelt ut detta område ur nationalparken. Dessförinnan menade Vetenskapsakademien, som ansvarade för tillsynen av landets nationalparker, att en uppdämning allvarligt skulle skada parken, men motsatte sig ändå inte en exploatering eftersom de nationalekonomiska vinsterna bedömdes bli så stora.

Efter alla etapper i bygget av dammen och det underjordiska kraftverket Vietas, så var Stora Sjöfallet rejält stympat. Allt vatten från Akkajaure leds nu genom kraftverket, vilket ursprungligen motsvarade 97% av tillföringen i Kårtjejaure (194 m³/s). Medelvattenföringen är idag runt 6 m³/s, och oftast har vattenfallet karaktären av en större bäck, snarare än den ursprungliga älv som flödade där.

Arbetsvägen över dammen är öppen för vandrare och är det enda sättet att ta sig till Sarek och den södra delen av Stora Sjöfallets nationalpark norrifrån utan att åka båt.

Byggnation av etapp 1Redigera

Sourvadammen etapp 1 byggdes eftersom Sverige behövde mer inhemsk produktion under första världskriget. Vattnet som lagrades skulle användas av Porjus kraftverk och elektriciteten skulle användas för inhemsk produktion nära Porjus då elektricitet inte kunde transporteras längre sträckor vid denna tidpunkten. Allt materiel till dammen fraktades på sommaren med båt och pråm men i huvudsak skedde frakten med häst och släde på vintern, detta då dammen byggdes i väglöst land (Länsväg BD 827 tillkom först 1965). Ett litet samhälle (Sourva) med bostadsbaracker, sjukhus, folket hus etc byggdes. Endast ett fåtal av dessa byggnader finns idag kvar. Arbetsstyrkan varierade mellan 200-500 man. Sourva och Porjus utrustades med med ett av Sveriges fåtal radiotelegramstationer. Mellan 1920 och 1923 fanns det även flygförbindelse med persontransport mellan Sourva och Porjus. Etapp ett avbröts i förtid på en höjd av 9 meter istället för de planerade 13 meterna, detta på grund av lågkonjunkturen efter första världskriget och de få industrierna som faktiskt flyttade norrut och kunde nyttja elektriciteten.

Byggnation av etapp 2Redigera

Sveriges behov av elektricitet hade vid det här laget ökat och ny teknik gjorde det möjligt att transportera elektricitet längre sträckor. Porjus kraftverk skulle byggas ut och då behövde även Sourvadammen byggas ut för att kunna lagra mer energi så att Porjus kraftverk kunde utnyttjas till fullo. Som vid etapp 1 så saknades väg och transporterna skedde med båt, pråm och häst med släde. 250 man jobbade med byggnationen, upp emot 10 000 hade dock sökt dessa jobb. I Februari 1938 var Sourva insnöat i 3 veckor och svält hotade samhället och bygget.

Byggnation av etapp 3Redigera

Etapp 3 byggdes av samma anledning som etapp 1, andra världskriget gjorde att Sverige behövde mer inhemsk produktion av elektricitet. Ett järnverk, Norrbottens Järnverk, skulle också byggas i Luleå. Som mest arbetade 350 man med byggnationen. Arbetarna fick oftast inte nog mycket mat och matstrejkade vid något tillfälle. Eftersom dammen var mycket värdefull för Sverige så den bevakades av två luftvärn, ett på varje sida.

Bygnation av etapp 4Redigera

Sveriges energibehov hade återigen ökat tack vare det Svenska folkhemmet. Sourvadammen var också i dåligt skick, trots några reparationsförsök, bla med plast. Tekniken med jord och Fyllningsdamm hade nu utvecklats. Bygget kombinerades med bygget av Vietas kraftstation där sten från tunnlarna användes till att bygga dammen. Länsväg BD 827 byggdes för att byggnationen av Vietas kraftstation och etapp 4 skulle kunna genomföras. Detta gjorde det möjligt att använda tunga fordon vid byggnationen. Denna gången byggdes inte något riktigt samhälle upp då bilen hade börjat bli populär och möjliggjorde veckopending. För första gången röjde man undan skog som skulle hamna under vattenytan, detta för att slippa problem med stora mängder virke som tidigare flöt runt i dammen. Fram till och med 1970 bodde det dammvakter i Sourva, något som inte längre behövdes med den nya dammtypen. 1973 började dock dammen att läcka genom den östa dammen, något som reparerades.

Suorvadammens utbyggnad[2]
Utbyggnadsetapp 1 2 3 4
Byggnadsår 1919–1923 1937–1941 1942–1944 1966–1972
Magasinvolym 1020 milj m³ 2190 milj m³ 2750 milj m³ 6000 milj m³
Regleringsgrad 20 % 45 % 57 % 111 %
Vattenståndsvariation 8,5 meter 15,3 meter 18,4 meter 30 meter
Östra dammen Serievalvsdamm Stenfyllningsdamm
Längd 220 meter Förlängd till 316 m 750 meter
Högsta höjd 11 meter Höjd till 21,5 m 50 meter
Västra dammen Serievalvsdamm Stenfyllningsdamm
Längd 168 meter Förlängd till 291 m 450 meter
Högsta höjd 11 meter Höjd till 24 m 67 meter
Sågviksdammen Betongdamm Stenfyllningsdamm
Längd 140 meter 330 meter
Högsta höjd 4 meter 23 meter
Kostnad 13 milj kr 4 milj kr 5,7 milj kr 116 milj kr

NoterRedigera

  1. ^ Manker, Ernst (1944). Lapsk kultur vid Stora Lule älvs källsjöar: en etnografisk inventering inom uppdämningsområdet vid Suorva. Acta Lapponica, 0348-8993 ; 4. Stockholm: Geber. Libris länk 
  2. ^ Leif Kuhlin. ”Vattenkraften i Sverige”. http://vattenkraft.info/lulealven/suorva.php. Läst 10 november 2008. 

KällorRedigera

  • Bernes, Claes; Lundgren Lars J. (2009). Bruk och missbruk av naturens resurser: en svensk miljöhistoria. Monitor, 1100-231X ; 21. Stockholm: Naturvårdsverket. Libris länk. ISBN 9789162012748 

Externa länkarRedigera