Strut (bröd)
Strut, stut eller vigg är ett korsformigt eller dubbelkilsformigt vetebröd med mycket gamla anor, tidigare vanligt i norra Europa.
Historia redigera
En strut finns avbildad på en målning i Estvads kyrka på Jylland från 1200-talet. Typen förekommer även på en kalkmålning i Everlövs kyrka och en väggmålning från omkring 1500 från karmeliterklostret i Helsingör. Under medeltiden och 1500-talet kallas brödtypen ofta vegger, ett namn som förekommer i bagarartiklarna för Slesvig 1418 och Slagelse 1471 och ännu används skråordningen för bagarna i Bergen 1597. Teckningar i Malmö stadsbok och Helsingörs tingsbok visar att formen då börjat övergå från vigg- till strut- eller korsform, och i samband med detta ändras namnet sakta från vigg till strut. Brödtypen förekommer på de flesta bagarsigill under 1500- och 1600-talen. Under 1500-talet förekommer även den mer generella benämningen symlenn vanlig. Strutarna var vanliga som fastlagsbröd i södra Sverige ännu på 1800-talet. De kunde klyvas och ätas med smör men det var vanligt att doppa dem i varm äggmjölk med saffran i.
En liknande tradition fanns i Nordtyskland. En i Rostock utgiven avhandling om fastlagsseder berättar: Heetweggen äro som bekant bröd av fint mjöl och mjölk bakade i form av ett kors och som ätas antingen torrt eller bredda med smör eller också kokade i varm mjölk och och anrättade tillsammans med ägg, smör och kryddor.[1]
Idag har brödtypen försvunnit i Sverige, men "strutter" kan fortfarande köpas på konditorier i Köpenhamn. Namnet hetvägg lever kvar som benämning på den numera runda fastlagsbullen.
Källor redigera
- Bringéus, Nils Arvid 1974. Den rike mannens måltid, Kulturens årsskrift 1974.
- Hagberg, L. 1911. Fastlag ock hetvägg. Svenska landsmål ock svenskt folkliv 1911.
- ^ Bringéus 1974, 96. Cit. efter Hagberg 1911.