Strandgård (finska: Rantakartano) är en herrgård och tidigare kungsgård i Rantasalmi kommun i landskapet Södra Savolax i östra Finland.

Strandgård (finska Rantakartano) i Rantasalmi, Finland.
Papinniemi herrgårdsbyggnad efter branden 2011.
Gammal byggnad i Kolkontaipale, Rantasalmi, Finland. Byggnaden är typisk för de herrskapsbyggnader som fungerat som mindre herrgårdar, rusthåll och officersboställen och vilka senare ofta vuxit ut till de för regionen typiska herrgårdsbyggnaderna i trä.

Historia redigera

Strandgård anlades som kungsgård och kan dokumenteras till 1500-talets första hälft. Den är första gången nämnd 1538 som en förläning till en Tomas Uttermark, och 1550 som bostad för länsmannen Hartvig Sigfridsson.[1] År 1556 övergick rollen som kungsgård till Lankila gård (i äldre tid kallad Kauppilanpelto).[2]

På Strandgårds marker anlades senast på 1560-talet ett bruk för salpetertillverkning, en verksamhet som pågick åtminstone till 1640-talet.[3] Till gårdens ägor hörde redan från tiden som kungsgård även en utgård i Heinävesi, kallad Papinniemi. Papinniemi blev egen herrgård på 1770-talet, då ägaren fänrik Johan (Johansson) Kyander anlade en större byggnad och valde att flytta till denna istället. Papinniemi blev efter storskiftet 1804 officiellt godsets huvudgård och Strandgård därmed utgård.[4] Ägorna delades genom arvskifte 1840.[5] Papinniemi blev efter den nya gränsdragningen vid Finska vinterkrigets fredsslut 1940 den plats där Valamo nya kloster anlades, efter att det gamla klostret på en ö i sjön Ladoga hamnat på den sovjetiska sidan. Papinniemis herrgårdsbyggnad, som på senare år länge stått oanvänd, förstördes i en brand 2011.[6]

På 1800-talet var Strandgårds areal 280 hektar (1859) och hade fem underlydande torp (1830),[7] medan Papinniemis ägor omkring 1830 omfattade 1 806 hektar och 30 torp.[8]

Byggnaden redigera

Strandgård är till sin grundstruktur typisk för de små rusthållen och herrgårdarna i östra Finland. De förefaller utan undantag ha varit timrade envåningsbyggnader, med eller utan stengrund. Byggnadernas vidd varierade föga, fasaderna hade plats för omkring sju fönster- och dörröppningar och var försedda med två enkla ingångar med förstugor som ofta i något förändrad form överlevt in i modern tid. Först under 1800-talet fick de flesta av dessa byggnader ett utseende som vi idag förknippar med herrgårdar, ofta genom tillägg av verandor samt helt eller delvis en andra våning.[9] Strandgårds huvudbyggnads nuvarande form är resultatet av en ombyggnad på 1910-talet i finsk jugendstil.

Ägare redigera

På 1640-talet när tiden som salpetersbruk upphörde övergick Strandgård i Erik Sölfverarms ägo, och ärvdes av hans son Johan Adolf Sölfverarm 1671. Då denne dog barnlös ärvdes gården i sin tur av hustrun Helena Kyander, och genom hennes andra äktenskap var Strandgård en tid i Karl Gustav Svärdfelts ägo. När även denne dog barnlös 1710, förvärvades gården av pastorn Johan Kyander, bror till änkan, vilken även ägde gårdarna Kolkonhovi och Tornioniemi.[4] Strandgård förblev i släkten Kyanders ägo fram till 1860-talet, och den tidigare utgården Papinniemi - från 1804 huvudgård - ytterligare ett par årtionden. Därefter har Strandgård ägts av släkterna Taskinen och Paunonen.[10]

Referenser redigera

  1. ^ Arvo M Soininen, Rantasalmen historia, Rantasalmi 1954 s 193.
  2. ^ Arvo M Soininen, Rantasalmen historia, Rantasalmi 1954 s 195-197.
  3. ^ Arvo M Soininen, Rantasalmen historia, Rantasalmi 1954 s 185.
  4. ^ [a b] Arvo M Soininen, Rantasalmen historia, Rantasalmi 1954 s 343.
  5. ^ http: www.kansallisbiografia.fi/talousvaikuttajat/?iid=109.
  6. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/New_Valamo
  7. ^ http://kirjasto.mikkeli.fi/etela-savon-kartanot/index.php?page=rantasalmi
  8. ^ http://kirjasto.mikkeli.fi/etela-savon-kartanot/index.php?page=heinavesi
  9. ^ Se Etelä-Savon rakennusperintö, Helsingfors 1984, passim.
  10. ^ http://kirjasto.mikkeli.fi/etela-savon-kartanot/index.php?page=rantasalmi.

Externa länkar redigera