Strade Bianche är ett italienskt endagslopp på cykel som körs första eller andra lördagen i mars i Toscana, med start och mål i Siena. Det går till en tredjedel på grusvägar (elva sektorer på sammanlagt 63 km) i backig terräng. En ordentlig uppförsbacke på slutet gör att tävlingen passar bäst för cyklister som är bra uppför.

Strade Bianche
Strade Bianche 2014 (13504915215).jpg
Klungan under loppet 2014.
Detaljer
DatumBörjan av mars
RegionToscana, Italien
DisciplinLandsväg
TypEndagslopp
Längd184 km
ArrangörRCS Sport
StatusUCI World Tour
Historia
Antal upplagor18 (2024)
Första upplaga2007
Första vinnareRyssland Aleksandr Kolobnev
Mesta vinnareTre segrar:
Schweiz Fabian Cancellara
Regerande mästareSlovenien Tadej Pogačar (2024)
Herrloppets rutt 2018.
Strade Bianche Donne
Detaljer
DatumBörjan av mars
RegionToscana, Italien
DisciplinLandsväg
TypEndagslopp
ArrangörRCS Sport
StatusUCI Women's World Tour
Historia
Antal upplagor10 (2024)
Första upplaga2015
Första vinnareUSA Megan Guarnier
Mesta vinnareTvå segrar:
Nederländerna Annemiek van Vleuten
Belgien Lotte Kopecky
Regerande mästareBelgien Lotte Kopecky (2024)
Damloppets rutt 2018.

Loppet har sitt ursprung i Eroica Gran Fondo, vilket var ett lopp för "veterancyklar" på de vita grusvägarna runt Siena med premiär 1997, som skulle efterlikna den "heroiska eran" under 1900-talets första hälft. Grusvägskonceptet i "L'Eroica" blev så populärt att ett professionellt lopp, Monte Paschi Eroica (sponsrat av världens äldsta bank Banca Monte dei Paschi di Siena), skapades 2007.[1] Det första loppet gick i oktober, men readn året därpå flyttades datumet till början av mars. 2010 bytte loppet namn från Eroica till Strade Bianche, "Vita vägarna".

Loppet inkluderades från starten 2007 i UCI Europe Tour klassificerat som 1.1, flyttades upp till kategori 1.HC 2014 och överfördes till UCI World Tour 2017.

2015 introducerades ett damlopp, Strade Bianche Donne, vilket sedan 2016 ingår i UCI Women's World Tour. Det innehåller åtta grusavsnitt på sammanlagt 30 km.[2]

Vinnare redigera

Herrar redigera

 ÅrVinnareAndraTredje
Monte Paschi Eroica
2007  Aleksandr Kolobnev  Marcus Ljungqvist  Mikhaylo Khalilov
2008  Fabian Cancellara  Alessandro Ballan  Linus Gerdemann
2009  Thomas Löfkvist  Fabian Wegmann  Martin Elmiger
Monte Paschi Strade Bianche
2010  Maksim Iglinskij  Thomas Löfkvist  Michael Rogers
2011  Philippe Gilbert  Alessandro Ballan  Damiano Cunego
Strade Bianche
2012  Fabian Cancellara  Maksim Iglinskij  Oscar Gatto
2013  Moreno Moser  Peter Sagan  Rinaldo Nocentini
2014  Michał Kwiatkowski  Peter Sagan  Alejandro Valverde
2015  Zdeněk Štybar  Greg Van Avermaet  Alejandro Valverde
2016  Fabian Cancellara  Zdeněk Štybar  Gianluca Brambilla
2017  Michał Kwiatkowski  Greg Van Avermaet  Tim Wellens
2018  Tiesj Benoot  Romain Bardet  Wout van Aert
2019  Julian Alaphilippe  Jakob Fuglsang  Wout van Aert
2020  Wout van Aert  Davide Formolo  Maximilian Schachmann
2021  Mathieu van der Poel  Julian Alaphilippe  Egan Bernal
2022  Tadej Pogačar  Alejandro Valverde  Kasper Asgreen
2023  Tom Pidcock  Valentin Madouas  Tiesj Benoot
2024  Tadej Pogačar  Toms Skujiņš  Maxim Van Gils

Damer redigera

 ÅrVinnareAndraTredje
2015  Megan Guarnier  Lizzie Armitstead  Elisa Longo Borghini
2016  Lizzie Armitstead  Katarzyna Niewiadoma  Emma Johansson
2017  Elisa Longo Borghini  Katarzyna Niewiadoma  Lizzie Deignan
2018  Anna van der Breggen  Katarzyna Niewiadoma  Elisa Longo Borghini
2019  Annemiek van Vleuten  Annika Langvad  Katarzyna Niewiadoma
2020  Annemiek van Vleuten  Margarita Victoria García  Leah Thomas
2021  Chantal van den Broek-Blaak  Elisa Longo Borghini  Anna van der Breggen
2022  Lotte Kopecky  Annemiek van Vleuten  Ashleigh Moolman-Pasio
2023  Demi Vollering  Lotte Kopecky  Cecilie Uttrup Ludwig
2024  Lotte Kopecky  Elisa Longo Borghini  Demi Vollering

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ John Wilcockson, Strade Bianche: A true classic Arkiverad 10 mars 2021 hämtat från the Wayback Machine., Peloton Magazine.
  2. ^ Kirsten Frattini, Longer, tougher Strade Bianche Women in 2018 - Preview, Cycling News 28 februari 2018.