Öppna huvudmenyn

Större musöra (Myotis myotis)[2][3] är en fladdermus som först beskrevs av Moritz Balthasar Borkhausen 1797.[2] Större musöra ingår i släktet Myotis, och familjen läderlappar.[4][5][6] Inga underarter finns listade.[4] Den kallas även stort musöra.[7]

Större musöra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myotis.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtStörre musöra
Myotis myotis
Vetenskapligt namn
§ Myotis myotis
Auktor(Borkhausen, 1797)[2]
Utbredning
Myotis myotisMap.png
Utbredningsområde
(Enligt IUCN ligger gränsen idag en bit längre norrut.)
Synonymer
  • Stort musöra
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende och läteRedigera

Större musöra är en av Europas största fladdermusarter med en vingbredd upp till 45 cm, kroppslängd mellan 6,5 och 9 cm och vikt upp till 40 g.[8] Pälsen är mellanbrun på ovansidan, ljusgrå under. Yngre individer är mera jämnfärgade.[8] Arten har 55,0 till 66,9 mm långa underarmar och 24,4 till 27,8 mm låga öron som är cirka 16 mm breda. Hos de flesta individer har örats tragus en svart fläck vid spetsen.[9]

Lätet är långsamma ljudpulser med en medelfrekvens på omkring 35 kHz.[10]

UtbredningRedigera

Arten förekommer i Syd- och Centraleuropa, i Nordafrika och delar av Asien[8]. Arten förekommer sällsynt, men reproducerar sig inte, i Sverige. Första gången observerades den i Fyledalen i Skåne 1985[11]

EkologiRedigera

Större musöra börjar jaga efter solnedgången. Flykten varierar i hastighet. Födan består framför allt av skalbaggar, gärna jordlöpare[8], och stora fjärilar.[7] Den kan även ta spindlar[1]. Arten uppehåller sig i öppna marker och längs skogsbryn. Vinterdvalan tillbringas i grottor och andra håligheter. Dagvistet är i liknande lokaler, men även byggnader kan användas.[7]

Honor bildar under våren efter parningen egna kolonier som är skilda från de flesta vuxna hannarna (ett fåtal hannar accepteras). Dessa kolonier kan ha flera tusen medlemmar (inklusive ungarna). I maj eller juni föder honorna sina ungar och 6 till 8 veckor senare blir ungarna självständiga. Från och med augusti bildas åter blandade kolonier. Unga honor har efter ett eller två år egna ungar.[12]

Hot och statusRedigera

IUCN kategoriserar Större musöra globalt som livskraftig.[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Coroiu, I., Juste, J. & Paunović, M. 2016 Myotis myotis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 augusti 2019.
  2. ^ [a b c] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Myotis myotis
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (21 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Dyntaxa Myotis myotis
  7. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 232-233. ISBN 91-1-864142-3 
  8. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 48-50. ISBN 91-46-16576-2 
  9. ^ Dietz & von Helversen (2004). ”Illustrated Identification key to the bats of Europe” (pdf). http://www.fledermaus-dietz.de/publications/Dietz%20&%20von%20Helversen%202004%20Identification%20key%20bats,%20part%202.pdf. Läst 21 juni 2017. 
  10. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 27. ISBN 91-85094-60-9 
  11. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009. 
  12. ^ ”Greater mouse-eared bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/myotis-myotis/. Läst 17 oktober 2019. 

Externa länkarRedigera