Öppna huvudmenyn

Storms stork (Ciconia stormi), även kallad rödnäbbad ullhalsstork,[3] är en starkt hotad sydöstasiatisk stork.[4] Den är med under 500 individer kvar i världen den mest sällsynta av storkarna.

Storms stork
Status i världen: Starkt hotad[1]
Storm's Stork (14154610322).jpg
Systematik[2]
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStorkfåglar
Ciconiiformes
FamiljStorkar
Ciconiidae
SläkteEgentliga storkar
Ciconia
ArtStorms stork
C. stormi
Vetenskapligt namn
§ Ciconia stormi
AuktorBlasius, 1896
Utbredning
Storm's Stork range.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

 
Exemplar av Storms stork fotograferat i Kinabalu nationalpark i den malaysiska delstaten Sabah.

Storms stork blir mellan 75 och 90 centimeter lång med en svartvit fjäderdräkt, en röd näbb och ett orange ansikte med gula fläckar vid ögonen. Den liknande ullhalsstorken (Ciconia episcopus) har vit framhals istället för svart, mörk näbb och inre vingtäckarna är bronsaktigt färgade.[1]

UtbredningRedigera

Fågeln är känd från allra sydligaste Thailand, Malackahalvön, Sumatra och Borneo.[1] På Malackahalvön finns bara en enda mycket liten population. Den troddes vara utdöd i Thailand fram till 2004 när en fågel fångades på bild i skogsområdet Klong Saeng-Khao Sok.[5] Kärnan i utbredningsområdet är Sumatra, indonesiska delen av Borneo samt Brunei.[1] Den lever på Borneo och Sumatra samt i södra Thailand, västra Malaysia och Brunei.

EkologiRedigera

Fågeln föredrar sumpiga områden i närheten av skog, gärna mark som översvämmas av flodvatten. Den livnär sig huvudsakligen av fisk, men troligen också reptiler, amfibier och insekter samt möjligen krabbor. Artens födosökningsbeteende är dåligt känt, men är troligen likt dess nära släktingar ullhalsstork och svart stork. Den lever troligen mest esnam även om den tillfälligtvis har seetts i små grupp om upp till sju individer, vid ett tillfälle i Brunei tolv individer.[6]

Arten tros börja häckningen i augusti-september, åtminstone i Borneo där en nyss flygg unge hittats i november. Endast två bon med ungar har hittills hittats. Den häckar inte i kolonier utan parvis i träd. Fågeln lägger två till tre ägg som ruvas av båda föräldrar i mindre än 29 dagar. Ungarna blir flygga efter 57 dagar.[6]

Status och hotRedigera

Artens världspopulation tros bestå av färre än 500 individer, varav 150 i Malaysia och 250 i Indonesien, och den tros minska snabbt i antal.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som starkt hotad.[1] Det mest akuta hotet mot den Storms stork är förstörelse av dess habitat, främst av skogsavverkning, dammbyggen och uppodling i form av oljepalmsplantager.[1]

NamnRedigera

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Theodor Hugo Storm (1850–1927), en tysk marinofficer och samlare i Ostindien som emigrerade till USA 1893.[7] (Ej att förväxla med den tyske juristen och författaren Theodor Storm, 1817–1888.) På svenska har den även kallats rödnäbbad ullhalsstork.

NoterRedigera

Delar av denna artikel baserar sig på en översättning från tyska Wikipedia. Läst 2 september 2006.
  1. ^ [a b c d e f g] Birdlife International 2016 Ciconia stormi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ ITIS – Ciconia stormi[död länk] Läst 2 september 2006.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 14 februari 2017
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 11 augusti 2016
  5. ^ Cutter, P.; Boontua, P.; Sri-Buarod, K. 2007. A recent record of Storm's Stork Ciconia stormi in Thailand. Forktail: 163–165.
  6. ^ [a b] Elliott, A., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2018). Storm's Stork (Ciconia stormi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52742 5 januari 2018).
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera