Royal Navy

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands sjöstridskrafter
(Omdirigerad från Storbritanniens flotta)

Royal Navy (svenska: "kungliga flottan") är Storbritanniens örlogsflotta. Royal Navy är den äldsta av de brittiska försvarsgrenarna. Då Storbritannien är en önation och sjöfartsnation har flottan under historien haft stor betydelse för utgången av flera krig. Sedan länge har Royal Navy varit en av världens största flottor - periodvis även världens största - och är en Blue-water navy; en flotta som har kapacitet att operera på världshaven, med flygunderstöd från hangarfartygsbaserat flyg. Enligt Eric Groves klassificering av världens flottor 1990 var Royal Navy, liksom den franska flottan, en tredje rangens flotta, d.v.s. en flotta som hade kapacitet att genomföra en begränsad sjömilitär operation i en global skala.

Royal Navy
Storbritanniens örlogsflagga
Information
Datum1485–
LandStorbritannien Storbritannien
LojalitetBritish Armed Forces
TypFlotta
Del avStorbritanniens försvarsministerium
Befälhavare
Nuvarande befälhavareFörste sjölord

Det officiella samlingsnamnet på alla marina delar av brittiska försvarsmakten av idag är Naval Service, och inkluderar Royal Navy och Royal Marines med mera. Naval Service hade 39 400 stamanställda i april 2006.

Historia

redigera
 
Slaget vid Trafalgar.
Huvudartikel: Royal Navys historia

Mellan år 1692 och början av andra världskriget ansågs Royal Navy vara den största och mäktigaste flottan i hela världen. Efter det har USA:s flotta tagit över den rollen, även om Royal Navy förblivit Västeuropas största och teknologiskt mest avancerade flotta. Flottan bidrog starkt till att Storbritannien kom att bli den dominerande militära och ekonomiska stormakten under 1700-talet och 1800-talet och var dels av stor betydelse för möjligheten att erövra de många brittiska kolonierna, bland annat i konkurrens med Frankrike, och dels för att hålla ihop det vidsträckta brittiska imperiet. I och med segern i slaget vid Trafalgar 1805 erhöll Storbritannien ett absolut sjöherravälde i 100 år framåt.

Rule, Britannia! är en känd patriotisk sång som med textraden Britannia, rule the waves innehåller en hyllning till Royal Navy och visar på vilken betydelse den haft.

Royal Navy idag

redigera

Royal Navy är fortfarande en av världens största flottor, och överträffas endast av den amerikanska, kinesiska och ryska flottan när det gäller förmåga att utöva global sjömakt.[källa behövs] Royal Navy har idag omkring 90 fartyg och fyra örlogshamnar.

Dess uppdrag är idag att skydda brittiska intressen i hemlandet och utomlands och att verkställa den brittiska regeringens utrikes- och försvarspolitik, med såväl militära som diplomatiska medel. Royal Navy utgör en viktig komponent i Storbritanniens åtaganden till NATO, och upprätthåller Storbritanniens kärnvapenavskräckningsförmåga genom att ständigt ha kärnvapenubåtar till havs.

Royal Navy har idag fartyg på patrull i Medelhavet, Nord- och Sydatlanten och i Persiska Golfen.

Organisation och ledning

redigera

Högste befälhavare för Brittiska flottan är Kung Charles III, i kraft av befattningen som högste befälhavare över alla väpnade styrkor och med titeln Lord High Admiral. Den som har det yrkesmässiga ansvaret för dess ledning är chefen för Naval Service, med titeln Förste sjölord (engelska: First Sea Lord. Denne ingår i ett amiralitetskollegium vars ordförande är Storbritanniens försvarsminister (Secretary of State for Defence).

De marina ledamöterna i detta kollegium var i juli 2007:

  • Förste sjölord (och chef för marinen): Amiral Sir Jonathon Band KCB, ADC
  • Chefen för flottan (Fleet Commander): Amiral Sir Mark Stanhope KCB, OBE
  • Andra sjölord (och chef för marinflyget): Viceamiral Adrian Johns CBE
  • Chef för marinstaben: Konteramiral Robert Cooling
  • Marinens Controller: Konteramiral P Lambert
  • Chef för flottans underhåll: Viceamiral TA Soar OBE

Chefen för flottan för befäl över alla sjögående enheter. Denne har sitt högkvarter ombord på HMS Excellent i Portsmouth samt i Northwood, Middlesex där alla försvarsgrenarna har ett gemensamt högkvarter. I detta högkvarter finns ett antal chefer med olika ansvarsområden, däribland:

  • Stabschef: Viceamiral Paul Boissier
  • Operativ chef: Konteramiral D J Cooke MBE
  • Cheren för de sjöstridskrafterna: Konteramiral George Zambellas DSC
  • Chefen för amfibiestridskrafterna (och kommendant för marinkåren): Generalmajor G S Robison

Amfibiestridskrafterna består i huvudsak av den 3:e Kommandobrigaden. Sjöstridskrafterna innefattar ett antal enheter med bland annat hangarfartyg, amfibiefartyg och en särskild multinationell enhet som opererar utanför Irak.

 
Britannia Royal Naval College i Dartmouth.

Den brittiska flottan hade tidigare när det brittiska imperiet var som störst ett stort antal baser runt om i hela världen. Idag återstår tre örlogshamnar, alla i Storbritannien; HMNB Clyde, HMNB Devonport och HMNB Portsmouth. Marinkåren har sin bas i Plymouth. I Dartmouth, Devon ligger Royal Naval College, som från 1998 grundutbildar alla blivande sjöofficerare.

Ytflottan – Surface Fleet

redigera
 
HMS Illustrious.

Ytflottan utgör den största delen av Royal Navy. Den består av 90 fartyg, bland annat 3 hangarfartyg, 3 amfibiefartyg, 8 jagare, 17 fregatter, minröjningsfartyg, patrullbåtar och inspektionsfartyg. 2002 omorganiserades ytfartygsflottan i två flottiljer, baserade i Portsmouth respektive Devonport och en utskiftning av äldre skepp som är tänkt pågå fram till år 2020 påbörjades.

Hangarfartygen är kärnan i Royal Navys expeditionsstyrkor. De två fartygen är HMS Queen Elizabeth och HMS Princes of Wales på vardera 65 000 ton. De togs i tjänst 2017 resp 2019 och ersatte tre äldre och mindre hangarfartyg i Illustrious-klassen. Båda har sin hemmahamn i Portsmouths flottbas HMNB Portsmouth.


Amfibiefartygen, samtliga från slutet av 1990-talet, har till uppgift att transportera och landsätta trupper. HMS Ocean kan lasta 800 soldater och har 18 helikoptrar ombord, varav 6 Boeing AH-64 Apache attackhelikoptrar. De övriga två fartygen (HMS Albion och HMS Bulwark) kan lasta omkring 400 soldater och 67 fordon.

Jagare och fregatter är flottans arbetshästar. Jagarnas främsta uppgift är luftförsvar, medan fregatterna är inriktade på strid mot ytfartyg och ubåtsjakt. De 8 jagarna av Typ 42 kom i tjänst i slutet på 1970-talet och början på 1980-talet. Bestyckningen består bland annat av en 4,5 tums kanon, 324 mm antiubåtstorpeder och 22 luftvärnsrobotar av typen Sea Dart. Jagarna behöver ersättas av modernare system och 2007 kommer den första i en ny serie Jagare, Typ 45, att träda i tjänst. Mellan 6 och 12 av dessa nya jagare kommer att anskaffas. Dess huvudbestyckning kommer att vara PAAMS som är ett luftvärnssystem utvecklat tillsammans med Frankrike och Italien.

De nyaste fregatterna av Duke-klass (Type 23) är 13 till antalet och trädde i tjänst under 1990-talet. Dess huvudsakliga bestyckning är 32 Sea Wolf luftvärnsrobotar, 8 Harpoon sjömålsrobotar, en 4,5 tums kanon och 324 mm antiubåtstorpeder.

Ubåtsvapnet – Submarine Service

redigera
 
HMS Vanguard

Royal Navys ubåtsvapen har idag enbart kärnkraftsdrivna stridsubåtar. Det rör sig om 4 strategiska robotubåtar (Vanguard-klass), vardera med 16 Trident D5 ballistiska robotar, vilka utgör Storbritanniens förmåga till kärnvapenavskräckning, och 9 attackubåtar (7 Trafalgar-klass och 2 Swiftsure-klass) med kryssningsrobotar. En ny typ av attackubåt (Astute-klass) är under konstruktion. Tre stycken av dessa har sjösatts, men inte tagits i drift (april 2007), och upp till tre till kan komma att beställas. I Submarine Service ingår också ubåtsräddningstjänsten Submarine Rescue Service, med flera små räddningsubåtar och fjärrstyrda dykrobotar.

Marinflyget – Fleet Air Arm

redigera
 
Joint Strike Fighter.

Fleet Air Arm, marinflyget, är Royal Navys flygande förband, med 200 flygplan och helikoptrar samt en personal på omkring 6 200. Omkring 2012 kommer marinflyget att börja utrustas med flygplanet Joint Strike Fighter, som är ett i huvudsak amerikanskt utvecklingsprojekt där även Storbritannien och flera andra länder deltar. Fram till dess har man lånat 26 Harrier GR.9 av RAF. Utöver detta finns det också 44 EH-101 Merlin-, 54 Lynx- och 60 Westland Sea King-helikoptrar. Dessa är stationerade ombord på hangarfartyg, amfibistridsfartyg, jagare och fregatter när dessa är till sjöss, och annars på baser i Yeovilton, Culdrose och Cottesmore.

Brittiska marinkåren – Royal Marines

redigera
Huvudartikel: Royal Marines

Royal Marines, Storbritanniens marinkår, är inte en del av Royal Navy men väl av Naval Service. De amfibiefartyg som transporterar marinkårsförbanden ingår dock i Royal Navy, och flygunderstödet ingår i Fleet Air Arm. Idag utgörs kärnan i Royal Marines av en brigad (3 Commando Brigade), som står i ständig beredskap som del av Storbritanniens snabbinsatsstyrkor. Brigaden består av tre enheter av bataljonsstorlek samt understödsförband, och är normalt baserade i sydvästra England.

Royal Fleet Auxiliary

redigera
 
RFA Argus

Royal Fleet Auxiliary (RFA) är en civil myndighet under det brittiska försvarsdepartementet, ingående i Naval Service. Det kan i praktiken beskrivas som ett paramilitärt rederi med 18 fartyg. RFA består av trängfartyg, som kan understödja örlogsfartyg med drivmedel, ammunition, reservdelar, färskvatten och proviant till sjöss (RaS, Replenishment at Sea). RFA har också amfibiefartyg. RFA:s fartyg är örlogsgrå, har militär bognummer, kan kommunicera på de militära radiofrekvenserna, har förberedda platser för luftvärnskanoner, och har ofta helikopterplatta. Personalen är civila statstjänstemän och bär uniform och gradbeteckningar av handelsflottans typ. När RFA:s fartyg deltar i krigsoperationer är dess besättningar underkastade krigslagarna.

Royal Navy tidsspann och utkämpade slag

redigera

Kända fartyg inom Royal Navy

redigera
 
HMS Victory 1884.
 
HMS Hood 1932.

Kända personer verksamma inom Royal Navy

redigera

Militära grader

redigera

Källor

redigera
  • Herman, Arthur (2005). To rule the waves. ISBN 0-340-73419-1 
  • Humble, Richard (1983). Naval Warfare: An Illustrated History. London: Orbis Publishing Ltd. ISBN 0-85613-285-3 
  • Rodger, N.A.M. (1999). The Safeguard of the Sea: A Naval History of Britain 660-1649. New York: Penguin Books Ltd. ISBN 0-393-31960-1 
  • Rodger, N.A.M. (2006). The Command of the Ocean: A Naval History of Britain, 1649-1815 (New Ed). New York: W. W. Norton & Company. ISBN 0-393-32847-3 

Referenser

redigera


Se även

redigera

Externa länkar

redigera