Storbandbi
Storbandbi (Halictus quadricinctus) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1776.[5][4] Den ingår i släktet bandbin och familjen vägbin.[6][5][4] Inga underarter finns listade.[6]
| Storbandbi Status i världen: Nära hotad[1] Status i Sverige: Akut hotad[2] | |
 Storbandbi, hane. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Bandbin Halictus |
| Undersläkte | Halictus sensu stricto[3] |
| Art | Storbandbi Halictus quadricinctus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Halictus quadricinctus | |
| Auktor | (Fabricius, 1776) |
| Synonymer | |
|
Apis quadricincta Fabricius, 1777[4] | |
Storbandbi, hane. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Storbandbiet har ett svart huvud med vitaktig behåring, och hos honan med en mycket lång nacke. Antennerna har svart ovansida och gul undersida. De är dessutom mycket långa hos hanen. Hos hanen har käkarna och clypeus (munskölden) blekgula spetsar, och hela överläppen[a] är blekgul. Även mellankroppen är svart; hos honan har den kort, vitaktig behåring på ovansidan, och längre, orangeaktig behåring på buksidan. Hanens mellankropp har en blandning av vita och blekbruna hår. På bakkroppen har tergiterna[b] 1 till 4 tvärband av vita hår i bakkanterna; hos honan är de avsmalnande på mitten, hos hanen helt avbrutna. Arten är ett stort bi; honan blir 15 till 16 mm lång, hanen 13 till 16 mm.[2]
Ekologi redigera
Storbandbiet föredrar öppen vegetation som vägrenar, sandiga ängar, torra gräsängar, sluttningar samt ruderatområden (outnyttjad mark).[2] Födomässigt är arten en generalist som samlar pollen från flera olika familjer, men den föredrar korgblommiga växter, framför allt väddklint och tistlar.[2][1]. Andra besökta familjer är strävbladiga växter, vindeväxter, väddväxter, syrenväxter, vallmoväxter, ranunkelväxter samt vänderotsväxter[1].
Fortplantning redigera
Arten är solitär; boet anläggs av den övervintrade honan i håligheter i branter, raviner eller i glesbevuxna till kala sluttningar. Det är ovanligt för släktet på så sätt att det inte utgörs av en förgrenad gång med larvceller åt sidorna, utan av en rak gång på en till två dm som utmynnar i ett större hålrum med larvceller, ursprungligen åtskilda, men med tiden friliggande. Mellan 5 och 20 äggceller kan förekomma i ett bo. Honan är långlivad, och kan flyga ut för att proviantera tillsammans med sin avkomma när de är fullbildade. Endast honorna överlever vintern, de unga honorna övervintrar i boet efter det de parat sig. Boet parasiteras ibland av blodbiet skogsblodbi (Sphecodes gibbus), vars larver snyltar på matförrådet efter det att deras mor ätit upp värdägget.[2]
Utbredning redigera
Utbredningsområdet sträcker sig från Marocko i söder till södra Sverige i norr samt från Kanalöarna Sark och Guernsey[7], Belgien samt Iberiska halvön i väster österut genom Asien till södra Manchuriet.[1][2]
Enligt den svenska rödlistan är arten akut hotad ("CR") i Sverige och förekommer endast i sydöstra Skåne vid Löderups strandbad, där den upptäcktes 2015. Återfynd har sedan gjorts, och arten anses etablerad. För första gången upptäcktes den i Skåne 1948, där den verkar ha överlevt till 2006, men arten tros ha dött ut regnsommaren 2007. Tidigare har fynd även gjorts på Öland 2012, men det är osäkert om det har lett till någon etablering.[2]
Bevarandestatus redigera
Globalt minskar arten, främst på grund av habitatförlust till följd av byggnation men också på grund av brist på huvudsakliga näringskällan, korgblommiga växter, till följd av uppodling. IUCN har därför rödlistat den som nära hotad (NT).[1]
Kommentarer redigera
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Michez, D., Nieto, A. & Pauly, A. 2013 Halictus quadricinctus . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 8 juni 2023.
- ^ [a b c d e f g] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Storbandbi Halictus quadricinctus”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/102681/detaljer. Läst 8 juni 2023.
- ^ [a b] ”Halictus quadricinctus (Fabricius, 1776)” (på engelska). Discovery Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Halictus+quadricinctus&guide=Halictus. Läst 29 november 2022.
- ^ [a b c] de Jong, Y. (2016). ”Halictus quadricinctus (Fabricius, 1776) | storbandbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102681/details?lang=sv. Läst 29 november 2022.
- ^ [a b] ”Halictus quadricinctus (Fabricius, 1776)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757826#null. Läst 29 november 2022.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/halictus+quadricinctus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ G R Else (2019). ”Halictus quadricinctus (Fabricius, 1776)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/halictidae/halictus-quadricinctus. Läst 8 juni 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Halictus quadricinctus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204345. Läst 29 november 2022.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Storbandbi.
