Stillasittande innebär frånvaro av kontraktion (sammandragning) av kroppens större muskelgrupper till exempel lår- och sätesmuskulatur, det vill säga muskulär inaktivitet. Motsatsen till stillasittande är alla former av fysisk aktivitet där muskelaktivitet förekommer.[1] Det är vanlig i dagens samhälle att en och samma person kombinerar olika beteenden av långvarig fysisk inaktivitet/ stillasittande och att vara fysiskt aktiv. En så kallad "aktiv soffpotatis" kan förvisso nå upp till rekommendationen om 150 minuter måttligt ansträngande fysisk aktivitet per vecka men ändå vara långvarigt stillasittande en stor del av dygnet. Av dygnets ca 16 timmar vakna tid använder en person i genomsnitt 0,5 timmar till fysisk aktivitet som är måttligt ansträngande, 6-7 timmar till lågintensiva vardagliga aktiviteter och 9 timmar till stillasittande. För många utgör därför den måttligt ansträngande fysisk aktivitet en mindre del av den dagliga energiomsättningen. För de flesta individer är det snarare variationer i den vardagliga aktiviteten, dvs att ersätta en del av stillasittande tiden med lågintensiv aktivitet som kan innebära en stor skillnad för hälsotillståndet. Genom att stå i stället för att sitta, ta trapporna istället för att ta hissen och promenera till jobbet istället för att ta bil kan energiomsättningen lätt flerfaldigas för den enskilde individen.[2][3]
Stillasittande aktiviteter inkluderar bilåkning, att sitta, läsa, se på TV, spela vissa videospel och datoranvändning under större delen av dagen. Stillasittande kan ingå i arbetsuppgifterna, men kan motverkas genom att ta korta rörelsepauser och användning av ståskrivbord. Stillasittande ses som en egen parameter i hälsobedömning, åtskild från tider med måttlig eller hård fysisk träning.[4]
Stillasittande är numera betraktad som en enskild riskfaktor för att drabbas av sjukdom och förtida död. En stillasittande livsstil ökar risken för bland annat metabolt syndrom,insjuknande i och dödlighet av hjärt- och kärlsjukdomar, insjuknande i och dödlighet av flera cancerformer, diabetes typ 2, stress, depressioner, övervikt och fetma, samt bukfetma. Efter högt blodtryck, rökning och högt blodsocker, är stillasittande bedömt som den största riskfaktorn för att dö i förtid.[5]
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling ([3., rev. uppl.]). Läkartidningen förlag AB. 2016. ISBN 9789198171129. OCLC 1016178271. https://www.worldcat.org/oclc/1016178271. Läst 10 februari 2019
- ^ Ekblom-Bak at al, "Minskat stillasittande lika viktigt som ökad fysisk aktivitet" Arkiverad 24 december 2014 hämtat från the Wayback Machine., Läkartidningen nr 9 2010 volym 107
- ^ ”2018 Physical activity guidelines advisory committé report”. https://health.gov/paguidelines/second-edition/report/. Läst 10 februari 2019.
- ^ ”Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor”. https://health.gov/paguidelines/second-edition/report/. Läst 10 februari 2019.
- ^ Biswas, Aviroop; Oh, Paul I.; Faulkner, Guy E.; Bajaj, Ravi R.; Silver, Michael A.; Mitchell, Marc S. (2015-01-20). ”Sedentary Time and Its Association With Risk for Disease Incidence, Mortality, and Hospitalization in Adults” (på engelska). Annals of Internal Medicine 162 (2): sid. 123. doi:. ISSN 0003-4819. https://annals.org/aim/article-abstract/2091327/sedentary-time-its-association-risk-disease-incidence-mortality-hospitalization-adults?doi=10.7326%2fM14-1651. Läst 10 februari 2019.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 10 februari 2019.