Stig Erik Otto von Bayer, född 6 juli 1937, är en svensk före detta militär (major), Kongoveteran, fredsmäklare och författare.

Stig von Bayer
Information
Född6 juli 1937 (82 år)
I tjänst förSverige
FN
FörsvarsgrenArmén
GradMajor
EnhetI 10
ONUC (1960-64)
UNFICYP (1964-68)
Slag/krigKongokrisen (1960-64)
Cypernkrisen (1964-68)
UtmärkelserVasamedaljen
Försvarsmaktens medalj för sårade i strid
Övrigt arbeteRöda Korset i Vietnam (1968-69)
Röda Korset i Etiopien (1969-1973)
EU-uppdrag i Kroatien (1993)
FN-uppdrag i Sydamerika (1995)

BiografiRedigera

Stig von Bayer kom till Kongo redan 1949 som 12-åring med sina föräldrar som var biståndsarbetare som hjälpte till att bygga broar och vägar.[1] Där lärde han sig både swahili och franska, språk som han skulle få mycket användning av senare i sitt liv. Tillbaka i Sverige gjorde han sin värnplikt på I 10 i Strängnäs. År 1960 som kadettsergeant på I 10 anmälde sig von Bayer frivilligt till tjänst och blev förbindelseofficer och tolk vid den irländska bataljonen inom den svenska FN-truppen som man hade bestämt skulle skickas ner till de oroliga Kongo. von Bayer åkte ner två dagar efter beslutet i juli 1960.[2] Stig von Bayer blev senare underrättelsechef kom att vara en av de svenska soldaterna som skulle befinna sig längst tid i Kongo där han anlände redan 1960 och lämnade 1964.[3] Under tiden i Kongo lärde han känna bland annat landets fruktade diktator Mobutu som erbjöd honom en tjänst som överstelöjtnant i Kongos stab vilket dock avvisades.[2]

Under Kongokrisen i början av 1964 uppstod stridigheter, som till exempel vid evakueringen av missionsstationen i Kisandji. Thorwald Glantz med sitt DH-3 Otter-plan störde med handgranater och djupdykning rebellernas anfall mot Stig von Bayers helikopter, som höll på att rädda en grupp missionärer. von Bayers marschkänga träffades av en pil liksom hans k-pist. Den nigerianske soldaten bredvid honom fick en pil genom armen. För detta och liknande operationer till räddandet av över hundra missionärer tilldelades Glantz och von Bayer Vasamedaljen i guld av 8:e storleken. Stig von Bayer och Thorwald Glantz mottog Vasamedaljen den 23 april 1964 med orden:

"För under stridsförhållanden i Kongo januari-februari 1964 ådagalagda synnerliga mod och behjärtansvärda handlingssätt till räddande av människoliv."[4]

Efter Kongo återvände von Bayer till Sverige och som kapten vid I 10 men redan samma år åkte han med UNFICYP till Cypern där han stannade i fyra år. Under senare tiden av sitt liv har von Bayer genomfört otaliga uppdrag för Röda Korset, FN och EU i bland annat Vietnam, Etiopien, Sudan, Kroatien och Peru.

von Bayer är idag pensionerad och bor i Östra Frölunda[5] och sitter i styrelsen för FN-Veteranerna Kongo. På Veterandagen den 29 maj 2012 mottog von Bayer Försvarsmaktens medalj för sårade i strid för de skador han ådrog sig i Kongo den 10 december 1961 när han fick handen söndertrasad av splitter när överste Jonas Wærns KP-bil utsattes för ett eldöverfall och träffades av en bazookaraket. Trots skadan lyckades von Bayer bekämpa fiendens ställning så att nästa raket missade målet.[6]

BibliografiRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Bwana Kabamba: Svensk FN-officer bland kannibaler och minor: Kongo 1949-1964”. adlibris.com. AdLibris. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918560903X. Läst 13 november 2008. [död länk]
  2. ^ [a b] Galne svensken i fredens tjänst”. Eskilstuna-Kuriren. 29 september 2004. http://www.ekuriren.se/hermes/article/EK_20040929_27_27_1.html. Läst 3 november 2008. [död länk]
  3. ^ ”P3 Dokumentär - Kongokrisen”. sr.se. Sveriges Radio. http://stage3.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/artikel.asp?ProgramID=2519&Artikel=1708644. Läst 13 november 2008. [död länk]
  4. ^ Sjöstrand, Carl, red (2006). ”Särskilda belöningsmedaljer”. Utlandsstyrkan i fredens tjänst: försvarsmaktens internationella insatser. Malmö: Arena. sid. 226. Libris länk. ISBN 91-7843-225-1 
  5. ^ Ingvar Hedlund (27 oktober 2004). ”"Svenska soldater åts upp i Kongo"”. Expressen. Arkiverad från originalet den 17 december 2008. https://web.archive.org/web/20081217111925/http://www.expressen.se/1.144513. Läst 3 november 2008. 
  6. ^ ”Sju Kongo-veteraner fick medaljer”. Kongoveteranerna.se. http://www.kongoveteranerna.se/. Läst 11 augusti 2012.