Stig Lindberg

svensk formgivare och konstnär
För tecknaren och målaren Stig Lindberg (1913–1997), se Stig Lindberg (konstnär). För gångaren, se Stig Lindberg (gångare).

Stig Lindberg, född 17 augusti 1916 i Umeå, död 7 april 1982 i San Felice Circeo i Italien, var en svensk formgivare och illustratör. Från 1949 till 1957 var han konstnärlig ledare på Gustavsbergs porslinsfabrik. Några av hans mest kända serviser är Adam, Berså och Spisa Ribb. Han illustrerade också barnböcker, till exempel Lennart Hellsings Nyfiken i en strut från 1947 med bland andra Krakel Spektakel och Herr Gurka.

Stig Lindberg
Stig Lindberg.jpg
Född17 augusti 1916[1][2][3]
Umeå[4], Sverige
Död7 april 1982[1][3][5] ​eller ​7 maj 1982[6]
Terracina[7], Italien
MedborgarskapSverige[8][9][10]
Utbildad vidKonstfack Arbcom ru editing.svg
SysselsättningIllustratör, keramiker, universitetslärare, målare, formgivare
ArbetsgivareGustavsbergs porslinfabrik
Utmärkelser
Prins Eugen-medaljen (1968)
Professors namn
Redigera Wikidata
Wilhelm Kåge och Stig Lindberg, 1945.

Uppväxt och studierRedigera

Stig Lindberg föddes som det yngsta av fem barn till Helof och Lydia Lindberg. Han tog studenten 1935 i Jönköping och började samma år på Tekniska skolan i Stockholm. År 1936, bara 20 år gammal, hade han sin första kontakt med Gustavsbergs porslinsfabrik. Fabriken gick dåligt och chefen för fabriken, Axel Odelberg, kunde inte ens lova en sommarpraktikantanställning, varpå den självsäkre unge Lindberg svarade: "Om ni anställer mig så skall jag se till att det blir jobb på fabriken". Under två sommarmånader fick han visa för Gustavsbergs konstnärlige ledare Wilhelm Kåge vad han kunde och blev därefter Kåges elev.

Liv och verkRedigera

 
Gustavsbergs "Studio".
 
Gustavsbergs "Studio".

Under tidigt 1940-tal formgav Lindberg skulpturer i chamotte som Susanna i badet och trädkvinnan Daphne. Ett urval av dessa gjordes sedan i parian under 1970-talet. Redan 1942 blev Stig Lindbergs fajanser kända genom utställningen "Fajanser målade i vår". Åren 1947–1949 formgav han glas åt Målerås glasbruk och textilier åt Nordiska Kompaniet (NK), och arbetade samtidigt som bokillustratör bland annat illustrerade han Britt G. Hallqvists ABC[11]. 1949 efterträdde han Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare på Gustavsberg. Under de följande åren introducerade han flera nya keramikserier som den eleganta Pungo (1953), den grafiska Domino (1955), den flamfasta Terma (1955) och en mängd vardagsporslin. På Gustavsberg tillverkades även föremål i plast som Lindberg formgav, till exempel serveringsbrickan Kvartett (1959), termosen Termic (1957) och sparbössan Skotten för Handelsbanken. Han ritade vidare spelkort, textilmönster och omslagspapper.

År 1957 lämnade Lindberg arbetet som konstnärlig ledare på Gustavsberg och blev huvudlärare i keramik vid Konstfack fram till 1972. Två av hans mera kända elever är glaskonstnärerna Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien. Under denna tid formgav han glas åt Kosta glasbruk och danska Holmegaard Glasværk, samtidigt som han designade vardagsporslin och mycket annat för Gustavsberg.

Några av hans mer kända serviser är Adam, Aveny, Berså, Birka, Coq, Kanton, Linnea, Löv, Spisa Ribb, Traktör och Åland. Han fortsatte att illustrera barnböcker, till exempel Lennart Hellsings Nyfiken i en strut[12] och Krakel Spektakel.

Stig Lindberg arbetade också som industridesigner. År 1959 formgav han en TV-apparat med vridbar skärm, Lumavision, för Luma och 1962 en transistorradio till samma företag.[13] Han gjorde också ett antal offentliga verk, där hans sista arbete var två keramiska väggar i Hotell Al Rashid i Bagdad 1981.

Åren 1971–1980 var Stig Lindberg för en andra period konstnärlig ledare på Gustavsberg. Därefter flyttade han till Italien, där han, liksom i sin sommarbostad i Domsten, fortsatte att arbeta i egen studio. År 1974 insjuknade han i lungcancer, men återhämtade sig. År 1978 formgav Stig Lindberg två bronsskulpturer för Scandia Present AB, "Månfisken" och "Solfågeln". Han lämnade efter sig en rik produktion av former, färger och illustrationer som inte återspeglar det typiskt strama och svala skandinaviska, utan är mera lekfull, färgglatt och humoristiskt.

Offentliga verk i urvalRedigera

  • Fasadmålningar i stål och emalj, 1963, Hagaskolan i Västerås (numera nedplockade)
  • Funderingar i väntrum, en 38 meter lång komposition i sandgjutet stengods, Nacka sjukhus 1962-64
  • Sekvens, förgyllt järn, Alfa Laval i Tumba, 1965
  • Mitt i Cirkus, Ekedalsskolan i Gustavsberg, 1969[14]
  • Fontänskulptur i kopparplåt, 1976, Renmarkstorget i Umeå

Utmärkelser i urvalRedigera

 
Stig Lindbergs signatur i början av 1940-talet.
  • 1948 Guldmedalj Triennalen
  • 1951 och 1954 Grand Prix Triennalen
  • 1954 Guldmedalj Konstindustriutställningen Madrid
  • 1955 Guldmedalj vid Första Internationella Keramikfestivalen i Cannes
  • 1962 Guldmedalj vid Första Internationella Keramikfestivalen i Prag
  • 1968 Prins Eugen-medaljen
  • 1970 Hedersprofessor av regeringen

SamlingarRedigera

Lindbergs arbeten finns bland annat på:

BildgalleriRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Stig Lindberg, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 305619, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] KulturNav, omnämnd som: Stig Lindberg, KulturNav-ID: 63599eb8-ec79-4cad-b7dd-a367172021aa, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.scandinaviandesign.com.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 305619, omnämnd som: Stig Lindberg, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 139329, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1192969187749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  9. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 3555, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  10. ^ omnämnd som: Swedish, DACS-ID (tidigare): a5a995b4-469b-4b1e-bd1a-766bf8cf3b24, läst: 4 juli 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Libris
  12. ^ Libris
  13. ^ Palm, Magnus (2021). Stora boken om Stig Lindberg. Stockholm: Scandinavian Retro. sid. 238-239. ISBN 978-91-88207-14-2 
  14. ^ POSTEN, NACKA VÄRMDÖ. ”"Trygga vuxna — viktigare än pärlspont" - NVP.se - Nacka Värmdö Posten på nätet”. www.nvp.se. https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2020/08/trygga-vuxna--viktigare--an-parlspont. Läst 8 juni 2021. 
  15. ^ Nationalmuseum
  16. ^ Nordiska museet
  17. ^ Röhsska museet
  18. ^ Bohusläns museum
  19. ^ Moderna museet
  20. ^ Vänersborgs museum
  21. ^ Sundsvalls museum
  22. ^ Mölndals stadsmuseum
  23. ^ Hallands konstmuseum
  24. ^ Smålands museum
  25. ^ Tekniska museet
  26. ^ Kalmar läns museum
  27. ^ Enköpings museum
  28. ^ Örebro läns museum
  29. ^ Helsingborgs museum
  30. ^ Kulturen i Lund
  31. ^ Vänermuseet
  32. ^ Sörmlands museum
  33. ^ Örebro läns museum
  34. ^ Jamtli
  35. ^ Malmö museum
  36. ^ Skånes medicinhistoriska samlingar
  37. ^ Regionmuseet Kristianstad
  38. ^ Museum of Modern Art
  39. ^ Victoria and Albert Museum
  40. ^ Nasjonalmuseet
  41. ^ Museum Boijmans Van Beuningen
  42. ^ National Gallery of Victoria
  43. ^ British Museum
  44. ^ Cleveland Museum of Art
  45. ^ Philadelphia Museum of Art
  46. ^ Minneapolis Institute of Art

Externa länkarRedigera