Stig Andersson (fotbollsspelare)
Stig Andersson, född 10 oktober 1925, död 20 april 2005, var en svensk fotbollsspelare som representerade Gais i allsvenskan åren 1947–1954 och var med och vann SM-guld med klubben 1954. Han tilldelades guldmedaljen trots att han mitt under säsongen 1953/1954 lämnade Gais för IK Oddevold.
Stig Andersson | ||||
Personlig information | ||||
---|---|---|---|---|
Födelsedatum | 10 oktober 1925 | |||
Födelseland | Sverige | |||
Dödsdatum | 20 april 2005 (79 år) | |||
Dödsort | Sverige | |||
Position | vänsterhalv, vänsterinner | |||
Seniorlag* | ||||
| ||||
Landslag | ||||
| ||||
Meriter | ||||
| ||||
Utmärkelser | ||||
| ||||
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. |
Karriär redigera
Andersson kom som vänsterinner till Gais från Hisingstads IS i division III vintern 1946/1947,[1] och debuterade för klubben säsongen 1947/1948. Hans teknik, passningsskicklighet och strategiska blick gjorde att han blev den speldirigent som Gais länge hade saknat.[2] Säsongen 1951/1952 flyttades han ner på vänsterhalven, även det med gott resultat, då han under säsongen togs ut till spel i både A- och B-landslaget.[3] Under vinteruppehållet av Gais blivande guldsäsong 1953/1954 lockades han av Gustaf B. Thordén till storsatsande Uddevallaklubben IK Oddevold, då i division III.[4][5] Trots att han inte var med under säsongsavslutningen tilldelades han guldmedaljen, då han hade spelat fler matcher än sin ersättare Arne Lund (13 mot 9).[6] Han var den förste av flera gaisare som lockades över till Oddevold; även Ingemar Eriksson och Sanny Jacobsson gick till Uddevallaklubben hösten därpå.
Andersson spelade sammanlagt 142 matcher för Gais och gjorde 21 mål.[7] För Oddevold blev det totalt 93 matcher och tio mål åren 1954–1958, och 13 ytterligare matcher 1964.[8]
I landslaget redigera
Andersson spelade tre A-landskamper för Sverige mellan 1951 och 1953. Han spelade även sex B-landskamper 1947–1953.[9]
Familj redigera
Senare Gaisspelaren Gunder Högström är kusinbarn till Andersson.[10][källa behövs]
Källor redigera
Tryckta källor redigera
- Jönsson Mats, Lindberg Håkan, red (1994). Makrillar, kval & gröna raketer. Göteborg: Tjärpapp. Libris 7449967. ISBN 916302523X
Noter redigera
- ^ ”Gaisare blåste bort: Stopp efter en kvart”. Dagens Nyheter. 27 april 1947. https://arkivet.dn.se/tidning/1947-04-27/11161-112/22.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 75.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 86.
- ^ ”Gais har tröttnat – går till KK”. Dagens Nyheter. 20 mars 1954. https://arkivet.dn.se/tidning/1954-03-20/11161-77/14.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 89.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 314.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 294.
- ^ ”Spelare år för år 1951-2021”. oddevold.org. https://www.oddevold.org/Document. Läst 26 juni 2023.
- ^ ”Stig Andersson”. Svensk Fotboll. https://www.svenskfotboll.se/spelarfakta/stig-andersson/6e765cdc-56c1-46e8-9f12-879e7a2cbaec/. Läst 13 april 2023.
- ^ Cege Berglund (14 februari 2018). ”GAIS hårding har blivit mysgubbe”. Spanaren. https://spanaren.se/2018/02/14/gais-harding-har-blivit-mysgubbe/. Läst 13 april 2023.
Externa länkar redigera
- Wikimedia Commons har media som rör Stig Andersson.