Stenmurkla
Stenmurkla (Gyromitra esculenta) är en svampart i släktet Gyromitra, en av de vanligaste av de svampar som kallas murklor. Stenmurklan är Norrbottens landskapssvamp.
| Stenmurkla | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Stam | Sporsäcksvampar Ascomycota |
| Klass | Pezizomycetes |
| Ordning | Skålsvampar Pezizales |
| Familj | Helvellaceae |
| Släkte | Gyromitra |
| Art | Stenmurkla G. esculenta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gyromitra esculenta | |
| Synonymer | |
|
Physomitra esculenta (Pers.) Boud. 1907[1] Helvella esculenta Pers. 1800[2] | |
|
Den mykologiska karaktären hos stenmurkla: | |||||||||
|
|
|
|
|
| |||||
|
|
|
| |||||||
UtseendeRedigera
Stenmurklans hatt ser ut ungefär som en brunaktig hjärna. Foten är oftast smutsvit men har ibland dragningar åt violett. Stenmurklan har även en säregen doft.
VäxtplatsRedigera
Stenmurklan förekommer främst i barrskog. Den trivs särskilt bra på störd mark, till exempel kalhyggen och rotvältor.[3]
GiftighetRedigera
Murklan innehåller ämnet gyromitrin, som i kroppen bryts ned till giftiga ämnen, bland annat metylhydrazin.[4] Rå är svampen mycket giftig, och förtäring av en enda svamp kan leda till döden.[källa behövs] Halten av gift i svampen varierar kraftigt enligt växtplats (86–732 mg/kg enligt vissa undersökningar). Genom att förvälla svampen två gånger i vatten minskar man enligt svenska livsmedelsverket mängden gift till 6–15 procent av det ursprungliga.[4] Finska livsmedelssäkerhetsverket menar att man med rätt förvällning kan minska gifthalten med 99,5 procent.[5]
Motståndskraften mot giftet varierar uppenbarligen från person till person och från gång till gång. De första förgiftningssymptomen, med trötthet, huvudvärk, magvärk, yrsel, illamående, ideliga kräkningar och ibland vatten- eller blodinnehållande avföring, uppträder 5–12 timmar efter att man ätit av svampen. Ett allvarligare tillstånd med neurologiska symptom kan uppträda senare och eventuellt leda till döden genom andningssvårigheter. Sådana dödsfall är ovanliga, men giftet påverkar också arvsmassan och kan försämra fortplantningsförmågan, åtminstone under förtäring under graviditet. Det verkar vara entydigt att giftet kan förorsaka cancer. Kunskapen om orsakssambanden är dock bristfällig.[4]
Svampen har tidigare ansetts vara en delikatess och ätlig efter upprepad förvällning där vattnet slås bort, men senare forskning har visat att en del av giftet blir kvar, och bland annat det svenska livsmedelsverket rekommenderar nu att svampen inte äts. Detta gäller även torkad och förvälld svamp.[4]
Finländska livsmedelssäkerhetsverket anser dock fortfarande att såväl torkade som färska svampar är ätbara om de behandlas rätt.[5][6] Svampen klassas som handelssvamp, men information om giftighet och rätt tillredning måste finnas tillgänglig i samband med försäljning[7] och försäljning från självbetjäningsdisk rekommenderas inte.
BehandlingRedigera
Vid akut förgiftning kan tarmsköljning och behandling med aktivt kol tillgripas. Giftet gyromitrin leder till brist på pyridoxin (vitamin B6), cellskada och nedbrytning av blodet (hemolys). Man kan förhindra pyridoxinbristen genom intravenös behandling. [8]
FörvällningRedigera
Om stenmurklan används som matsvamp skall den kokas i rikligt vatten (en del svamp och tre delar vatten) under minst fem minuter varefter kokvattnet slås bort och svampen sköljs väl i rikligt med vatten, samt kokas och sköljas på nytt på samma sätt med nytt vatten. Vattnet får inte användas till matlagning. Torkad svamp skall först blötläggas under minst 2 timmar i ca 2 dl vatten per 10 gram torkad svamp och därefter förvällas som färsk svamp. Utrymmet måste vara väl vädrat. Torkning som enda åtgärd räcker inte.[4][6] Trots omsorgsfull förbehandling rekommenderar inte heller finska livsmedelssäkerhetsverket fortlöpande eller flera på varandra följande intag av stenmurklor, eftersom toxinresterna anhopas i kroppen.[5]
KällorRedigera
- ^ ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013.
- ^ Pers. (1800) , In: Comm. Schaeff. Icon. Pict.:64
- ^ Nationalencyklopedin. "13". Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 1993. sid. 510
- ^ [a b c d e] Christer Andersson: Stenmurklan – olämplig att äta. Toxikologiska enheten, Livsmedelsverket.
- ^ [a b c] ”Evira: Gyromitrin i stenmurklor”. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161002044925/https://www.evira.fi/sv/livsmedel/information-om-livsmedel/livsmedelsfaror/naturliga-toxiner-i-livsmedel/gyromitrin-i-stenmurklor/. Läst 30 september 2016.
- ^ [a b] Broschyr om stenmurklor från Evira Arkiverad 2 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. (pdf)
- ^ och industriministeriets förordning om saluföring av matsvampar 1.6.2006/489
- ^ Läkemedelsboken 2011-2012, s 68, [1]
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Stenmurkla.- Svampguiden - Stenmurkla
- Nord-tema 1994: Hydrazones in the false morel. Nordiska livsmedelstoxikologers utlåtande om stenmurklan, vilket svenska livsmedelsverkets rekommendation bygger på, utarbetat i Nordiska Ministerrådets regi.
- Stenmurkla på livsmedelsdatabasen Fineli
