Öppna huvudmenyn

Sten Ljungqvist

svensk militär

Sten Nils-Erik Ljungqvist, född 12 augusti 1918 i Stockholm, död 31 juli 1995, var en svensk militär (överste 1. graden).

BiografiRedigera

Ljungqvist var son till ingenjören Martin Ljungqvist och Elisabet Mohlin. Han tog studentexamen 1937, genomförde juridiska studier i Stockholm 1938-1940 och tog officersexamen 1940. Ljungqvist blev fänrik vid Svea livgarde (I 1) 1940, löjtnant 1942, kapten 1948 och studerade vid Krigshögskolan 1948-1950.[1] Han blev kapten vid generalstabskåren 1954, major i generalstabskåren 1958 och tjänstgjorde vid Älvsborgs regemente (I 15) 1959.[1] Ljungqvist studerade vid Försvarshögskolan 1961, var chef för FN-avdelningen vid arméstaben 1961-1966, blev överstelöjtnant vid arméstaben 1962 och överste vid Älvsborgs regemente (I 15) 1966.[2] Ljungqvist var överste och sekundchef vid Svea livgarde 1966-1972, inspektör för infanteriet och kavalleriet 1972-1978, gick Försvarshögskolans chefskurs 1975, åren 1970–1976 var han även chef för Östra arméfördelningen. Han var expert vid Cemus 1984-1988 samt var konsult vid arméstaben och försvarsstaben 1978-1988.[2]

Ljungqvist var ledamot i 1955 års militärmusikutredning 1955-1956, expert vid organisationsnämnden för militärmusiken 1956-1958, militära arbetstidskommittén 1958-1959 och ledamot och ordförande i nordiska arbetsgruppen för FN-frågor 1961-1966.[1]

Han var medlem av Timmermansorden, Svea Orden, Innocenceorden, Amarantorden och Hvita Korset.[1] Ljungqvist var ordförande i Svenska officersförbundet 1965-1974, Militärsällskapet i Stockholm 1969-1976, Nya elementarskolans kamratförening 1970-1979, Sveagardesföreningen 1974-1987, Armémusei vänner från 1976, arméns understödsnämnd från 1965, Storm Hvita korset från 1980 och Innocenceorden från 1981. Ljungqvist var styrelseledamot i Statens hundskola 1972-1980, styrelseordförande i Försvarsfrämjandet 1982-1992 samt i De Femton från 1992 med flera.[2] Han skrev även artiklar i militära tidskrifter.[1]

Ljungqvist gifte sig 1944 med Gunilla Wickman (1923-2009), dotter till ryttmästaren Åke Wickman och Elsa Lagrelius.[2] Han var far till Gunilla (född 1945) och Richard (född 1947).[1] Ljungqvist avled 1995 och gravsattes på Djursholms begravningsplats.[3]

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem?. 5, Norrland : supplement, register (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 791. Libris länk. http://runeberg.org/vemarvem/norr68/0815.html 
  2. ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 702. Libris länk. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0702.html 
  3. ^ ”Sten* Nils-Erik Ljungqvist”. Finngraven.se. http://www.finngraven.se/(S(3oj3q540lf4z334lbvi4cvxd))/DisplayInfo.aspx?id=2003146. Läst 30 augusti 2014. 
  4. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 31, digital avbildning.
Företrädare:
Sven Thofelt
Ordförande i Militärsällskapet
1969-1976
Efterträdare:
Klas Normelius
Företrädare:
Gustav Lindgren
Ordförande i Svenska Officersförbundet
1964-1974
Efterträdare:
Klas Normelius